Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Litauen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af parlamentet 1 aug. 1922. Lagstiftningen
tillkommer ett parlament (seimas), bestående af 1
kammare. F. n. har seimas 78 medlemmar, valda för
3 år. Rösträtt tillkommer hvarje man och kvinna
vid fyllda 21 år; valbar är enhvar efter fyllda 24
år. Valen äro direkta, hemliga och proportionella. —
Verkställande makten tillkommer en president
(Valstybės prezidentas), som väljes af parlamentet
på 3 år, samt regeringen (Ministeriu kabinetas), som
består af följande regeringsmedlemmar: en inrikes-,
en finans-, en jordbruks-, en ecklesiastik-,
en justitie-, en kommunikations-, en utrikes-
och en försvarsminister. Premiärministerposten
(Ministeriu pirmininkas) anförtros åt den af
ministrarna, som fått i uppdrag att bilda regering;
den förenas än med utrikes-, än med inrikes-, än
med justitieministerposten. Regeringen är ansvarig
inför parlamentet. Lagstiftningsinitiativet tillhör
parlamentet och regeringen, men ett lagförslag
kan inlämnas äfven direkt af folket med 25,000
underskrifter. Dessutom ha 50,000 medborgare
vetorätt mot en af parlamentet godkänd ändring i
författningen. I så fall löses frågan genom allmän
omröstning. I praktiken hittills har hvarken
lagstiftningsinitiativ eller veto från folkets
sida förekommit. — I lagstiftningsfrågor tillkommer
vetorätt presidenten. Han är äfven öfverbefälhafvare
öfver alla landets stridskrafter.
Rättskipning. Lägsta dömande instans är fredsdomaren,
som dömer ensam. Appellationsinstansen, som på
samma gång utgör första instans för större civil-
och kriminalmål, är landsrätten (Apygardos teismas). I
L. finnas 3 landsrätter för olika landsdelar. Dessutom
finns en kollegial rätt. Memelområdet har sin egen
landsrätt. Högsta domstolsinstansen för hela L. och
Memelområdet är Högsta domstolen i Kovno (Vyriausias
tribunolas).
Försvarsväsen. Armén rekryteras genom allmän
värnplikt. Värnpliktig är hvarje man vid uppnådda
20 år. Tjänstetiden vid infanteriet är 2 år i
aktiva armén, 13 år i arméns reserv och 10 år i
landstormen. Vid de andra vapenslagen är tjänstetiden
3 år i aktiva armén, 12 år i dess reserv och 10
år i landstormen. Armén består af generalstab,
9 infanteriregementen (om 3 gevärsbataljoner och 1
kulsprutebataljon, i hvilken äfven ingå 1 tekniskt
komp. och 1 granatkastarafd.), 2 kavalleriregementen
(hvartdera med 4 linjeskvadroner, 1 kulsprute-
och 1 teknisk skvadron), 4 artilleriregementen
(med lätta och tunga batterier), 3 flygeskadrar,
1 ingenjörregemente, 4 specialtruppsbataljoner, med
elektrotekniska, automobil-, tank- m. fl. formationer,
samt sjukvårds- och trängtrupper. Officersutbildningen
sker i krigsskolan med 3-årig kurs, vidare i högre
krigsinstitutet och flygskolan. Krigsskolorna ha
gemensamt centralarmébibliotek, krigsmuseum och
arméarkiv. En krigsvetenskaplig förening utger
en tidskrift ("Musu Žinynas") och en tidning
("Karys") — I fredstid är presidenten arméns högste
befälhafvare; under krig utnämnes en särskild
öfverbefälhafvare. Arméns krigsstyrka uppges uppgå
till 50,000 man. Beväpningen utgöres för infanteriet
af gevär af olika system (ryska, tyska och franska),
för kavalleriet af mauserkarbin, sabel och lans och
för det lätta artilleriet af ryska 76,2 mm. kanoner;
det tunga artilleriet har
8 tunga kanoner och 8 tunga haubitser, fördelade
på batterier om 2 pjäser. I L. finns en frivillig
skyddskår (Šauliu sanjunga), omfattande största delen
af L:s manliga ungdom. Den ifrar för idrottsmässig
militärutbildning, öfvar sig i exercis och har äfven
fältöfningar. Den ledes af en vald styrelse och af
en utaf försvarsministern utnämnd högste ledare;
såväl i freds- som i krigstid är Šauliu sanjunga
ställd under försvarsministeriet.
