Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Italienska litteraturen - Italienskt rajgräs - Italique - I telefon - Itelmer - Ito, Yuko - Itongasi - Itrol - *Itschang - *Itschili - Iturup - I. V. A. - *Ivalo, H. S. - *Ivanec - *Ivangorod. 1. - *Ivangorod. 2. - *Ivanic - *Ivanov. 1. Nikolaj K. - Ivanov, Nikolaj Judovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pirandello, Fausto M. Martin i, S. Zambaldi m. fl.
Litt.: Mantovani, "Letteratura contemporanea"
(1903-04), M. Muret, "La littérature italienne
d’aujourd’hui" (1906), J. Dornis, "Le roman
ita-lien contemporain" (1907), A. Reggio, "L’Italie
intellectuelle et littéraire au debut du XX:e
siécle" (s. å.), Baumgartner, "Die italienische
literatur" (1911), Oliva, "II teatro in Italia"
(s. å.), P. Monti, "Letteratura italiana moderna
contempo-ranea" (s. å.), L. Gigli, "II romanzo
italiano" (1914), L. Tonelli, "L’evoluzione del
teatro con-temporaneo in Italia" (s. å.), K. Vossler,
"Italienische literatur der gegenwart" (s. å.),
H. Hau-vette, "Littérature italienne" (s. å.),
B. Croce, "La letteratura della nuova Italia"
(3 bd, 1914 -15), och "La critica" (tidskrift,
1903 ff.), samt L. Rosso, "I narratori" (1923)
R–n B.
Italienskt rajgräs, löt. Se Lolium.
Italique [-ali’k], fr., Italics [itä’liks], eng.,
kursiv (se d. o.).
I telefon, proverb af Viktoria Benedictsson, från 1887
uppf. i Stockholm framgångsrikt med Ellen Hartman i
hufvudrollen (ungmö i öfvergångsåldern).
Itelmer. Se Kamtjatka, sp. 744.
Ito, Yuko, grefve, japansk amiral, f. 1843, d. 14
jan. 1914, blef sjöofficer 1868, befordrades
snabbt under nästan ständiga sjökommenderingar,
blef konteramiral redan 1886, Viceamiral och
sta-tionsbefälhafvare i Yokosuka 1892 samt var högste
befälhafvare öfver japanska flottan under Jalu-slaget
17 sept. 1894, där kinesiska flottan led ett svårt
nederlag. Efter kriget blef I. chef för marinstaben
och utnämndes till viscount, amiral (1898), grefve
(1907) och till sist storamiral.
H. W–l.
Itongasi, en Helgelseförbundet (se
d. o. Suppl.) tillhörig missionsstation bland
sulukaffrerna i Syd-Afrika.
Itrol [41], dets. som silfvercitrat. Se
Silfver-preparat, sp. 490.
*Itschang har sedan 1894 en Svenska missionsförbundets
missionsstation.
*Itschili hade enl. senaste uppgifter 105,194 inv.,
hvaraf 102,034 muhammedaner, 2,507 greker och 341
armenier (1914).
Iturup, ö. Se Kurilerna.
I. V. A., förkortning för
Ingenjörsvetenskapsakademien (se d. o. Suppl.)
*Ivalo, H. S., har ytterligare utgett historiska
romaner: Erämaan taistelu("~&n strid i ödemarken",
1909), Viipurin pamaus ("Yiborgska smällen",
1911), Pietari SårkilaUi (1913), Kuningas Suo-messa
(Konungen [Gustaf Yasa] i Finland; 1919), Erämaan
nuijamiehet (ödemarkens klubbemän, 1922) m. fl. Han
var 1918-20 hufvudredaktör för "Helsingin sanomat".
T. C.
*Ivanec tillhör nu Jugo-Slavien.
*Ivangorod. 1. I. tillhör nu republiken Estland och
bildar en del af Narva. Estniska namnet är Janilinn.
2. I. (po. Deblin) tillhör numera Polen. Fästningen
utgjorde under Världskriget centralpunkten i den
ryska Weichsellinjen med uppgift att vara
ett dubbelt brohufvud och skydda den
därva-rande strategiskt viktiga vägknuten.
