Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Dardanell och hans upptåg på landet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
Hertig-Hertzberg
378
fyr, är med ett minsta djup af 9,2 m. föga farlig
för sjöfarten, men tilldrog sig under Världskriget
uppmärksamhet därigenom, att de krigförande omkring
flaket utlade mineringar, som, emedan varning för
desamma ej meddelats, orsakade förlust af flera
handelsfartyg, men veterligen icke skadade något
krigsfartyg tillhörande de stridande makterna. Under
försök att upptaga ifrågavarande minor förlorade
svenska flottan en kanonbåt. p- DQ-* Hertig. Utom i
hufvudarbetet nämnda svenska titulärhertigar märkas
ytterligare följande: Karl XIILs son Karl Adolf,
hertig af Värmland, kronprins Gustaf Adolfs söner
Bertil, hertig af Halland, och Karl Johan, hertig
af Dalarna, prins Vilhelms son Lennart, hertig
af Småland, samt prins Karls son Karl, hertig af
Östergötland.
Hertig Job (Le duc Job), komedi af Leon Laya (se
d. o. 2), uppf. i Stockholm f. g. 1866.
Hertig Magnus och sjöjungfrun, opera med librett
af Fr. Hedberg och musik af I. Hallström {se denne,
sp. 1150), uppf. i Stockholm f. g. 1867. ’Hertling,
Georg von, blef febr. 1912 bajersk ministerpresident,
ordnade 1913 frågan om prin-sen-regenten Ludvigs
upphöjande till konung och erhöll 1914 greflig
värdighet. I tyska riksdagen uppträdde H. under
Biilows och Bethmann-Holl-wegs kanslerstid
företrädesvis i utrikespolitiska frågor och
underkastade därvid regeringspolitiken en ofta
skarp, men alltid saklig och måttfullt framförd
kritik. Vid kanslerskrisen i juli 1917 erbjöds
åt H. rikskanslersposten, som denne af böjde på
grund af svårighet för honom såsom en gammal och
trött man att med nödigt eftertryck afvisa högsta
krigs-ledningens (d. v. s. general Ludendorffs)
ständiga inblandning i rikets politiska ledning. Efter
Michaelis’ fall (okt.) erbjöds samma post ånyo åt
H., och denna gång fann han sig af patriotiska skäl
böra mottaga det svåra värfvet (l nov.); han gjorde
det i hopp om att kunna hjälpligt upprätthålla
enigheten inom riket fram till en för Tyskland
gynnsam samförståndsfred. Om hans ämbetstid som
tysk rikskansler och preussisk ministerpresident
se Tyskland, sp. 692-693, och Preussen (Historia)
Suppl. På de växande partimotsatserna inom riksdagen
lyckades han i det längsta smidigt utöfva en dämpande
inverkan, och i sina utrikespolitiska tal sökte
han bana väg för fredsunderhandlingar, men ute
bland folkmassorna tilltog krigströttheten, och de
allierade visade ingen benägenhet för underhandlingar
om samförståndsfred. H. motsatte sig energiskt de
österrikiska förslagen om en österrikisk-polsk
union ("den austro-polska lösningen"), afvisade
amiralstabens äfventyrliga projekt att med ett fåtal
undervattenskryssare igångsätta blockad af Amerikas
östkust och af värj de krigsledningens plan att
beslagtaga kyrkklockorna i Belgien. I andra och
viktigare frågor nödgades
han ej sällan helt eller delvis ge efter för
önskningarna i högkvarteret. Efter de afgörande
militära motgångarna i juli och aug. 1918 ville
H. blott afvakta första afmattning i striderna
för att då framställa ett fredsanbud. I slutet af
sept. kräfde emellertid Ludendorff, att fredsanbudet
skulle aflåtas ofördröj l igen, och då man samtidigt
ämnade för den inre frontens stärkande åstadkomma
en fullt parlamentarisk ministär, afgick H. 30
sept. s. å. Han var utsliten och ville ej medverka
till parlamentarismens genomförande, enär han däri såg
ett hot mot tyska rikets federativa karaktär. H. afled
4 jan. 1919 i Ruhrpolding (Oberbayern). -
H. var de tyske katolikernas tongifvande lekman
och mångårig ordf. i Görres-gesellschaft. H:s
memoarer, brinnerungen aus meinem leben, ha utgetts
af hans son (2 bd, 1919-20; gå till 1902), hans
Vorlesungen uber metaphysik af M. Meier (1922),
hans öfversättning af Augustinus’ bekännelser utkom
i 22 :a uppl. 1922. Jfr K. von Hertling, "Ein jahr in
der reichskanzlei. Erinnerungen an die kanz-lerschaft
meines vaters" (1919), och H. vonGrauert, "Graf G. von
H." (1920). V. S-g.
Hertsö, förr ö, numera halfö i Luleå stads område
och Nederluleå socken, Norrbotten, sammanhänger
vid Luleå stad med fastlandet, från hvilket den mot
v. och n. skiljes af Björkskatafjärden, Sink-sundet,
Granö- och Brändöfjärdarna samt Strapö-sundet;
mot s. begränsas den af Lulefjärden, Svartö-sundet
och Sandöfjärden, mot ö. sänder Bottniska viken
in en bred fjärd. H. står i förbindelse med
Svartön, Mulön, Björkön och Granön m. fl. förut
själfständiga öar, hvilka genom landhöjningen
förenats till en enda stor ö med en areal af 69 kvkm.
O. Sjn.
’Hertwig. 1. 0. H. dog 26 okt. 1922. Han blef
led. af Vet. soc. i Uppsala 1916 och erhöll af
Sv. läkaresällskapet Anders-Retziusmedaljen i guld
1917. - 2. R. H. adlades 1910.
’Hertz, Henrik. Se H. Kyrre, "H. H." (1916).
Hertz, G. Jfr Fysik. Suppl.,
sp. 1109-10. ’Hertzberg, norsk släkt. - 3.
N. K. E. H. dog 8 juli 1911.
’Hertzberg, G. F., dog 16 nov. 1907 i
Halle. ’Hertzberg, Ebbe C. H., dog 2 okt. 1912
i Kristiania.
Hertzberg, John Konrad, fotograf, högskolelärare,
f. 22 dec. 1871 i Norrköping, studerade fotografi
till en början hos A. Dahllöf i Stockholm, därefter
1896-97 på Graphische lehr- und versuchsanstalt
i Wien samt sedermera i Paris och vid tekniska
högskolan i Berlin. Han studerade mellan besöken i
utlandet kemi vid Tekniska högskolan i Stockholm
och har sedan vid sidan af sin verksamhet som
utöfvande fotograf (sedan 1909 hoffotograf) ledt
undervisningen i fotografi där, först som extralärare,
från 1921 som docent. H. har utöfvat omfattande
författarskap på sitt område, bl. a. som medarbetare
i Nordisk familjebok, och har sedan 1911 redigerat
fotografiska tidskrifter, bl. a. "Nordisk tidskrift
för fotografi" (från 1918). Särskildt har han
intresserat sig för färg-fotografi och har i Sverige
infört den i dess olika grenar. 1920 tillerkände
tysk-österrikiska grafiska läro- och försöksanstalten
i Wien H. Voigtländer-medaljen i silfver.
(J-gr N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
