Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Litauen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vilna stift, Låg-Litauens l. Kovno stift och Seinai
stift, men dessa bilda ännu ej någon kyrklig enhet i
L.; de förstnämnda två stiften tillhöra såsom före
kriget Mohilevs ärkebiskopat och Seinai Warschaus
ärkebiskopat. Ett dylikt förhållande öfverensstämmer
ej med L:s själfständighet, men denna fråga har dock
hittills ej ordnats mellan L. och Rom. Protestanterna
utgöra 3,28 proc. af L:s hela befolkning med eget
oberoende konsistorium och de reformerte 0,53 proc.,
hvilka äro kvar från de stora religionsstriderna i
L. på 1500-talet. De ryske gammalgrekisk-ortodoxe
utgöra 1,59 proc. och de nygrekiske katolikerna 1,13
proc., mosaiska trosbekännare 7,65 proc., karaiterna
(en judisk sekt) 0,01 proc. och muhammedanerna 1,1
proc. — Samtliga konfessioners prästerskap åtnjuta
statsaflöning.
Undervisningsväsendet. I L:s nuvarande faktiska
område, d. v. s. utom Vilna m. m., finns ett
universitet i Kovno med 1,903 studenter, 121
professorer och docenter samt 102 assistenter,
grundlagdt i början af 1922 med 6 fakulteter
(rom.-katolsk-teologisk-filosofisk; humanistisk;
juridisk; teknisk; matematisk-naturvetenskaplig;
medicinsk med odontologisk och veterinärvetenskaplig
afdelning). I Dotnava ombildades 1924
jordbruksinstitutet till jordbruksakademi. I Kovno
finnas en högskola för de sköna konsterna och ett
musikkonservatorium. I Klaipeda (Memel) finnes
likaledes ett musikkonservatorium. Vidare finnas i
L. 9 lärarseminarier med 1,092 elever (ett af dem
är judiskt), 13 folkskollärarseminarier med 1-årig
kurs, 12 statens allmänna högre läroverk med 5,000
elever (af dessa är 1 handelsskola och 1 teknisk
skola), 26 privatgymnasier (ett litauiskt gymnasium
har 8-årig kurs och består af 8 klasser) med 8,440
elever (bland dem 11 judiska gymnasier, 2 polska,
1 tyskt och 1 ryskt), 11 statliga progymnasier
(motsv. de 4 första litauiska gymnasieklasserna)
med 1,331 elever, 62 privata progymnasier med 7,939
elever (af dessa skolor äro 12 judiska, 2 polska och
1 lettisk). Dessutom finnas 3 gymnasier för vuxna med
825 elever. Folkskolornas antal är 2,020 med 117,564
elever och 2,695 lärare (febr. 1924). Därjämte finnas
8 lägre jordbruksskolor och 1 jordbrukshögskola. I
undervisningsafseende är L. ganska efterblifvet, ty
till följd af russificeringspolitiken fanns i L. ingen
högre skola; ej heller tillätos privata litauiska
läroverk. Det otillräckliga antalet folkskolor,
som fanns på ryska tiden, bojkottades i stort sedt
af befolkningen, som ej ville tillåta sina barn att
undervisas på ryska. I stället undervisade man dem,
så godt man kunde, hemligt och privat i hemmen. De
bildade litauerna kunde ej få någon anställning
hemma i eget land, utan voro tvungna att söka plats
i det inre af Ryssland eller i andra länder. Alla de
nuvarande litauiska skolorna ha bildats samtidigt med
återupprättandet af L:s själfständighet. Staten,
som ej har tillräckligt med medel, öfverlåter
större delen af skolornas underhåll åt kommunala
institutioner och åt enskildt initiativ. Bristen på
tillräckligt skolad lärarpersonal är kännbar. Men
allt göres, både på statlig och enskild väg, för
att höja landets undervisningsväsen. Det finns
stora enskilda undervisningsföreningar: "Saulė",
"Žiburys" och "Rytas", som underhålla större delen
af de enskilda skolorna. Litauiska lärarförbundet
utger en stor tidskrift för
undervisningsväsendet, "Kultura". För de vuxnes
undervisning och specialutbildning på alla
områden sörjer en annan undervisningsförening,
"Vincas Kudirka" (uppkallad efter en litauisk
nationalhjälte, som framgångsrikt kämpade under den
värsta russificeringsperioden). Denna förening
har i Kovno ett folkuniversitet; 1924 underhöll
den 295 söndags- och aftonskolor för vuxna. Statens
undervisningspolitik sträfvar efter att införa
obligatorisk undervisning med 4-årig kurs för alla
barn. Man hoppas kunna genomföra denna plan på 5—6 år.