Flagga och vapen. L:s nationalflagga bildas
af 3 lika stora horisontellt liggande
fält i gult, grönt och rödt (se färgpl. till
art. Flagga. Suppl.). Statsflaggan är en hvit ryttare
i rödt fält; samme hvite ryttare (Vytis), i rödt fält,
utgör statsvapnet.
Pressen. År 1924 utkommo i L. närmare 200
litauiska tidningar och tidskrifter. Störst och
inflytelserikast af dem äro: "Lietuva" (officiös),
"Rytas" (kristligt demokratiska partiets organ),
"Lietuvos žinios" (de folklige demokraternas organ)
och "Sozialdemokratas". I Memel utkommer "Klaipėdos
žinios". De i Vilna utkommande litauiska tidningarna
ändra till följd af polsk censur och tätt förekommande
indragningar mycket ofta namn. Den litauiska kolonien
i Nord-Amerikas förenta stater har omkr. 80 litauiska
tidningar och tidskrifter. De mest framstående af
de litauisk-amerikanska tidningarna äro "Vienybė
lietuviu", "Tėvynė" och "Naujienos".
Historia (efter 1883). Tidsperioden från
undertryckandet af upproret 1863 fram till 1883
kallas i L. för ett passivt motstånd mot det ryska
förtrycket. Den genom tryckfrihetsförbudet 1883 och
förbudet mot att trycka med latinsk stil hämmade
nationella rörelsen tog 1883 ny fart med uppsättandet
af tidningen "Aušra", som leddes af två energiska
förkämpar för den nationella rörelsen, doktorerna
J. Basanavičius och J. Šliupas. Snart började i Tilsit
äfven andra litauiska tidningar utges; t. ex. till
1905 demokratiska tidningen "Varpas" under ledning
af skalden Vincas Kudirka, från 1890 en kristligt
betonad tidning "Žemaičiu ir Lietuvos apžvalga". 1896
bildades det litauiska socialdemokratiska partiet,
hvilket som hufvudmål på sitt program uppställde,
utom sociala reformer, L:s oberoende både af Ryssland
och Tyskland och som utgaf tidn. "Derbininku balsas"
(Arbetarnas röst). Alla dessa tidningar trycktes
i Tilsit, fördes på hemliga vägar öfver gränsen
till ryska L. och spredos där af hemliga s. k.
bokbärare (knygnešis). Stor upphetsning väckte i
L. blodbadet 1893 i Kražiai, då ryske guvernören
Klingenberg med kosacker omringade kyrkan, hvilken
skulle utlämnas till ryska myndigheter och förvandlas
till ortodox. Befolkningen satte sig till motvärn och
försvarade i tre dagar modigt kyrkan. Alla försvararna
nedskötos skoningslöst. Efter denna händelse
igångsatte ryssarna ännu hårdare förrysknings-
och våldspolitik.
Redan före utbrottet af 1905 års ryska revolution
stodo myndigheterna i L. maktlösa i sin kamp mot
spridningen af litauiska skrifter och tidningar. Våren
1904 upphäfdes tryckfrihetsförbudet. Den revolutionära
rörelsen i Ryssland 1905 hade på många ställen,
och äfven i L:s grannland Lettland, karaktären af en
agrarrevolution, men i L. hade denna rörelse snarare
en rent politisk karaktär. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
