Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laguna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationalitetsstater under gemensam monarkisk
ledning. (Om monarkiens raska sönderfallande
under de närmast följande veckorna se Österrike,
kejsardöme, sp. 254.) L. afgick 11 nov. s. å.,
sedan han s. d. kontrasignerat kejsarens
proklamation om afstående från hvarje andel
i statsangelägenheterna och gillande af en
tysk-österrikisk nationalförsamlings framtida
beslut om statsformen. (Jfr Karl, österrikisk
kejsare. Suppl., sp. 938.) L. dog 6 jan. 1920 i
Salzburg. — Bland hans skrifter märkas ytterligare
Die fortbildung des völkerrechts durch die Haager
konferenz (1900), Das völkerrecht nach dem kriege
(i norska Nobelinstitutets publikationer 1917),
Der völkerbund (1919) och Europas elfte stunde
(s. å.). Jfr Marga Lammasch och H. Sperl, "Heinrich
L." (1922).
V. S—g.
*Lammers. — 2. Thorvald L. dog 8 febr. 1922. En
fortsättning af hans Korforening var den 1902 af
honom stiftade Cæciliaforeningen. Hans tonsättning
af Björnsons Fredsoratorium utfördes i Stockholm
1923 af norska Cæciliaforeningen och befanns vara
ett mera välmenande än kärnfullt alster.
Lammgam, zool., detsamma som skägg-gam. Se
Skägg-gamar.
Lammkött, kokk. Se Fårkött. Suppl.
Lamontagne [-må̄ta’nj], Blanche, kanadensisk
författarinna. Se Canadensiska litteraturen. Suppl.
*Lampa. 1. Se vidare Glödlampa och Karbidlampor,
båda i Suppl.
Lampa, Sven, zoolog, dog 2 dec. 1914 på Lidingön.
Lampa, Sven Magnus, folklifsforskare, f. 29
aug. 1870 i Ods socken, Älfsborgs län, filos.
doktor i Uppsala 1903, docent där 1909 i svensk
folklifsforskning (från 1914 tjänstledig på grund
af sjukdom), var sekreterare i Ortnamnskommittén
1903—14. Hans insats i forskningsarbetet utgår från
de förbindelser mellan flerehanda vetenskapliga och
hembygdsintressen, för hvilka landsmålsföreningarna
under ett tidigare skede hade utgjort ett
hemvist: folkmål och folklif, folkdiktning och
historisk topografi. Hans bredt anlagda arbeten
ha dock ej hunnit nå full utveckling, innan de
hämmats af hans sjuklighet. Skrifter: Fåleberg (i
"Sv. landsmål" 1901), Studier i svensk metrik. I
(1903, gradualafh.), Bjärke härad, ett bidrag till
Västergötlands bebyggelsehistoria (i "Sv. landsmål",
1908), Folklekar från Västergötland (ibid. XIX, 1908)
samt många art. i facktidskrifter. 1906—14 redigerade
han de då utg. delarna af Ortnamnskommitténs
arbete "Ortnamnen i Älvsborgs län" och
1911—14 "Västergötland. Bidrag till landskapets
kulturhistoria och naturbeskrivning", en af honom
påbörjad serie monografier af flera författare.
H. Gjr.
Lampaul [lãpå̄l], hufvudort på Ouessant (sed. o.).
Lampén, Ernst Adolf, finländsk skriftställare, f. 7
jan. 1865 i Kuopio, student 1883 och filos. kandidat
1887 samt sedan 1895 yngre lektor (adjunkt) i svenska
och finska vid Helsingfors’ finska lyceum. L. är
en ifrig kämpe för turistväsendet i Finland och
har utgett en mängd arbeten från resor i Finland,
där hans humoristiska lifssyn och vakna öga göra
sig gällande: Härs och tvärs genom Finland (1917),
Till lands och sjöss i Finland (1918), När och fjärran (1919),
Ishavsvindar (1921), Ögonblicksbilder
från Gränskarelen (1922) m. fl.
T. C.
*Lamperti, F. — En son till L. var den under honom
omnämnde, i Berlin bosatte Giovanni Battista L.,
f. 1839, d. 1910. Dennes broder Giuseppe L., f. 1834,
d. 1898, verkade som direktör (efter hvartannat)
vid Scalateatern i Milano, Apolloteatern i Rom och
San Carloteatern i Neapel.
*Lampi, J. B., d. ä., målade 1799 i Wien hertig Karls
(sedermera konung Karl XIII:s) och dennes gemåls
porträtt (utställda på konstakademien i Stockholm
1800). Hertigens porträtt finns på Rosersberg,
hertiginnans lär ej finnas kvar i Sverige.
G—g N.
*Lampis (fi. Lammi, ej Lampi),
hör numera till Tammerfors stift.
O. B—n.
Lampkol, elektrot. Se Båglampa (äfven i Suppl.).
Lampman [lä’mpmən], Archibald, kanadensisk
författare. Se Canadensiska litteraturen. Suppl.
*Lamprecht, Karl, dog 10 maj 1915 i Leipzig. —
Tilläggsbanden till L:s "Deutsche geschichte"
ha sedermera i omarbetadt och utvidgadt skick
framträdt som själfständigt verk under titeln Deutsche
geschichte der jüngsten vergangenheit und gegenwart
(2 bd, 1912—13). I nationellt syfte utgaf L. Deutscher
aufstieg 1750—1914. Einführung in das geschichtliche
verständniss der gegenwart (1914).
*Lampros (Lambros), Spyridon, var okt. 1916—maj
1917 grekisk ministerpresident och fogade sig som
sådan efter konung Konstantins personliga politik
(jfr Grekland. Suppl., sp. 68). Han dog 5 aug. 1919
i Kefissia invid Aten.
Lampsnäcka, zool. o. paleont. Se Terebratula.
Lamskär, två fyrar i Östergötlands skärgård i
segelleden Arkö—Häradsskär. Den norra, på Ärtholmens
sydvästra udde, 58° 24′ 40″ n. br. och 16° 56′
45″ ö. lgd fr. Gr., är fast fyr; den södra, på
Skrifvarehamnsskärets sydöstligaste udde, 58°
24′ 0″ n. br. och 16° 57′ 12″ ö. lgd fr. Gr.,
1,24 km. s. s. ö. om den förra, är klippfyr. Båda
äro uppförda 1896 och ha linser af 6:e ordningen.
E. A—t.
Lamy [-mī], Étienne, fransk skriftställare,
politiker, f. 29 juni 1845 i Cize, dep. Jura, d. 1
jan. 1919 i Paris, blef juris doktor och advokat i
Paris samt var 1871—76 led. af nationalförsamlingen
och 1876—81 af deputeradekammaren. Hans politiska
åskådning var katolsk och republikansk; han
tillhörde de 363 opponenterna i kammaren mot Mac
Mahons kupp af 16 maj 1877, och när Leo XIII i en
encyklika 1892 förmanat Frankrikes republikaner att
"ralliera sig" med republiken, bildade L. i detta
syfte föreningar och uppsatte tidningar, dock utan
att åt katolikerna kunna eröfra åstundadt politiskt
inflytande. Bl. a. utgaf han 1904—12 den utprägladt
katolska tidskriften "Le correspondant". Bland L:s
skrifter märkas främst Études sur le second empire
(1895) och La France du Levant (1900) samt vidare La
femme de demain (1901), Témoins de jours passés
(1907), Catholiques et socialistes (1909) och
L’Institut et la guerre (1915). L. invaldes 1905 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
