Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvicksilfverförgiftning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven en kvinnlig folkkommissarie har förekommit.
– Tjecho-Slovakiens och Polens kvinnor ha full
likställighet: i tjechoslovakiska riksdagen sitta 16 kvinnor,
i polska 9. – Äfven i Lettland och Estland ha
kvinnorna fulla rättigheter. – I Rumänien ha kvinnorna
begränsadt tillträde till ämbeten, men ej del i lagstiftningen.
I England och Amerika samt i flera under deras
inflytande stående stater har kvinnosaken segrat
efter 1918. De engelska kvinnorna fingo politiska
och kommunala rättigheter 1918, eg. på grund af
sitt hjälparbete under kriget. Det ursprungliga
villkoret om fyllda 30 år bortföll 1924. Numera
sitta 8 kvinnor i parlamentet; och en kvinna är
understatssekreterare i den i jan. 1924 bildade
socialistiska regeringen. 1919 öppnades alla
ämbeten för kvinnan, utom de, son gälla försvaret
och kyrkan, och Cambridges universitet har lämnat
tillträde till lärdomstitlar. – Australiska
statsförbundet gaf 1918–22 kvinnorna valbarhet,
men strängheten i partilifvet samt landets stora
utsträckning ha hindrat dess praktiska tillämpning,
hvilket är fallet äfven på Nya Zeeland. Under kriget
blefvo i Australien kvinnor polisbetjänter, domare
och stadsfullmäktige. – I Canada, äfvensom i vissa
indiska stater, ha kvinnorna full medborgarrätt, men
i Syd-Afrika föll ett reformförslag 1923 på rädslan
för rösträttens utsträckning till icke-europeiska kvinnor. –
I den nybildade Irländska fristaten ha kvinnorna
likställighet, och där finnas 4 kvinnliga senatorer. –
I Förenta staterna ha kvinnorna måst föra
en dubbel rösträttskamp, emedan konstitutionen tillät
de politiska rättigheternas utvidgning på två sätt,
antingen genom de olika staternas parlament, jämte
referendum, eller genom kongressbeslut, bekräftadt
genom 3/4 af staternas parlament. Det var på senare
sättet, som saken till sist genomfördes, 1920, men
därmed äro ej kvinnornas önskemål i de olika staterna
på långt när genomförda.
De romanska länderna stå i afseende på kvinnosaken
nära nog på samma ståndpunkt som före Världskriget,
trots en lifskraftig kvinnorörelse, som dock i
Frankrike synes vara ledd företrädesvis af elsassiska
kvinnor. De franska kvinnorna ha i allmänhet fått
afstå från alla de manliga yrken, som de under kriget
uppehållit, och senaten motsätter sig alltjämt
deras politiska och kommunala rättigheter. Endast
familjerättens bestämmelser ha i någon ringa mån
börjat ändras till deras förmån. – Belgiens kvinnor
inta sedan 1921 den egendomliga ställningen, att de,
utan att ega rösträtt, i alla fall inneha politisk och
kommunal valbarhet samt tillträde till vissa högre
kommunala poster, t. ex. borgmästarsysslor. Äfven
där har familjerätten något modifierats till deras
förmån. – I Italien ha kvinnorna ännu uppnått endast
tillträde till ämbeten, och ett löfte om begränsad
kommunal rösträtt, som Mussolini personligen afgaf
till den senaste kvinnliga rösträttskongressen i Rom
1923, har ännu icke blifvit förverkligadt, delvis
på den grund, att de klerikale och socialisterna
önska utsträcka denna rätt längre, än regeringen
finner önskvärdt. – Äfven Portugal har gett
kvinnorna tillträde till ämbeten, och i Spanien
finnes numera åtminstone en kvinnorörelse, som samarbetar
med de olika politiska partierna. – I Brasilien ha kvinnorna,
äfven de gifta, rätt till administrativa och litterära
ämbeten med lika lön för samma befattning.
Men äfven till vissa asiatiska länder har
kvinnorörelsen på senare tider trängt fram. Så ha de
judiska kvinnorna inom Palestina fått fulla politiska
rättigheter. – I Japan har lagen mot kvinnors
deltagande i politiska möten blifvit upphäfd. –
I Kina började en kvinnorörelse omedelbart efter
förbundsrepublikens bildning (1912), i 3 provinser ha
kvinnorna nu, åtminstone enligt lag, lika rättigheter
med männen.
I Skandinavien har utvecklingen fortgått i samma
riktning som förut. I Norge fingo kvinnorna
1910 fulla kommunala och 1913 fulla politiska
rättigheter samt 1912 tillträde till alla ämbeten
med lika lön, undantagandes regerings- samt
diplomatiska, konsulära, militära och prästerliga
befattningar. Kvinnor ha uppnått äfven högre poster
i ämbetsverken; och 2 kvinnor sitta nu (1924) i
stortinget. Bestämmelserna om äktenskaps ingående
och upplösning omarbetades 1918. – I Danmark
fingo kvinnorna 1915 politiska rättigheter och
hade 1923 8 representanter i riksdagen; 1921 fingo
de tillträde till ämbeten, dock ej inom försvaret
och kyrkan. 1924 blef för första gången en kvinna
medlem af ministären. Äktenskapslagstiftningen är
endast delvis omarbetad. – På Island ha kvinnorna
efter fristatens uppkomst (1918) fulla politiska
och kommunala rättigheter samt tillträde till
ämbeten. – I Sverige kan kvinnofrågan, för så vidt
det gäller lagstiftningen, sägas vara till sina
viktigaste delar löst. I slutet af 1918 enade sig
de politiska partierna under inverkan af den oro för
kommunistiska omstörtningar, som tyska revolutionen
framkallade, om en radikal utsträckning af politiska
och kommunala rättigheter till både kvinnor och
män. Genom kommunallagarna af 1919 och vallagen
af 1921 ha svenska kvinnor sålunda rösträtt och
valbarhet på samma villkor som män, hvarvid det
dock är kvinna tillåtet att när som helst afsäga
sig förtroendeuppdrag. I fattigvårdsstyrelse
skall alltid finnas 1 kvinnlig led. och 1
suppleant. 1921 invaldes 5 kvinnor i riksdagen,
af hvilka 1 i Första kammaren. Antalet kvinnliga
stadsfullmäktige är efter kommunala valen 1922 och
1923 221 (6,5 proc. af fullmäktiges hela antal),
och antalet kvinnliga kommunalfullmäktige är 481 (2,1
proc. af hela antalet valda kommunalfullmäktige). –
1920 antogs en ny äktenskapslag, utarbetad af
Lagberedningen, hvaraf 1 kvinna var led. Denna
lag anses vara den för kvinnointressena mest
tillfredsställande af alla dylika lagar i världen,
eftersom den bygger på full juridisk och ekonomisk
likställighet mellan makarna äfven i förhållande
till barnen och betraktar hustruns arbete i hemmet
som bidrag till familjens försörjning. – 1918
öppnades tillträde för kvinnorna till lektorat
och adjunkturer vid statens läroverk samt till
rektorat vid folkskollärarinneseminarier och Högre
lärarinneseminarium. Genom en grundlagsändring 1921
undanröjdes samtliga i R. F. dittills befintliga
hinder för kvinnas tillträde till statens ämbeten
och tjänster. Lagen af 1923 ang. kvinnas behörighet
att inneha statstjänst och annat allmänt uppdrag
innehåller närmare bestämmelser. Ikraftträdandet af
denna behörighetslag är emellertid, i afvaktan på
allmän reglering af löne- och pensionsförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