Utom den gamla bastionerade enceinten, som
omsluter den lilla staden I., och brohufvudet
Gortjakov på vänstra
Weichselstranden utgjordes befästningarna af 4
större och 2 mindre fort på högra och 3 större fort
på vänstra flodstranden, samtliga omoderna, om än de
sistnämnda i början af 1900-talet förstärkts, samt
därtill belägna alltför nära (högst 4,2 km.) från
kärnfästningen. Det hufvudsakliga försvaret var
förlagdt utanför fästningen, särskildt framför
dennas sydvästra front, där flera bakom hvarandra
liggande terrängafskärningar, bildade af i sydöstlig
riktning flytande tillflöden till Weichsel, starkt
befästs. Besättningen utgjordes af grenadjärkåren
(3 inf.- och l kav.-fördelning m. m.) samt "några"
reservfördelningar. - Vid I. stod 9-25 okt. 1914 ett
fältslag ("slaget vid I.") mellan å ena sidan till
en början delar af 9:e tyska armén (v. Hinden-burg)
och därefter l:a österrikiska armén (Dankl) samt å den
andra 4:e ryska armén (Ewerth). De allierade hindrade
först framgångsrikt ryssarnas framryckning på vänstra
Weichselstranden, men nödgades sedermera, då ryssarna
öfvergingo till motanfall, vika i riktning mot
Radom. Under slaget hade ryssarna med fördel stödt sig
på I:s framskjutna befästningar. - Under de allierades
förnyade offensiv mot Weichsellinjen sommaren 1915
gick härafdelningen Woyrsch 17 juli till anfall mot
ryssarnas längst framskjutna ställning, vid Kre-pianka
(5 km. s. om I.), som eröfrades, hvarefter de
allierade under de följande dagarna, sedan ryssarnas
delvis hårdnackade motstånd betvingats, efter hand
satte sig i besittning af äfven de öfriga befästa
linjerna s. v. och v. om fästningen. Den 28 öfvergick
v. Woyrsch med de tyska trupperna Weichsel nedanför
I., öfverlämnande åt den i härafdelningen ingående
österrikiska armékåren (v. Kövess) att fortsätta
anfallet på vänstra flodstranden. 2 aug. stormade
v. Kövess återstående ställningar närmare västra
fortlinjen och inledde anfallet mot den senare. När
samtidigt 4:e österrikiska armén (Josef Ferdinand)
intog Novo-alexandrija 15 km. s. om I. och började
framrycka utefter högra Weichselstranden mot ryssarnas
förbindelselinje, utrymdes på öfverbefälhafvarens
order fästningen. 4 aug. besatte v. Kövess’
kår forten och verken på vänstra flodstranden
utan motstånd. Den 5 besattes kärnfästningen och
forten på högra stranden, sedan de sista ryska
trupperna af-tågat i skydd af nattens mörker. Under
striderna om de framskjutna ställningarna hade
de allierade tagit öfver 12,000 fångar och ett
30-tal artilleripjäser. Storleken af det vid själfva
fästningens besättande tagna bytet är obekant. Genom
I:s intagande underlättades de allierades operationer
i Polen i afsevärd grad. Jfr Världskriget, sp. 176,
177 och 190.
2. H. J-dt.
*Ivanic tillhör nu Jugo-Slavien.
*Ivanov. 1. Nikolaj K. I. dog 7 juli 1887 (ej 1880).
Ivanov, Nikolaj Judovitj, rysk militär, f. 22
juli 1851, (sannolikt) död 1918, blef officer
vid artilleriet 1869, deltog som kapten i
rysk-turkiska kriget 1877-78, blef öfverste 1884,
var artilleribe-fälhafvare i Kronstadt 1890–99,
blef generallöjtnant 1901 och deltog som chef
för 3:e sibiriska armékåren i rysk-japanska kriget
1904-05. Efter krigets slut blef han bl. a. kommendant
i Kronstadt och (1908) chef för militärdistriktet Kiev
samt general. Vid Världskrigets utbrott fick han befälet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
