Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Influensa - Inflyttningsbevis - Infodring - Information - In foro - Infrakrustala bergarter - Infusoriekisel - *Införsel. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade farsoten, som vanligt följande de lifligast
trafikerade samfärdsellederna, spridt sig till de flesta
länder i Europa samt stora delar af Afrika.
Senare på sommaren nådde sjukdomen Nord- och
Syd-Amerika och i nov. s. å. Japan. I Sverige
kunde det första säkra fallet konstateras vid
midsommartiden 1918, och sjukdomens härjningar
fortsatte hela hösten och under förra hälften af 1919.
Såsom vanligt vid influensa har sjukdomen sedan
åter uppträdt, fast i mildare former, särskildt under
vinter- och vårmånaderna alla de därpå närmast
följande åren, äfven 1924. — Till en första
början var sjukdomen tämligen lindrigt öfvergående
med allmänt illamående och hög feber, men efter
en kort tid åtföljdes den af svåra komplikationer,
speciellt lunginflammationer, varbildningar i
lungsäcken m. m., som gjorde sjukdomen synnerligen
farlig och medförde den största dödlighet, som
någon allmänt spridd farsot på de senaste
årtiondena orsakat inom Europa. 1918 anmäldes i
Sverige 516,013 sjukdomsfall af den s. k. spanska
sjukan, utgörande 9 proc. af hela befolkningen.
Tages äfven hänsyn till de icke anmälda fallen,
torde dessa siffror böra flerdubblas. Antalet
dödsfall af influensan i Sverige uppgick 1918 till
27,379. Epidemien beräknas 1919 ha angripit
öfver 200,000 personer. Antalet dödsfall uppgick
då endast till omkr. 9,000. Redan 1920 visade sig
epidemien i vårt land betydligt lindrigare.
Dödsfallen voro dock äfven detta år några tusen. De
senare åren ha epidemierna ytterligare förmildrats.
Egendomligt nog visade sjukdomen sina största
härjningar inom den yngre lefnadsåldern, 20—50 år,
och synes ha angripit flera män än kvinnor.
Någon verklig immunitet hos dem, som tidigare
genomgått influensa vid de sista pandemierna
1889—92, har ej kunnat iakttagas. I stort sedt har
den nya influensaepidemiens förhållande inom olika
länder varit likartadt. Den gängse uppfattningen
af dess nya uppblossande är den, att smittan
inom Europa sedan 1889 års svåra pandemi aldrig
helt öfvervunnits. 1918 med sin efter krigstiden
kroppsligt lidande europeiska befolkning gaf ny
fart och intensitet åt det aldrig fullt utslocknade
smittämnet. Att Spanien blef den nya pandemiens
vagga var väl snarast en tillfällighet, som aldrig
helt kan förklaras. — I afseende på uppvisandet
af influensans egentliga smittämne har man hittills
fullständigt misslyckats. Om den sedan förra
pandemien antagna, af Pfeiffer påvisade s. k.
influensabacillen öfver hufvud taget spelat någon roll
som sjukdomsalstrare, synes f. n. mycket
tvifvelaktigt. Däremot äro de sjukdomen komplicerande
mikroberna ganska väl kända. Dessa
sekundärbakterier, ofta af varbildande art, synas till sin art
växla efter olika platser.
Sjukdomsbilden vid den s. k. spanska sjukan
har mycket liknat den vid föregående kända
influensaepidemier. Det ytterst hastiga insjuknandet
med stark sjukdomskänsla, katarrala halssymtom,
värk i korsryggen och hög feber är detsamma som
förr. Däremot var under de senaste epidemiernas
höjdstadier den höggradiga benägenheten för
utvecklingen af katarrala och hastigt sig öfver
lungorna spridande lunginflammationer synnerligen
påfallande. Möjligen kunde detta förklaras genom
arten af den sekundära bakteriesmittan.
Anmärkningsvärd var äfven den hastigt uppträdande
förlamningen af den perifera blodkärlsinnervationen,
hvarigenom ofta och tidigt en i extremiteter och
ansikte märkbar cyanos, d. v. s. en violettblå
missfärgning af huden ("blå sjuka"), framträdde, ett
genom sin återverkan på hjärtat synnerligen farligt
symtom. Hjärtats arbete blir därvid nämligen
höggradigt ökadt och ansträngdt, och följden,
hjärtförlamning, inträder hastigt. De flesta tidiga dödsfall
ha denna orsak. Många andra farliga
komplikationer äro ock vanliga, såsom varbildningar i lungor
och lungsäck (empyem) samt annorstädes,
inflammationer i hjärtmuskeln m. m. — I afseende på
behandlingen har erfarenheten till fullo visat, att intet
af de vid behandlingen föreslagna medikamentösa
medlen visat sig ha någon specifik inverkan, men att
man genom en symtomatisk behandling dock kan ernå
en viss effekt, åtminstone vid sjukdomssymtomens
lindrande. I åtskilliga fall kan man se en viss
fördelaktig inverkan vid användning af s. k.
immunserum, d. v. s. insprutning på den sjuke af
blodserum från patienter, som förut genomgått
sjukdomen. Att hålla ett dylikt tillgängligt för
allmännare användning stöter dock vid en större
influensaepidemi på nästan oöfvervinneliga
svårigheter. — Som skyddsympning mot influensans
komplikationer har man försökt vacciner, förfärdigade
af sekundärbakterier, såsom strepto-,
pneumokokker samt ibland stafylokokker och
influensabaciller. Af en i rätt tid företagen sådan
vaccinering har man stundom trott sig se en viss effekt,
i det att, om infektionen redan inträffat,
sjukdomen fått ett mildare förlopp.
I. H.
Inflyttningsbevis (eg. avis om
inflyttning) kallas ett meddelande, som
pastorsämbetet i den församling, dit en person inflyttat och
där han inlämnat sitt flyttningsbetyg (se Betyg),
sänder till pastorsämbetet i den församling,
hvarifrån utflyttningen skett, med uppgift om, att
personen i fråga blifvit vederbörligen kyrkobokförd i
den nya församlingen.
Infodring, metall. Se Koppar, sp. 983.
Information, L’ [läfårmasiå´], partilös handels-
och industritidning i Paris, som äfven innehåller
politiska nyhetstelegram af värde. Den uppsattes
1902, är aftontidning, har en upplaga af omkr.
75,000 ex. och utges af L. Chavenon.
In foro, lat., inför rätta.
Infrakrustala bergarter (af lat. infra, nedanför,
under, och crusta, skorpa, jordskorpa), geol.,
beteckning på bergarter, som bildats under
jordytan, i jordskorpans nedre del; motsatsen härtill
är suprakrustal (se d. o. Suppl.), som
omfattar de bergarter, som bildats vid jordytan.
Denna indelning används företrädesvis om
bergarter tillhörande urberget och algonk, där det
också är frågan om starkt metamorfoserade
bergarter, hvilkas ursprungliga struktur och
bildningssätt ofta endast genom ingående mikroskopiska
undersökningar kunna utredas.
K. A. G.
Infusoriekisel, detsamma som bergmjöl (se
d. o.).
*Införsel. – 2. Införsel i aflöning,
pension eller lifränta har i svensk rätt
återinförts genom lag 14 juni 1917, som
medger användning af dylik åtgärd (se hufvudarb.,
sp. 619) för utbekommande af dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
