Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Litauen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märkas Akmenė, som faller ut i Kurisches haff,
Šventoji (Heliga Aa), som faller ut i Östersjön,
Venta (352 km.), som under ett lopp af 156 km. går
genom litauiskt område och sedan flyter in i
Lettland. Floden Muša (279 km.) bildar tillsammans med
Nemunėlis (190 km.) floden Lulupė. Dünas biflod Dysna
(Disna; 184 km.) går genom litauiskt område. Nästan
alla Njemens bifloder fr. h. flyta genom litauiskt
område. De åt n. flytande floderna gå dels genom
litauiskt, dels genom lettiskt område. De litauiska
floderna ha i allmänhet stridt lopp, men deras kraft
har hittills ej användts för annat ändamål än att
drifva vattenkvarnar. Först på senare tid har man
på statens initiativ börjat arbeta med att bygga en
stor kraftstation vid Birštonai, där Njemen gör
en stor båge och där dess lopp förkortats genom
en kanal. — Sjöarna, omkr. 2,000, uppta 1/20 af
L:s område och utgöra omkr. 4,000 kvkm. De flesta
äro belägna i östra L. Större sjöar äro Narutis
(Narotsch), Traku-Ežeras (Trakaisjön), Drukšiaisjön
(50 kvkm.), Dirvietossjön (37 kvkm.) och Disnasjön
(23 kvkm.). Bland västra L:s större sjöar märkas
Rekijavosjön och Plateliusjön. Östra L:s sjöar äro
fortsättning på det band af sjöar, som sträcker sig
genom Estland och Lettland; västra L:s sjöar äro en
fortsättning af Masuriska sjöarna i Ostpreussen.
Befolkningen. I det icke ockuperade L. är enligt
officiell statistik af 1923 invånarantalet 2,021,792,
hvaraf 963,498 män och 1,058,294 kvinnor (med
Memelområdet 2,175,121). Folkmängdstätheten är 38
personer (med Memelområdet 38,6) per kvkm. Efter
Världskriget är befolkningens naturliga tillväxt
i stigande. År 1915, då häftiga strider fördes på
litauiskt område, visade nativiteten minus 3,095,
1916 plus 4,527, 1917 minus 9,813, 1918 minus 12,494,
1919 minus 10,989 (följder af de svåra förhållanden,
som under dessa år rådde i L.). 1920 visar en ökning
på 2,073, 1921 plus 17,980, 1922 plus 19,105, 1923
plus 27,134. 76,8 proc. bo på landsbygden, 8,3 proc. i
köpingar och endast 14,9 proc. i städerna. Utom i
det af Polen ockuperade området samt det nyligen
med L. införlifvade Memelområdet räknar man i L. 43
städer, af hvilka Kovno (Kaunas) har 92,446 inv.,
Šiauliai (Sjavli) 21,387, Panevėžis (Ponevjesj)
19,197, Ukmergė (Vilkomir) 10,604. Alla andra städer
i L. ha mindre än 10,000 inv. hvar. Större delen af
L:s befolkning utgöres af rena litauer (förutom i
det ockuperade området och Memelområdet) eller 83,9
proc. Af dessa bo 83,3 proc. på landsbygden, 6,5
proc. i köpingar och 10,2 proc. i städerna. Judarna
utgöra 7,6 proc. af befolkningen; af dem bo endast
5,2 proc. på landsbygden, de öfriga i köpingar
och städer. Polackerna utgöra 3,2 proc., som till
82,5 proc. bo på landsbygden, de öfriga i köpingar
och städer. Ryssarna utgöra 2,5 proc., som till 82
proc. bo på landsbygden. Tyskarna utgöra 1,4 proc.,
som till 58,1 proc. bo på landsbygden, letterna
0,7 proc., som till 84,4 proc. bo på landsbygden,
och hvitryssarna 0,2 proc., som till 86,9 proc. bo
på landsbygden. Af öfriga nationaliteter finnas i
L. 0,4 proc. Judarna ha kommit till L. i slutet af
1300-talet, polackerna äro till största delen, i
synnerhet i östra L., förpolskade litauer. Tyskarna
ha kommit till L. under olika perioder, hufvudsakligen