Bibliotek. Före Världskriget var det förbjudet att
inrätta eller hålla litauiska bibliotek. Sådana ha
tillkommit först åren närmast före kriget. Vilnas
stora litauiska bibliotek med 250,000 band samt
Litauiska vetenskapliga föreningens (Lietuvos
mokslo draugija) bibliotek med 30,000 band och
stora etnografiska och historiska samlingar föllo
med Vilna i polackernas händer. Det 1919 i Kovno
bildade allmänna biblioteket räknar nu 60,000 band
och universitetsbiblioteket 30,000 band. I landsorten
finnas 60 s. k. statliga centrala bibliotek med
underafdelningar och ett mindre antal privatbibliotek,
som underhållas af enskilda biblioteksföreningar.
Af L:s vetenskapliga och undervisningsföreningar
intar Lietuvos mokslo draugija främsta platsen;
den har sitt säte i Vilna, där den trots
ockupationsmyndigheternas förföljelser fortsätter
sin vetenskapliga verksamhet. Den förfogar öfver
ett historiskt bibliotek, ett rikhaltigt arkiv och
värdefulla arkeologiska samlingar, bestående af sten-
och bronsåldersfynd från utgräfningar i L. Intill
polska ockupationen utgaf den en stor periodisk
tidskrift "Lietuviu tauta" (L:s folk). I Kovno
finns en statlig arkeologisk kommission (Valstybės
archeologinė komisija) med arkeologiskt museum samt
Čiurlionis’ konstgalleri, uppkalladt efter L:s störste
konstnär, M. K. Čiurlionis, afsedt främst för hans
egna taflor, men äfven för inköp och utställning
af andra betydande litauiska konstnärers verk. —
Universitetets bibliografiska institut utger en
bibliografisk bulletin och en tidskrift för bokvänner
("Knygos"). Vetenskapliga tidskrifter utges af flera
fakulteter samt af en juridisk och en medicinsk
förening. Kulturmuseet (Kulturos muziejus) har till
uppgift att samla och bevara alla L:s kulturhistoriska
föremål. Staden Kovno har sitt egna arkeologiska
museum, som är det äldsta och rikaste i L.
Teater och musik. Teatern intar en framskjuten plats,
och till och med under den värsta ryska förtryckstiden
funnos på många ställen hemliga teatersällskap,
som hufvudsakligen gåfvo patriotiska pjäser,
hvilka spelade en stor roll vid L:s nationella
pånyttfödelse. Först 1921 upprättades i Kovno
en statsteater för opera och drama (Valstybės
ṭeatrasdramos ir operos). Dessutom finnas en enskild
teater i Kovno och en tysk i Memel. Hvarje köping i
L. har dessutom sitt egna amatörteatersällskap. Samma
roll som teatern spelade i L:s nationella lif äfven
dess talrika hemliga sångkörer, hvilka med L:s
pånyttfödelse ha starkt förökats och utvidgats. Till
L:s främsta kompositörer räknas M. Petrauskis,
St. Šimkus, J. Naujalis, M. K. Čiurlionis och
L. Sasnauskas, hvilka öfver hela L. organiserade
sångkörer och samtidigt voro dessas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
