Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krylbo-Norbergs järnväg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
formklassen äro kända faktorer. Diametern mätes med
s. k. klafve (se d. o. 2), höjden uppskattas med
en höjdmätare, och formklassen bedömes med hjälp
af formpunkten (d. v. s. den punkt i kronan, där
resultanten för vindtrycket tänkes placerad). För
ett fritt stående träd är formpunkten lika med
kronans tyngdpunkt, och läget af denna punkt i
proc. af stammens längd från marken räknadt bedömes
vanligen med hjälp af Christens höjdmätare,
hvars ena kant är indelad i tiondelar. Formklassen
är ett uttryck för, huru hastig relativ afsmalning
stammen har, och i tabellen finnes angifvet, hvilken
formklass som motsvarar ett visst formpunktsvärde. Vid
kubering af bestånd beräknas ej volymen för hvarje
träd särskildt, utan stammarna grupperas i klasser
efter groflek, och profträd tagas för dessa olika
klasser (jfr Skogsindelning och Skogstaxering).
S. P.
*Kubikenborg. Ångsågen har nu 8 ramar. I utrikes fart
ankommo och afgingo 181 fartyg om 125,997 nettoton
1922. I hamnen inlastades s. å. 127,587 kbm. trävaror
och 79,380 hl. träkol.
Kubism, modern konstriktning, som bygger sitt
system på geometriska, kubiska grundformer som kärnan
i konstnärlig framställning. Dess utgångspunkt
finner man i målaren Cézannes (se denne, äfven i
Suppl.) sträfvan att förenkla naturens former,
bygga upp bilden i enkla plan, framhålla det
plastiska i naturföremålen. Spanske målaren Picasso
(se denne. Suppl.), elev till Cézanne, blef kubismens
egentlige uppfinnare och teoretiker. Namnet uppfanns
af H. Matisse (se denne) och var ironiskt
menadt. Liksom expressionismen (se d. o. Suppl.),
af hvilken kubismen kan sägas utgöra en biart och
mot hvilken den ställde sig i opposition, utgör den
en principiell motsättning till den konst, som söker
väcka illusion, söker återge eller ge intryck af ett
stycke verklighet. Den förkastar det dittills moderna
måleriet, som under det gångna århundradet utvecklat
sig företrädesvis till färgernas konst i st. f. att
det under klassicismens härskartid varit linjernas
och formernas. Kolorister och impressionister upplöste
formen i färgtoner, kubismen ringaktade färgen liksom
allt realitetssökande i formen. Emot naturafbildarnas
sträfvan att ge ett stycke natur i ett visst moment,
en viss belysning, en starkt betonad stämning, vill
kubismen framställa föremålen i och för sig, deras
form, massa, volym, oafsedt sådana tillfälligheter
som belysning, årstid, väderlek, luftverkan. Den
fordrar sluten komposition, formernas rytm, fast
geometrisk byggnad. Den ringaktar perspektivets
lagar, när den ej h. o. h. afskaffar det såsom ett
akademiskt pedanteri, den går i vissa afseenden
tillbaka till primitiva folks konstuppfattning, den
förenklar naturen, rensar bort detaljer, som den anser
störande, reducerar naturen till det hufvudsakliga,
till några få enkla beståndsdelar – när den ej
förbiser all natur – och bygger en komposition
på de enklaste geometriska former, linjer, bågar,
cylindrar, trianglar. Färgskönhet sökes föga, oftast
nöjer sig den rättrogne kubisten med några enkla
plan i brunt, gult, grått. Picassos doktriner ("Le
cubisme scientifique") ledde till torr geometrisk
konstruktion, fullkomligt osmältbar för de icke
invigde. Riktningen väckte mycket intresse och vann
fanatiska anhängare, men flertalet af dess
adepter tänjde på teorierna efter egen smak,
och en del höll en medelväg mellan kubism och
expressionism. Bland rörelsens mer och mindre
programtrogna bärare jämte Picasso märkas i Frankrike
G. Braque, J. Metzinger, F. Léger, R. Delaunay,
A. Lhote, A. Gleizes. Rörelsen blomstrade under åren
närmast före Världskriget och blef en af de moderna
riktningar, som då gingo ut öfver Europa. Bland
dess anhängare utanför Frankrike äro i Tyskland
P. Klee och L. Feininger, i Ryssland M. Chagall
och Kandinskij, i Schweiz M. Buri; i Norge togo
J. Heiberg, A. Kavli m. fl. intryck af kubismen, i
Sverige G. Pauli, J. Sten, A. Carlsson-Percy. Sedan
några år tillbaka synes rörelsen ha uttömt sin
förnyelsekraft. Den har haft sin betydelse genom
att väcka kraf på kompositionens slutenhet, på
konstruktiv fasthet i konstverket. Dess teorier ha
påverkat äfven skulpturen, ha medfört skärpt fordran
på volym och på bredt och summariskt behandlingssätt
– en framför allt i monumentalskulpturen oafvislig
fordran – låt vara, att den ofta medfört groteska
öfversättningar af människokroppen i rätliniga och
vinkliga former och plan. Litt.: V. Kandinskij,
"Über das geistige in der kunst" (1912),
G. Cogniot, "Cubistes" etc. (1914), Langgaard,
"Expressionisme og kubisme" (Köpenhamn, 1922).
G-g N.
Kubist, anhängare af konstriktningen kubism
(se d. o. Suppl.).
Kuehing, hufvudstad i Saravak (se d. o.).
"Kuddby bildar nu med Å och Täby ett pastorat
i Linköpings stift, Vikbolands kontrakt. 1,227
inv. (1924).
.Kuehl, G., dog 9 jan. 1915.
*Kueit är nu nominellt ett oberoende sultanat, men
erhåller subsidier af England, som har en politisk
agent vid sultanens hof.
*Kufa tillhör nu det brittiska mandatet Irak.
*Kufferath. - 4. M a u r i c e K. dog 8 dec. 1919.
Kuft. Se C öp t os. Suppl.
Kuggsund. Se Åland, sp. 984.
Kuggväxel. Se Ångturbin, sp. 1103.
Kuhl [kol], Hermann von, tysk general,
militärskriftställare, f. 1856 i Koblenz, blef
officer vid ett infanteriregemente 1879 och major
i generalstaben samt lärare vid krigsakademien
1900. Han blef öfverste 1909, adlad och (1914)
öfverkvarter-mästare. Vid krigsutbrottet 1914
blef K. stabschef vid l :a armén (v. Kluck)
och senare vid armégruppen kronprins Ruprecht
af Bajern samt steg under kriget till general af
infanteriet (1918); han är filos, hedersdoktor. -
K. har, utom Bonapartes erster f eld-zug i796
(1902), utgett flera anmärkningsvärda arbeten om
Världskriget, nämligen: Der deutsche generalstab
in vorbereitung und durchfuhrung des weltkrieges
(1919; 2:a uppl. 1920), Französisch-englische
kritik des weltkrieges (1921; ny uppl. under titeln
Der weltkrieg im urteil unserer feinde, 1922),
Der Marnefeldzug 1914 (1921) och Die kriegslage im
herbst 1918. Warum konnten wir weiterkämpfen? (1922).
C. O. N.
*Kuhmalahti, pastorat, hör nu till Tammerfors
stift; till detsamma hör Vehkajärvi b ö n
e-husgäll. Areal 207 kvkm. 2,263 inv. (1922).
O.B-n.
*Kuhn. - 2. Ernst W. A. K. lämnade professuren 1919
och dog 24 aug. 1920 i Mtinchen.
36 b., S. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
