Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lansbury ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1906), förträffliga porträtt och många spanska motiv
samt äfven italienska och grekiska. L. har äfven
författat och illustrerat Contes de la Sabine m. m.
G—g N.
Lapauze [-på̄ṡ], Jeanne, född Loiseau (se d. o.,
äfven i Suppl.).
Lapidarie (af lat. lapis, sten), (ädel)stenslipare.
Lapinniemi, bomullsspinneri och -väfveri i
Tammerfors stad, Finland, på Lapinniemi udde
i Näsijärvi sjö, grundlagdt 1899. Det eges af
Tampereen puuvillateollisuus osakeyhtiö (= Tammerfors
bomullsindustri-a.-b.); akt. kap. 12 mill. mark;
tillverkningsvärde 57 1/2 mill. mark (1923).
O. B—n.
*Lappa, bot. Af släktet, som nu vanligen
kallas Arctium, finnas i Sverige
4 arter och ett flertal hybrider.
G. L—m.
*Lappar. Namn. De sydligare svenske och norske
lapparna ha under senare tid, särskildt i sina
tidningar, börjat i svensk och norsk text för sig
använda namnet same, plur. samer.
Utbredning. De sydligaste svenske lapparna,
i Idre lappby i Dalarnas nordvästra hörn,
ha 1924 öfverflyttat till Tossåsens lappby i
Härjedalen—Jämtland. Renskötselns utbredning
i Sverige och gränserna för de olika lappbyarna
och renskötselsområdena framgå af E. Bergströms
detaljerade "Karta över renskötselns utbredning
i Sverige" (1923). Lapska språkets ungefärliga
östgräns på sommaren i Norrbottens län anges på karta
i "Norrbotten" I (1921). Om lapparnas utbredning i
Norge se K. Nissen, "Lapper og ren i Norge" med karta
(i "Norske geografiske selskabs aarbok" 1914—16).
Antropologi. Det börjar bli mindre troligt,
att lapparna ega något samband med mongoliska
rasen; snarare torde de vara att uppfatta som den
sista återstoden af en primitiv ras, hvilken, med
utgångspunkt i något isoleradt område i mellersta
Europa, där en ny ras kunnat uppstå, ö. om
Östersjön följt den tillbakavikande inlandsisen
mot n. och sedermera från nordligaste Finland
och Ishafstrakterna vandrat ned på Skandinaviska
halfön (K. B. Wiklund i M. Eberts "Reallexikon der
vorgeschichte", art. "Finno-Ugrier", 1925).
Antal. Lapparnas antal i Sverige var enligt senare
officiella uppgifter 1870: 6,711; 1880: 6,404; 1890:
6,846; 1900: 6,983; 1910: 7,138; 1920: 7,162, hvaraf
4,437 i Norrbottens, 1,679 i Västerbottens, 897 i
Jämtlands län (med Idre) och 149 i öfriga län; nomader
voro 1870: 4,884; 1880: 4,573; 1890: 4,098; 1900:
3,985; 1910: 3,671. I Norge var antalet lappar 1910:
18.590, hvaraf 1,258 nomader; 1920: 20,735. I Finland
räknades 1910 1,659 lappar, 1920: 1,603. I Ryssland
har antalet lappar troligen förblifvit stationärt,
hvarför hela det lapska folkets antal sålunda 1910
torde ha utgjort omkr. 29,000 och 1920 omkr. 31,000
personer. Då det ofta är svårt att afgöra, huruvida
en person bör räknas till den lapska nationaliteten
eller till någon af de närgränsande, äro samtliga
dessa tal likväl rätt osäkra.
Renantalet i Sverige uppges för 1910 till 273,343
och för 1921 till 168,246, hvaraf i Norrbottens län
116,724, i Västerbottens län 35,433 och i Jämtlands
län (med Idre) 16,089.
