Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm, student 1890, aflade sina med. examina
vid Karolinska institutet och blef där 1910
doktor (på afh. Om den praktiska betydelsen af
Wassermanns reaktion vid syfilis) och 1913 docent
i syfilidologi. Sedan 1912 är han, som vid flera
tillfällen studerat syfilidologi utomlands,
öfverläkare och direktör vid sjukhuset Sankt
Göran. Han har dessutom varit marinläkare af 2:a
graden i reserven (1902—12). M. har bl. a. varit
medlem af Arméns sjukvårdsstyrelses vetenskapliga
råd sedan 1918, af Medicinalstyrelsens sedan
1921, särskildt tillkallad sakkunnig inom
Civildepartementet för utarbetande af lag mot
utbredning af könssjukdomarna 1917, medlem
af kommittén för sexualundervisning 1918 och
sekreterare vid kongresser och i vetenskapliga
sammanslutningar. 1913—20 höll han populära
föreläsningar öfver könssjukdomarna för både vuxna
och ungdom och har gett kurser för med. kandidater
i dermatologi. Bland M:s vetenskapliga skrifter må
anföras utom gradualafh. Ein fall von venensyphilis
(1905), Zur frage von der behandlung der syphilis
mit besonderer berücksichtigung intravenöser
sublimatinjektionen (tills. med E. Welander, 1906),
Om serumdiagnosen af syfilis (1909), Über die prognose
der kongenitalen syphilis (1912), Die bedeutung der
lumbalpunktion bei syphilis (s. å.), Om syfilisprognos
(s. å.), Några drag af den i Tyskland nu pågående
kampen mot könssjukdomarna (1916), Den nya lagen
ang. åtgärder mot utbredning af könssjukdomarna
(1918), Några första erfarenheter om behandlingen af
syfilis med vismutsalter (1922) m. fl. M. är medlem
af flera utländska vetenskapliga samfund.
3. Morits M., halfbror till M. 1, nationalekonom,
f. 24 okt. 1877, blef 1911 filos. doktor på
afh. Den svenska tobaksindustrien år 1908. Han var
1898—1907 banktjänsteman och tjänsteman 1907—13 i
Kommerskollegium och 1913—17 i Socialstyrelsen. M. var
1914—17 sekreterare i Statens lifsmedelskommission och
1918—19 anställd i Folkhushållningskommissionen. Vid
Genua-konferensen 1922 var M. som ekonomisk
expert led. af svenska delegationen. Han är numera
ombudsman hos a.-b. Vin- och spritcentralen. M. har
ytterligare utgett bl. a. Butikstängningsfrågan
(1908) och Det svenska tobaksmonopolet (1924).
1—2. C. S—g.
Mardeller, arkeol., kallas vissa runda flatbottnade
gropar, vanligen af 2—5 m. genomskärning, men äfven
större, som förekomma enstaka eller i grupper på
olika ställen i Europa, särskildt talrikt i Lothringen
och Schweiz. De anses ha tjänat dels som cisterner,
dels som bostäder, i det att en hydda uppbyggts öfver
dem eller möjligen endast ett tak. De utgjorde i
det ena fallet ett slags källarvåning, i det andra
själfva bostaden. Somliga anses gå tillbaka till
yngre stenåldern, andra till romersk järnålder.
T. J. A.
Marden [mā’dn], Orison Swett, amerikansk författare,
f. omkr. 1850 i Thornton, New Hampshire, med. doktor
vid Harvard-universitetet 1881, uppsatte 1897 "The
success magazine", hvars utgifvare han är. M. har
skrifvit mer än femtio böcker i "lefnadskonst",
af hvilka femton öfversatts till vårt språk:
"Människans inre kraft" (1911; 4:e uppl. 1922),
"Vi och våra tankar" (1914; 3:e uppl. 1921),
"Arbetsglädje" (1912; 3:e uppl. 1921)
*Marderfelt. 1. Konrad M. Närmare detaljer om
M:s verksamhet meddelas i L. W:son Munthes
"Kungl. Fortifikationens historia" VI, 1 (1916).
*Mare clausum. Om Dardanellsundets och
Bosporens öppnande äfven för krigsfartyg genom
Lausannefreden 1923 se Lausanne. Suppl., sp. 95,
och Turkiet. Historia.
*Mared. 6 juli 1924 aftäcktes en minnessten med
inskr. "Till minne av striden vid Marekärr den 10.11
1563 restes här på Skansen denna sten av Hallands
museiförening 1923".
Marées [-rē], Georg des, svensk målare. Se Desmarées
(äfven i Suppl.).
Mar Elias, kloster. Se Saida 1.
Marelius, Nils, kartograf, f. 31 okt. 1707,
d. 25 okt. 1791, blef extra tjänsteman vid
Landtmäterikontoret 1734, förste ord. landtmätare
1747 och senare premiäringenjör där samt erhöll
1775 öfverinspektörs och 1781 öfverdirektörs
titel. M. författade och utgaf ett flertal goda
landkartor och kartografiska uppsatser. M., som anses
vara Sveriges främste kartograf före 1800-talet,
blef led. af Vet. akad. 1769.
*Maremmer. De toskanska maremmernas utfyllning
och tillgodogörande ha delvis skett genom kolmation
(se d. o. Suppl.).
Margalit, tekn., ett slags bakelit (sed. o. Suppl.).
*Margareta, svenska furstinnor. — 6. M. V. Ch. A. N.,
kronprinsessa, blef moder till ännu en son, Karl
Johan (f. 1916). Hon afled i rosfeber 1 maj 1920
i Stockholm. Hennes stoft flyttades 15 maj 1922
från Storkyrkan till grafplatsen Karlsborg i Haga. —
Kronprinsessan M. älskade blommor och var synnerligen
förfaren i trädgårdsskötsel, hvaråt hon om somrarna
egnade sig å Sofiero. För välgörande ändamål utgaf
hon ett par skildringar af trädgården där, Vår
trädgård på Sofiero (1915) och Från blomstergården
(1917); jfr äfven hennes uppsats Barn och blommor
(i "Turistföreningens årsskr." 1918). Under
sin vistelse i Sverige koncentrerade hon till
en början sin omfattande välgörenhetsverksamhet,
vid hvilken hennes stora organisatoriska förmåga
gjorde sig lyckligt gällande, på arbete inom De
blindas förening (se Förening, De blindas, äfven i
Suppl.), där hon var hedersordf., Föreningen för
husmodersskolor med barnavård (stiftad 1911; hon
var där hedersordf. och den mest drifvande kraften)
samt Föreningen Vaksamhet. Under Världskriget
verkade hon outtröttligt för landstormsmännens
förseende med de persedlar, som ej tillhandahållas
af kronan. I detta syfte bildade hon strax efter
krigsutbrottet ett "centralråd", 1915 ombildadt
till Kronprinsessans förening för det frivilliga
arbetet för landstormsmäns beklädnad m. m. (se
d. o. Suppl.). Dessutom deltog hon synnerligen
lifligt i hjälparbetet bland krigsfångarna, sedan 1916
genom den af henne personligen ledda organisationen
Kronprinsessans förmedling af kärleksgåfvor till
krigsfångar, hvilken samarbetade med K. F. U. M:s
verksamhet för detta syfte i de krigförande länderna
(hon var ordf. i Kronprinsessans af Sverige kommitté
för krigsfångehjälp genom Kristliga föreningarna af
unga män). Den mörka vintern 1917—18, då tillgången
på belysningsmedel var högst otillräcklig, tog hon
initiativ till en ljusinsamling för fattiga hem. Hon
tog 1919 initiativ till bildande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
