Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 351-352 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lysbomb ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svenska lyspistolen är af modell 1918 och tjänar
numera hufvudsakligen som medel för signalering
(signalpistol). Pipan har 25 mm. kaliber. Den är
medelst en bult rörligt förbunden med kolfven,
som innesluter den själfspännande mekanismen (utan
hane). Ammunitionen utgöres af lyspatroner, af hvilka
vid laddning 1 bakifrån införes i pipan. Skottvidden
uppgår till omkr. 100 m., lystiden till omkr. 8
sek. och lysvidden, från nedslagspunkten räknad,
till 50—100 m. Lyspatronens lyskropp utvecklar hvitt,
rödt eller grönt ljus. — Lyspistolen visade sig under
Världskriget vara ett af de viktigaste skyddsmedlen
mot nattliga öfverraskningar af hvarje slag. Samtliga
truppslag torde ha varit utrustade därmed, de främre
linjerna i ställningskriget till den utsträckning,
att hela stridsfronten kunnat vid behof hållas under
så godt som oafbruten belysning. Den nyttjades äfven
af flygare, dels vid signalering, dels vid anfall mot
ballonger.
H. J—dt.

Lysprojektil, krigsv., en under
Världskriget införd artilleriprojektil, afsedd att
åstadkomma terrängbelysning nattetid. Projektilen
bringas att krevera på stor höjd (400—500 m.) och
utslungar därvid en med fallskärm försedd lyskropp,
hvars lyssats samtidigt antänds. Lystiden är i regel
ringa, högst 1 minut, men den belysta markytan blir
relativt stor. Detta jämte den omständigheten,
att belysning kan ske på större afstånd samt
oberoende af markens vågform, ger lysprojektilen
under vissa förhållanden ett stort företräde framför
strålkastaren. Lysprojektiler benämnas också, mera
populärt, men mindre egentligt, lysgranater.
G. af Wdt.

Lysraket, krigsv., raket af särskild konstruktion,
använd för belysning af förterrängen framför
en ställning (och liknande ändamål) eller för
signalering. De egentliga lysraketerna, som
kommo till stor användning under Världskriget (i
ställningsstriderna), ha en vid en liten fallskärm
fäst lyskropp, som vid antändningen afger ett
intensivt hvitt ljus. De för signalering använda
lysraketerna (signalraketerna), som likna vanliga
raketer, alstra i allmänhet färgadt (rödt, grönt
o. s. v.) ljus.
H. J—dt.

Fig. 1. Lyssnarapparat.

Lyssnarapparat, krigsv., en vid luftvärnsartilleriet
(se d. o. Suppl.) använd apparat, med hvilken
man genom motorsurret från ett i gång varande
flyaplan kan bestämma riktningslinjen till planet.
Svårigheten att med blotta öronen bestämma riktningen
till en ljudkälla beror på det korta afståndet mellan
öronen, hvilket är att betrakta som baslinjen mellan
de två ljudvågor, som ge lyssnaren förnimmelsen
af ljud. Lyssnarapparaten (se fig. 1) grundar sig
på, att denna bas förlänges därigenom, att ljudet
uppfångas i två omkr. 2 m. från hvarandra placerade
ljudtrattar, från hvilka det sedan genom rör och
kautschukslangar ledes till lyssnarens öron. Då
riktningen till flygaren måste bestämmas såväl i sid-
som i höjdled, fordras två lyssnare och två sådana
par ljudtrattar. Af dessa står det ena paret (för
sidriktningen) horisontellt och kan af lyssnaren
medelst en ratt svängas i horisontalled, hvarvid en
medhjälpare afläser svängningsvinkeln; det andra
paret är svängbart i vertikalled, hvarvid höjdvinkeln
afläses. Riktningen till ljudkällan ligger i hvarje
ögonblick i midtplanet mellan de små svängningar,
som lyssnaren måste bibringa sitt ljudtrattpar för
att uppfatta s. k. ljudpassage, eller m. a. o. för
att få förnimmelsen af, att ljudkällan förflyttar sig
från hans ena sida till den andra. Hvardera lyssnaren
håller alltså sitt ljudtrattpar i oafbruten svängning
fram och tillbaka (upp och ned), hvilka svängningar,
i den mån riktningen till ljudkällan blir tydligare
förnimbar, alltmera kunna minskas. Båda lyssnarna
måste härvid väl samarbeta. — Lyssnarapparaten finner
användning vid luftvärnsskjutning i mörker. Sådan
skjutning fordrar, att flygaren är belyst med
strålkastare, och det blir lyssnarapparatens sak att
ge strålkastaren riktningen till flygaren, så att
denna hastigt kan infångas i strålknippet. Man har
äfven utsträckt lyssnarapparatens användning, så att
den vid skjutning i dimma eller mot af moln dolda
flygare kan i förening med grafiska konstruktioner
i horisontalplanet ersätta de eljest brukliga
mätinstrumenten. Fördenskull fordras (se fig. 2),
att flygarens hastighet (u) bedömes med ledning af
motorsurret och att två insyftningar mot flygaren
(i resp. A och B) göras med bestämdt tidsmellanrum
(t), t. ex. 30 sek., hvarvid de båda höjdvinklarna
(n₁ och n₂) bli bestämda. Med stöd häraf afläses på
en räknelinjal flyghöjden (H), bestämd genom formeln
H = ut/cot n₁ — cot n₂.
Sedan höjden erhållits, kan flygarens kurs utkonstrueras å
planet, och därmed äro alla fyra mätvärdena kända. Det
är gifvet, att eld enbart med hjälp af lyssnarapparat
ej blir lika träffsäker som en på verkliga mätningar
stödd eld, men det har dock

Fig. 2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>