Lefnadssätt. Nästan alla nomadlappar inom
Västerbottens län och några i Jämtlands län ha numera
skaffat sig större eller mindre nybyggen i
fjälltrakterna, hvilka skötas af en del af
familjen, medan särskildt de vuxne männen följa
renhjorden. Nästan alla skogslappar i Västerbottens
och Norrbottens län ha likaså gårdar.
Sång. Om lapparnas sång se
Jojkning. Suppl. Bland de finske och nordligaste norske
lapparna ha komponisten A. Launis och språkforskaren
V. Salminen (finnar) upptecknat en stor mängd
jojkningsmelodier (se nedan, Litt.).
Sociala förhållanden. Lapparna i Jämtlands län äro
numera enligt länsstyrelsens resol. 21 febr. 1910
mantalsskrifna inom de församlingar, där deras
lappbyars områden i hufvudsak äro belägna.
Skolväsen och religionsvård. Se Lappmarkens
ecklesiastikverk (äfven i Suppl.).
Historia. Den genom beslut af skiljedomstolen (se
Lappar, sp. 1212) 16 dec. 1909 tillsatta kommissionen
för undersökning af natur- och renbetesförhållandena
i Torne lappmark och vissa delar af Pajala
och Muonionalusta afgaf 1912 berättelse jämte
utlåtande öfver de af skiljedomstolen affattade
spörsmålen. Innan domstolen åter sammanträdde,
afslöts 8 april 1913 en konvention mellan
Sverige och Norge rörande inledande af direkta
förhandlingar om ny, fullständig reglering af den
svensk-norska renbetesfrågan. På förslag af de utsedde
förhandlingsdelegerade tillsattes s. å. en kommission
af svenska, norska och finska sakkunniga för
undersökning af renbetesförhållandena inom Troms fylke
(före 1919 Tromsö amt). Kommissionens utlåtande
afgafs 1917, hvarefter de delegerades förhandlingar 21
dec. 1918 resulterade i ett förslag till konvention
mellan de båda rikena ang. flyttlapparnas rätt till
renbetning. Förslaget antogs af svenska riksdagen och
norska stortinget, och konventionen undertecknades
5 febr. 1919. Den skall, med vissa mindre undantag,
tillämpas fr. o. m. 1923 t. o. m. utgången af år 1952,
och uppsäges den icke att vid denna tid upphöra,
gäller den ytterligare vissa år. Genom 1919 års
konvention och i anslutning därtill utgifven svensk
lag af 20 juni s. å. har antalet af de svenska renar,
som öfver hufvud må inkomma i Troms fylke, bestämts
till 39,000, af hvilka 16,000 få inkomma redan
fr. o. m. 1 maj och de öfriga fr. o. m. 15 juni;
betningstiden å norskt område utgår 30 sept. Öarna
i Troms fylke äfvensom vissa halföar i västra och
sydvästra delarna af fylkets fastland (samt dess
nordöstra del, som tidigare endast undantagsvis
besökts af svenska flyttlappar) ha helt undantagits
från betning af svenska renar, men i stället har i de
inre delarna af fylket ett vidsträckt, sammanhängande
landområde afsatts, inom hvilket af renarna gjord
skada, med vissa inskränkningar, ej behöfver af
lapparna ersättas. Betesområdet har indelats i ett
stort antal vår- och sommarrenbetesdistrikt och
för hvart och ett af dessa ett visst maximiantal
betande renar bestämts. I Nordlands fylke får
betning af svenska renar ega rum endast under juli
och aug. och i vissa trakter i fylkets sydligaste
del endast under tiden 5 juli—16 aug. Betesområdet
har i detta fylke i stort sedt förblifvit det gamla:
det har likaledes indelats i renbetesdistrikt, hvart
och ett med sitt maximiantal renar. I ännu sydligare
fylken får, med undantag för ett litet område längst
in. ö. i Nord-Tröndelag fylke, betning af svenska
renar icke ega rum; alla lappar i Jämtlands län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
