- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
119-120

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lemberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Souvenirs (1913). Un mâle (1892) utkom i
sv. öfv. ("En man") 1924. Se Bazalgette, "L." (1904).

*Lemoyne, C. A., dog 1907.

Lemoyne [ləmωa’n], Jean Baptiste, fransk skulptör,
f. 1704, d. 1773, var son till Jean Louis
L
., äfven denne en ansedd skulptör (f. 1665,
d. 1755). L. d. y. blef kallad "skulpturens
Boucher". Han utförde bl. a. många porträttbyster
af konungafamiljen och noblessen. I Stockholm
finnas byster af Gustaf III:s franska väninnor,
grefvinnan de Brionne och grefvinnan d’Egmont,
den förra i marmor på Nationalmuseum och Haga, den
senare i terrakotta på Nationalmuseum och i marmor på
Stockholms slott. Bysterna ha tillhört Gustaf III och
ha i senare tid — tveksamt, men utan berättigande —
varit tillskrifna Houdon. Se A. Lindblom, "Fransk
barock och rokokoskulptur i Sverige" (1923).
G—g N.

Lempisaari [-sāri]. Se Lemsjöholm. Suppl.

*Lemsal tillhör nu Lettland. Dess lettiska namn
är Limbaschi.

Lemsjöholm (fi. Lempisaari), gods i Villnäs socken,
Åbo och Björneborgs län, Finland, f. n. omkr. 1,500
har, tillhörde under medeltiden biskopsstolen i Åbo,
tillföll efter Västerås recess kronan och förlänades
af Johan III åt Sofia Gyllenhielm. Af senare egare
må nämnas Jesper Mattsson Krus, presidenten F. Wrede
samt senatorn, geheimerådet L. G. von Haartman (från
1823), hvars släkt ännu eger godset. Manbyggnaden är
från 1767.
O. B—n.

*Lendenfeld, R. von. Se Ldf. (äfven i Suppl.).

*Lenderink, H. J., lämnade föreståndarbefattningen
nov. 1914 och dog 22 sept. 1922.
G. Å.

Lendrop, Anna Margrethe, dansk operasångerska, född
Boeck, f. 1873 i Kalundborg, d. 1920 i Köpenhamn,
debuterade 1898 på Det kongel. teater som Carmen
och var anställd där till 1919. Hon blef gift 1902
med barnläkaren Otto L. Hennes mezzosopran var
mjuk och fin i klangen, och hon egde en betydlig
dramatisk talang samt ovanlig förmåga att skapa en
helgjuten sånglig-scenisk gestalt. Hufvudroller
voro vidare Mignon, Chérubin, Nuri i "Låglandet"
("Dalen"), Despina i "Così fan tutte" m. fl.
P. E—t.

Lenéru [lənery’], Marie, fransk författarinna,
f. 2 juni 1875 i Brest, d. 23 sept. 1918 i Lorient,
drabbades vid 14 års ålder af fullständig döfhet,
men studerade och arbetade med fördubblad energi
under denna isolering. Skådespelet Les affranchis
(1911) hade stor framgång, medan däremot Le
redoutable
(1912) icke lyckades på scenen. La
triomphatrice
(1918, gifven på Comédie française),
det pacifistiska dramat La paix (utg. 1922) och en
karaktärsteckning af Saint-Just (1922) voro hennes
sista verk. Hennes Journal utgafs 1922 i två band
med förord af François de Curel. — Fröken L. var
en idédramatiker af Curels skola, intellektualist,
moralist och viljemänniska, öfver hvars författarskap
det ligger något patetiskt och heroiskt.
R—n B.

*Lengenfeld ligger i fristaten Sachsen. 6,124
inv. (1919).

Lengua bable, dialekt. Se Oviedo 1.

Lenhardtson, Jean Albin Maurits, tandläkare, f. 7 maj
1861 i Stockholm, är en af de främste initiativtagarna
till den offentliga munvården i Sverige. Han bildade
Svenska nationalföreningen för munhygienens befrämjande 1910,
var 1904—14 föreståndare för Stockholms stads
folkskoletandkliniker och för den på hans
initiativ upprättade första kliniken för arbetare
(Separators) samt har varit medlem och sekreterare
i kommittéer för skoltandvård. L. är uppfinnare af
preparatet stomatol (se d. o.). Han har skrifvit
bl. a. Lärobok i konservativ tandläkekonst (1897),
Tänderna och deras vård (2:a uppl. 1908) och
Skandinaviska tandläkareföreningens historia (1916).
M. S—dt.

*Lenhofda, officiellt Lenhovda. Ekeberga afskildes
1 maj 1920 från L. till eget pastorat. 2,314
inv. (1924).

illustration placeholder

Lenin, Vladimir Iljitj Uljanov, rysk revolutionär
statsman, f. 10 april (g. st.) 1870 i Simbirsk,
d. 21 jan. 1924 i Gorki nära Moskva, var son till en
folkskolinspektör, tillhörande en rysk-tatarisk släkt,
och bar i sin ungdom endast släktnamnet Uljanov, men
utbytte det senare mot Lenin, en af de pseudonymer
han oftast användt som politisk skriftställare
(skref sig ibland Uljanov-Lenin). Medan L. var
elev vid gymnasiet i Simbirsk, blef hans äldre
broder, studenten Aleksandr Uljanov, 1887 afrättad
genom hängning såsom delaktig i en sammansvärjning
mot tsar Alexander III:s lif, en tilldragelse, som
kraftigt bidrog till att stärka den yngre broderns
redan då genom studium af Marx’ skrifter närda
revolutionära åskådning. Broderns öde hindrade L. att
bli inskrifven vid Petersburgs universitet, och han
inskrefs därför s. å. vid universitetet i Kazan,
där han idkade juridiska studier. Af politiska skäl
relegerades han därifrån 1891, men lyckades då vinna
tillträde till Petersburgs universitet, aflade där
juridisk examen och verkade någon tid i hufvudstaden
som advokat. Han stod i liflig förbindelse med ledande
ryska marxister och grundlade 1895 en "förening för
arbetarnas befrielsekamp", hvilken i revolutionärt
syfte bl. a. organiserade strejker. L. invecklades
1896 i en socialdemokratisk "komplott mot statens
säkerhet", arresterades och blef 1897 på tre år
förvisad till Sibirien, där han vistades i Irkutsk och
Krasnojarsk och bland de förvisade dref propaganda
för sina ytterlighetsläror. Från Sibirien begaf sig
L. 1900 utomlands, vistades en tid i London och slog
sig sedan ned i Schweiz. Där uppsatte han, jämte de
socialdemokratiske emigranterna Plechanov och Martov,
i Genève tidskriften "Iskra" (Gnistan), hade betydande
andel i partiets sprängning på dess kongress i London
1903 och blef ledare för den längst åt vänster
gående "bolsjevikiska" gruppen (se
Bolsjeviker. Suppl.). Under det ryska revolutionsförsöket
1905 vistades L. i hemlandet, men motsatte sig
hvarje samverkan med borgerligt frisinnade element
och afböjde att inträda i det i Petersburg bildade
arbetarrådet. Efter revolutionsförsökets misslyckande
räddade sig L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:11:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcq/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free