Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maglarp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den dagliga förvaltningen inom stadens administration.
G. F—t.
*Maglarp omfattar 1,001 har. 670 inv. (1924).
*Maglehem omfattar 3,160 har. 1,035 inv. (1924).
Magliano Sabino [maljānå -nå], stad. Se Sabina.
*Magma, geol., petrogr. — Åsikterna, att den magma,
som vid vulkanutbrott kommer fram till jordytan,
skulle härstamma från en gemensam magmabehållare
på ganska stort djup och i ett sammanhängande skikt
i jorden, ha fått vika för teorier, som häfda,
att vulkanerna matas från lokala magmahärdar i
litosfären, som ligga på ganska ringa djup (se
Jorden. Suppl., sp. 792—793). — Magmans natur
af smältlösning har alltmera blifvit ställd i
förgrunden och utgör numera en af grundsatserna i
den moderna petrografiens behandling af de eruptiva
bergarterna. I de smältlösningar, som magmorna
bilda, förekomma icke endast vätskor (öfvervägande
vatten), utan äfven gaser lösta, särskildt kolsyra,
fluorväte, klor, borsyra m. m. Genom dessa gasers
närvaro nedsättes smält- (och stelnings-)punkten
för ett stort antal mineral, så att dessa hålla sig
flytande vid temperaturer, betydligt lägre än deras
smältpunkt vid "torr" smältning. De i magman lösta
gaserna fungera då som mineralbildare (fr. agents
minéralisateurs), så att äfven en obetydlig halt af
gaser åstadkommer, att magman stelnar kristalliniskt
under temperatur- och tryckförhållanden, då en
"torr" smälta af eljest liknande sammansättning
skulle ha stelnat som en glasig massa. Ett bevis
på vätskors och gasers närvaro i magman lämnas
af de vätskeinneslutningar, ofta med en blåsa
(libell) af någon gas, som finnas i bergarter,
hvilka stelnat på stort djup och ofta under starkt
tryck, djupbergarter. Dessa vätskeinneslutningar
bestå också stundom af flytande kolsyra.
K. A. G.
*Magnalium, tekn. Legeringar af aluminium med
magnesium utmärkas framför aluminium genom väsentligt
större hårdhet och hållfasthet, hvarjämte det kan
bättre bearbetas genom gjutning och svarfning
o. s. v. än rent aluminium samt antar lätt en
vacker polityr. Oftast används magnalium med omkr. 10
proc. magnesium: eg. v. 2,4—2,57, smältpunkt 650—700°,
draghållfasthet 24 kg. pr kvcm. (aluminium blott
7). Då magnalium dessutom kan lödas, förnicklas,
förgyllas och äfven svartbetsas, har det fått
vidsträckt användning till optiska speglar,
infattning af linser, klockhjul, maskindelar i
elektrotekniska och automobil-industrier o. s. v. Se
äfven Aluminiumlegeringar. Suppl.
K. A. V—g.
Magnaneri [maȵna-; fr. magnanerie, af magnan, i
Syd-Frankrike folkets namn på silkesmask], byggnad
för förvaring och uppfödande af silkesmask. Se Silkesodling.
*Magnell, K. J., utexaminerades 1879 från Tekniska
högskolan, ej från Teknologiska institutet. —
M. afgick 1922 som professor och rektor vid Tekniska
högskolan samt som ordf. i dess byggnadskommitté,
hvars arbete han med erkänd energi och framgång ledt
sedan dess bildande, 1912. M. har författat Historik
öfver tillkomsten af de under 1913—17 uppförda
nybyggnaderna för k. Tekniska högskolan (1918),
uppsatser i undervisningsfrågor samt afh. om
Järnvägsunderbyggnadens säkerhet (1921).
Fmn.
*Magnesia. 1. Kem. Magnesia används numera
på grund af sin höga smältpunkt, ung. 2800°,
för framställning af eldfasta rör, deglar m. m.,
hvilka utan att spricka eller krympa fördraga hastig
upphettning åtminstone upp till 1750°. Föremål af
ren magnesia likna till utseendet oglaseradt porslin.
1. K. A. V—g.
Magnesiacement, tekn., en till beläggning af
golf ofta använd blandning af bränd magnesia,
sågspån och jordfärg, som efter tillsättning
af en lösning af magnesiumklorid blir hård som
cement, s. k. massa. Arbeten af magnesiacement
kallas ej sällan kajalitvaror.
G. L—m.
*Magnesium. I egenskap af ett ytterst energiskt
reduktionsmedel används magnesiumpulver med fördel för
framställning af kisel, bor, titan m. fl. grundämnen
ur motsvarande oxider. Se äfven Elektrokemisk
industri. Suppl., sp. 549.
K. A. V—g.
*Magnesiumsalter. Sp. 484, r. 16
nedifr. står magnesitspat bör vara dolomit
eller bitterspat (se d. o. Suppl.).
K. A. V—g.
Magnetberget. Se Zell 4.
Magnetisermaskin, elektrot. Se Matarmaskin.
Magnetiska oväder, Magnetiska stormar. Jfr Jordmagnetism, sp. 155, och Jordströmmar. Suppl., sp. 802.
Magneto-elektrisk tändapparat. Se Tändapparat, sp. 739.
Magneton, fys., minsta kvantum magnetiskt
moment. P. Weiss fann 1911, att magnetiska momentet
(se d. o.) af en grammolekyl (se d. o.) utaf ett
ämne vid absoluta nollpunkten (—273,09° C.) är en
heltalsmultipel af det magnetiska momentet 1123,5
absoluta enheter (se d. o.), och kallade detta
moment grammagneton. Genom division med antalet
molekyler pr grammolekyl (60,62 . 1022 enligt
Millikan) erhålles häraf som värde på själfva
magnetonen, d. v. s. på minsta kvantum magnetiskt
moment, 18,53 . 10—22 absoluta enheter. Weiss antar
alltså, att hvarje molekyl af ett ämne innehåller
ett jämnt antal dylika magnetoner, hvilket antal
för de flesta ämnen befunnits ligga mellan 10 och
30. Mot detsamma har dock anmärkts, dels att det i
och för sig förefaller vara väl stort, dels att det
på grund däraf ofta är svårt att säkert fastställa
med hänsyn till de vid dessa mätningar förekommande
försöksfelen. Därtill kommer, att åtskilliga fall med
ojämnt antal magnetoner blifvit konstaterade. — Ur
Rutherford-Bohrs atomteori framgår direkt existensen
af en grammagneton med värdet 5584 absoluta enheter,
hvilket är nära 5 gånger större än det ofvan angifna
värdet. Denna större grammagneton, af Pauli kallad den
bohrska, ingår till synes ej i hela multipler i de
uppmätta magnetiska momenten pr grammolekyl. Sålunda
ha Weiss och Piccard funnit, att i molekylerna af
de paramagnetiska gaserna kväfoxid och syrgas
förekomma 9 resp. 14 weissska magnetoner, hvaremot
svarar 1,8 resp. 2,8 bohrska magnetoner. (Om ordet
paramagnetisk se Magnet.) Enligt Pauli är emellertid
detta förhållande endast skenbart, och på basis
af Plancks teori om energikvanta (se Planck, M. K. E. L.,
och Fysik. Suppl., sp. 1107—08), som
äfven ligger till grund för nyssnämnda atomteori,
lyckas han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
