Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifsmedelsstyrelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och litterära ämnen, har utgett flera arbeten
i bokform, däribland Swedenborg (1908), Goethes
kärlek (4 bd, 1910—16), Vitalis Norström (1917),
och öfversatt dikter af Goethe och Schiller (1921).
Liljedahl, Edvard Appolloniussen, norsk politiker,
f. 6 mars 1845 i Vik i Sogn, d. 10 okt. 1924,
genomgick folkskollärarseminarium och var 1867—89
skollärare och klockare i Kyrkjebö i Sogn, där han
tillika var hemmansegare. L. var stortingsman för
Nordre Bergenhus amt (nu Sogn og Fjordane fylke)
1880—91 och 1906—09 samt åren 1895—1906 för Aalesund,
där han 1891—1900 var postmästare. Han var 1900—03 och
1908—09 stortingspresident och tillhörde den moderata
vänstern. I stortinget motsatte sig L. beviljandet
af diktargage till A. Kielland och ansåg sig därmed
bekämpa fritänkeriet. Han tillhörde mars—juli 1889
Joh. Sverdrups ministär och förordade 1895 beslutet
af 7 juni om att åter beträda förhandlingsvägen med
Sverige i unionsfrågan. L. var 1900—04 postmästare
i Bergen och tillhörde febr. 1912—jan. 1913 som
kyrkominister ministären Bratlie. Han drog sig
därefter fullständigt tillbaka från politiken.
M. H.
*Liljefalk, Axel, dog 28 april 1915 i
Köpenhamn. L. var chef för scoutrörelsen i Danmark.
P. E—t.
*Liljefors. 1. B. A. L. Bland hans senare
arbeten må nämnas Örnar — ståtligt och praktfullt —
och Spofvar (båda 1913; den senare inköptes af
Luxembourgmuseet i Paris). Af hans tidigare alster
har Nationalmuseum inköpt Dufhök och orrar i strid,
snölandskap (1884), och Hundar förfölja en
räf (1885) samt i den Friedländerska donationen
erhållit Kattor, småfåglar, sländor (fem små
målningar inom en ram, s. å.). 1912 utkom
planschverket Ute i markerna, med text af
förf. (äfven tysk upplaga). L. utgick ur
Konstnärsförbundet 1912 och blef led. af Akad. för
de fria konsterna 1920. Se E. Malmberg, "Larsson,
Liljefors, Zorn" (planschverk med text, 1919). —
2. Ruben M. L. är sedan 1912 kapellmästare vid
Gäfleborgs läns orkesterförening samt musiklärare
vid Högre allm. läroverket i Gäfle och dirigent för
musiksällskapet Concordia där. 1909—11 studerade
han dirigentskap och komposition för Kutzschbach
och Dräseke i Dresden samt M. Reger i Leipzig. —
Sp. 503 rad 1 står 50- bör vara 250-
1. G—g N. 2. E. F—t.
*Liljegren, J. G. Med en till visshet gränsande
sannolikhet torde kunna sägas, att L. föddes 27
febr. 1791 (S. Bergh i "Personhist. tidskr.", 1915,
s. 252). Han föddes i Lilla Hyltan, Fryele socken,
Jönköpings län.
Liljegren, Elisabet, salvationist, f. 2 okt. 1867 i
Järna socken, Dalarna, d. 23 mars 1914 på Rönninge,
hemmansegardotter, var från sitt 16:e till 20:e
år småskollärarinna i hembygden, undergick då en
stark religiös väckelse och uppträdde på bönemöten
som talarinna och förebedjerska med märklig makt
öfver själar. 1888 slöt hon sig till Frälsningsarmén
i Stockholm, sändes till olika delar af landet för
att utvidga dess arbete och var från 1893 till sin
död chef för dess slumverksamhet. Med outtröttlig,
brinnande nitälskan, offervillig och ända till
asketism själfförgätande människokärlek samt ovanlig
organisatorisk och administrativ förmåga bragte hon
till ansenlig utveckling slummens arbete på att hjälpa
och upprätta samhällets armaste
och djupast sjunkna varelser. Hon omspände riket
med ett nät af slumstationer, åvägabragte äfven
räddningshem för fallna kvinnor, barnhärbärgen,
hvilohem och småbarnskolonier, anskaffade pengar till
allt detta och bragte slummens samtliga fastigheter i
skuldfritt skick. Hon egde en gudsförtröstan af sant
profetisk anda och blef en själasörjerska i omfattande
mått. Jfr Alma Petri, "Slummens öfverste" (1924).
*Liljeholmen upphörde att vara municipalsamhälle i
och med Brännkyrka sockens inkorporering med Stockholm
1 jan. 1913 och bildar nu jämte Aspudden och Gröndal
33:e roten (Liljeholmsroten) inom Stockholms stad,
som 1924 hade 11,604 inv., hvaraf 4,498 i Aspudden
och 4,233 i Gröndal. Äfven Gröndal har nu elektrisk
spårväg (sedan okt. 1923), som öfver den 1915
färdiga nya Liljeholmsbron utefter Hornsgatan för
till Slussen.
Liljeholmsviken kallas den del af Mälaren, som
skiljer Reymers holme, i n., från fastlandet, i s.,
samt förenar stora segelleden af Mälaren, i n. v.,
med Årstaviken, i s. ö. Öfver vikens sydöstra del
leder Liljeholmsbron från Hornstull, i Stockholm,
åt s. v. till södra landet (Brännkyrka församling)
samt längre åt s. ö. en järnvägsbank, som förmedlar
Västra stambanans infart till Stockholm.
E. A—t.
*Liljencrantz. — 4. Agnes Jakobina Vilhelmina
(Jacquette) L. (skref sig Liljenkrantz),
syster till den i hufvudarbetet (sp. 508) nämnde
friherre Johan L., revolutionär publicist, f. 4
febr. 1845 i Stockholm, d. i okt. 1920 i Köpenhamn,
hyste lifligt socialt intresse, var starkt påverkad
af G. Brandes’ skrifter och bosatte sig i början af
1870-talet i Köpenhamn. Där blef hon ifrig anhängare
till den revolutionäre socialisten Louis Pio,
medarbetade i socialistiska tidningar och gjorde
sig bemärkt genom agitatorsverksamhet. Sedan Pio
1877 emigrerat, redigerade hon flera kortlifvade
tidningar af revolutionär tendens ("Den radikale"
m. fl.). Hon gifte sig 1884 med redaktör Vilhelm
Rasmussen och blef änka 1894. Bland hennes småskrifter
märkas Louis Pios færd mod J. Liljencrantz (1877)
och Den ugifte kvindes juridiske stilling (s. å.).
4. V. S—g.
*Liljendal blef 1917 själfständigt
pastorat, som numera hör till Borgå
(svenska) stift. 1,979 inv. (1922).
O. B—n.
Liljenstolpe, Karl Axel Gustaf, militär,
militärpedagog, f. 19 dec. 1813 på Vinö i Lofta
socken, Kalmar län, d. 26 mars 1875 i Vimmerby,
blef fänrik vid Kalmar reg. 1832, kapten 1851,
major 1860 och regementsskrifvare 1862. Han tog
afsked 1863. — Efter genomgången krigshögskolekurs
vid Högre artilleriläroverket å Marieberg öppnade
L. med K. M:ts tillstånd 1853 på sin egendom Hasselås
i Tuna socken en privat militärskola "för bildandet
af linjeofficerare". Där mottogos som elever
(omkr. 12, stundom ända till 20) officersaspiranter
vid infanteriet och kavalleriet, hvilka aflagt
studentexamen och inskrifvits som underofficerare
vid vederbörligt regemente. Hvarje kurs varade 8—9
månader och afslöts med officersexamen inför en
af K. M:t förordnad examenskommission, hvarefter
aspiranten ("kursaren") omedelbart utnämndes till
underlöjtnant. Skolan, som åtnjöt godt anseende,
egde bestånd till 1869.
H. J—dt.
Liljequist, Signe, finländsk sångerska, f. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