som yrkesutöfvare; de bo mestadels i
Suvalkiområdet. Ryssarna ha kommit till L. under
de 50 åren närmast före kriget. Ryska regeringen
lät ditföra dem i syfte att kolonisera L. och
fördelade bland dem de gods, som efter upproren
1831 och 1863 konfiskerades från de litauiske (och
polske) godsegare och de bönder, som deltagit
i upproren. Nationalitetsförhållandena i Vilna-
och Memelområdena se annorlunda ut. Vilna som L:s
politiska och kulturella medelpunkt under dess
union med Polen var, till följd af den tidens
högre kulturella ståndpunkt i Polen, utsatt för
polonisering, hvilken spred sig, utom i själfva
staden Vilna, äfven till närliggande områden. Denna
polonisering berörde dock hufvudsakligen
endast östra L:s adel och högre ämbetsmän. Från
midten af 1800-talet igångsatte Ryssland i L. en
mycket stark russificeringsverksamhet. Enär denna
russificering gick ut äfven på att omvända litauerna
till rysk-ortodox religion, utkämpades striden
mest på det religiösa området. Prästerskapet
i Vilnaområdet, utgånget från litauisk adel,
blef därunder poloniseradt och gjorde genom att
motarbeta förryskningen ordet polskt liktydigt med
romersk-katolskt samt bidrog äfven till bondeklassens
polonisering. Det starka agitationsarbetet under
de senare årtiondena i detta område har förvirrat
nationalitetsbegreppet och gett till resultat,
att befolkningen alltjämt talar tre språk:
litauiska, polska och en särskild litauisk-slavisk
dialekt, som är svår att hänföra till något annat
språk. Förhållandena i Vilnaområdet äro f. n. sådana,
att det knappast är möjligt att verkställa någon
objektiv befolkningsstatistik, ty polackerna torde
vid insamlandet af sina statistiska uppgifter endast
fråga efter, om ifrågavarande personer tala polska
eller äro romerska katoliker. För närvarande pågår
i Vilnaområdet ett intensivt poloniseringsarbete,
och polska regeringen delar ut litauiska gods och
litauiska flyktingars jord till från Polen inflyttade
kolonister. — Memelområdet (liksom det af litauer
bebodda området i Ostpreussen) har tillhört Tyskland
en längre tid, men den litauiska nationaliteten
bevarades intill 1700-talet ganska väl. Under Sjuåriga
kriget rasande epidemier drabbade kanske hårdast just
det litauiska området i Ostpreussen. Preussen ville
genom kolonisering ersätta den förlust i folkmängd,
som härigenom uppstod, och kolonister inflyttade
t. o. m. från Schweiz och Holland. I Memelområdet
har förtyskningen hufvudsakligast koncentrerat sig
till städerna. Enligt tysk officiell statistik
af 1 dec. 1910 hade då af Memelområdets 141,455
invånare 72,160 uppgett tyskan såsom sitt modersmål,
men 30,000 af dessa tyskar bodde i staden Memel. —
Enligt republiken L:s författning åtnjuta alla L:s
nationaliteter full kulturell autonomi. Icke endast
folkskolor, utan äfven judiska, polska, tyska och
ryska högre allmänna läroverk åtnjuta statsunderstöd.
Kyrkliga förhållanden. Den största delen
(85,72 proc.) af L:s befolkning är romerska
katoliker. Ingen af religionerna åtnjuter enligt
litauiska författningen någon privilegierad
ställning. Hittills anses akter såsom begrafning,
vigsel o. d. böra stadfästas af kyrkan för att ega
giltighet. Religionsundervisningen i skolorna är
obligatorisk. Romersk-katolska kyrkan i L. är delad
i 3 stift:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
