Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 411-412 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malchin ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blef 1914 generallöjtnant. Han var ordf. i
direktionen öfver Gymnastiska centralinstitutet 1911—18.
M. afgick som ordf. i Krigshofrätten vid dennas
omorganisation 31 dec. 1915 och som chef för 5:e
arméfördelningen 1917.
H. J—dt.

*Malm (sp. 646), H., förordnades 1924 till biträdande
regissör vid K. teatern, där han samtidigt kvarstår
som operasångare. Han blef s. å. ordf. i Svenska
teaterförbundet.

*Malm (sp. 647), Ole Olsen, dog 16 maj 1917
i Kristiania.


Malm, Karl Oskar Gustaf (Gösta), väg- och
vattenbyggnadsingenjör, ämbetsman, f. 11 maj
1873 i Estuna, Stockholms län, student 1891,
utexaminerad från Tekniska högskolans afd. för väg-
och vattenbyggnadskonst 1895, blef löjtnant i Väg- och
vattenbyggnadskåren 1901, avancerade där till major
1916 och tog afsked 1917. Efter att ha tjänstgjort
bl. a. som arbetschef vid anläggning af vattenledning,
kloaker och gator i Oxelösund anställdes M. 1899
vid Stockholms vattenledning, hvars chef då var
F. V. Hansen, med hvilken M. sedan kom att i många
år intimt samarbeta. Han var sålunda arbetschef för
anläggningen af Stockholms nya vattenledningsverk
vid Norsborg 1901—05, blef arbetschef vid Trollhätte
kraftverksbyggnader 1906 och för Trollhätte kanals
ombyggnad 1909 samt underdirektör för Trollhätte
kanal- och vattenverk s. å., förordnades 1910
till öfveringenjör och var 1910—14 chef för
Vattenfallsstyrelsens byggnadsbyrå. Det var en för
svenska förhållanden mindre vanlig ingenjörsgärning,
som af M. fullgjordes under denna 15-års-period,
då han såsom teknisk ledare för såväl konstruktions-
som byggnadsarbetena medhann ej endast fullbordandet
af Norsborgsverket och Trollhätte kraftverks två
första utbyggnader samt till väsentligaste delar
ombyggnaden af Trollhätte kanal, utan äfven utförandet
af Porjus’ kraftverk och i hufvudsak Älfkarleby
kraftverk. M. förvärfvade därvid obestridligen en
rangplats bland svenska vattenbyggare. 1914—17 var
han verkst. direktör i A.-b. Skånska cementgjuteriet
och utnämndes 1917 till landshöfding i Norrbottens
län. Som sådan har M. nedlagt mycket uppskattadt
arbete bl. a. för länets kommunikationsfrågor. 1918
kallades han att därjämte vara ordf. och chef för
Statens industrikommission, af hvilken han sedan
1916 var led. Han var 27 okt. 1920—13 okt. 1921
handelsminister i De Geers och O. v. Sydows
ministärer samt var socialminister i ministären
Trygger (19 april 1923—18 okt. 1924). M. var
ordf. 1911—13 i Sv. teknologföreningens afdelning
för väg- och vattenbyggnadskonst och 1915—16 i
föreningen, led. af Statens järnvägars trafikråd
1916—18, ordf. i betongbronämnden 1917—21,
i statsbaneekonomikommissionen 1920—21 samt
för sakkunnige för maskinell vägtrafik 1920—23
och är sedan 1917 ordf. i Norrbottens läns
hushållningssällskap. M. har publicerat tekniska afh. och redogörelser för af
honom utförda byggnadsföretag (bl. a. d. III,
afd. 1 i "Trollhättan, dess kanal- och kraftverk")
samt artiklar i "Teknisk tidskr." m. m. Han
är led. af Ing. vet. akad. (1919).
Fmn.

*Malma. — 2. Socknen omfattar 3,105 har 2,221
inv. (1924).

Malmagården, feriehem på Malmalandet, Värmdön,
Stockholms skärgård, invid Örsundet och Nämdöfjärden,
invigdt juni 1924 och uppfördt genom Feriehemsfonden
(se d. o. Suppl.). Sommaren 1924 bereddes
36 flickor från Stockholmsläroverk kostnadsfri
vistelse där.
O. Sjn.

*Malma—Haggårdens järnväg eges sedan 1914
af Malma—Kinnekulle järnvägs-a.-b., hvars
styrelse har sitt säte i Kinne-Klefva.
F. P.

Malmaison [-mäṡå̃’], Fort de la M., en gammal,
redan före Världskriget nedlagd befästning i franska
dep. Aisne på västra delen af Chemin des Dames-platån
med behärskande läge, 13,5 km. s. v. om Laon. Fortet
och den 1,2 km. v. därom belägna landtgården
M. (ferme de la M.) besattes 1 sept. 1914,
utan motstånd, af tyskarna, som omdanade båda till
fasta stödjepunkter i sin ställning på nämnda del
af platån. Hela M.-partiet, som förgäfves anfölls
af fransmännen under slaget vid Aisne 16 april—27
maj 1917, intogs af dem under slaget vid Chemin des
Dames 24 okt.—2 nov. s. å., men återeröfrades 27
maj 1918 af tyskarna, hvilka dock ånyo måste utrymma
detsamma i okt. s. å. Jfr Världskriget, sp. 163, 219,
221 222, 236 och 243, och Chemin des Dames. Suppl.
H. J—dt.

*Malmberg, B. K. Om M:s insats i Östermalms kyrkas
kupolbygge se "Stockholms kyrkor. Hedvig Eleonoras
kyrka" af E. Lundmark (med belysande bilder, 1920).
G—g N.

*Malmberg, A. Teodor, afgick från lektoratet 1919. —
2. Bertil Frans Harald M., den föregåendes
son, författare, f. 13 aug. 1889 i Härnösand,
student 1907 i Stockholm, har utgett diktsamlingarna
Bränder (1908), Uppgörelse och löfte (1911), Dåd
och dröm (1912), Atlantis (1916), En blödande jord
(1917) och Orfika (1923) samt romanen Fiskebyn
(1919) och barnskildringen Åke och hans värld
(1924). M. har en klangfull och pompös diktion;
hans ämnen äro till största delen patriotiska. 1915
utgaf han Schillers estetiskt-filosofiska
diktning (i urval och öfv., med inledning).
2. R—n B.

Malmberg, Rikard, finländsk författare, f. 5
sept. 1877 i Töysä, Österbotten, filos. kandidat 1914,
från 1901 folkskollärare i Helsingfors och sedan
1922 skolråd vid Skolstyrelsens svenska afdelning,
har utgett ett par pedagogiska skrifter, men är känd
hufvudsakligen som skönlitterär författare under
pseudonymen Gustaf Alm. Debutboken Höstdagar (1907)
gaf en öfverlägset ironisk skildring af typer och
förhållanden i Helsingfors efter det demokratiska
genombrottet 1905, och samma ton vidhölls i
berättelsen Herr Agaton Vidbäck och hans vänner
(1915), där miljön dock utgjordes af en österbottnisk
småstad. I sin senaste bok, Fångstmän (1924), en
samling noveller från den österbottniska skärgården,
har han lämnat samhällssatiren, men visar djupare
och fylligare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>