Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haab ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
189
Hackspettsläktet-Hadfield
190
J Hadamard.
* Hackspettsläktet, sp. 958. Lilla hackspetten
benämnes äfven dvärgspetten.
*Hacksta. 1. H. och Löt skola framdeles förenas med
Villberga till ett pastorat. 428 inv. (1923).
Hackvad, officiell namnform för Hackva (se
d. o.}. Hackze’11, Karl Hjalmar, läkare, donator,
f. 14 juni 1856 i öfvertorneå, Norrbottens
län, d. 17 maj 1921 i Luleå, med. licentiat
1883. sbds-läkare i Luleå 1884-1905, testamenterade
150,000 kr. till Sv. läkaresällskapet till understöd
åt hjälp-behöfvande läkare samt änkor och barn efter
läkare.
*Hackås omfattar nu 40,650 har. 1,678 inv.,
hvaraf 361 i Gillhofs kapell (1923). H. tillhör nu
Östersunds kontrakt, Härnösands stift.
"Hadamard, J. S., blef professor 1909 i mekanik
vid College de France och 1912 i analys vid École
polytech-nique. Han är led. af Vet. soc. i Uppsala
(1908) och Vet. akad. (1920).
*Haddebo, f. d. järnbruk i Svennevads socken, Närke,
nu dels mek. verkstad, dels kronopark. Öfre H. bruk
omnämnes i midten af 1600-talet, Nedre H. bruk i
slutet af samma århundrade.
O. Sjn.
Hadding, Assar Kobert, geolog, f. 10 jan. 1886
i östra Broby, Kristianstads län, student 1905,
filos, doktor och docent i geologi 1913 i Lund, har
arbetat inom olika områden af geologi och mineralogi
och utfört paleontologiska och stra-tigrafiska
undersökningar väsentligen inom Skånes och Jämtlands
ordoviciska graptolitskiffrar samt petrografiska
undersökningar af såväl eruptiva som sedimentära
bildningar, hufvudsakligen i Skåne, samt undersökt
den i mars 1922 fallna Hedeskoga-meteoriten. Inom
mineralogien har H. med framgång tagit röntgentekniken
i användning och dels egnat fältspatgruppen en
ingående undersökning, dels pröfvat möjligheterna
för användning af röntgenstrålningen för såväl
mineralogisk som kemisk analys af berg- och
jordarter. H. är led. af Fy-siogr. sällsk. i Lund
(1921). K. A. G.
*Haden, F. S., dog l juni 1910 i London.
*Hadersleben. Stadens danska namn Haderslev blef vid dess
öfvergång till Danmark det officiella. Se vidare
Haderslev 3. Suppl.
*Haderslev. 1. Amt i Sönderjylland,
Danmark. Omkr. 1,300 kvkm. 56,255 inv. (1921). –
2. Stift i Jylland, Danmark, omfattar Aabenraa
och Sönderborg amt samt största delen af Vejle
och Haderslev amt. 3,471,5 kvkm. 245,465 inv.
(1921). – 3. Stad i Haderslev amt, Danmark
13,149 inv. (1921). Järnvägar till Kristiansfeld,
Aarösund öfver Jerstal, Sommersted och Vojens;
genom de tre sistnämnda står H. i förbindelse
med östjylländska hufvudbanan. Om H. före
återföreningen med Danmark 1920 se Hadersleben.
3. P. E-t.
Hadfield [hä’dfild], sir Robert Abbot, en
gelsk metallurg, f. 1859 i Sheffield,
tillhör en familj, som länge haft inflytande på
kvalitetsståltillverk-lingen där och är direktör
för Hadfield’s steel oundry co., Ltd, Hecla
and East Hecla works, Sheffield. H:s verksamhet
har varit banbrytande å specialstålsområdet. 1882
påbörjade han sina försök rörande in-lytandet
af mangan på ärn och stål. Mangan lade tidigare
användts som metallurgiskt reduktionsmedel,
men befunnits (i halter om några proc.)
göra järnet sprödt, oanvändbart. H.
upptäckte, att helt nya egenskaper uppträda,
så snart manganhalten öfverskri-der omkr. 7,5
proc. (vid omkr. 0,s proc. kol). Manganstålet
får då utomordentligt stor seghet, förenad med
motståndskraft mot bearbetning liksom mot nötning,
och blir vidare omagnetiskt. Dessa egenskaper
sammanhänga med, att järnet därvid förekommer i sitt
gam-ma-tillstånd. Se vidare Manganstål (äfven
i Suppl.). Vidare har H. systematiskt studerat
järn-legeringar med kisel, aluminium, krom, nickel
och volfram, ensamma eller i blandning. Genom dessa
undersökningar ha många värdefulla rön framkommit.
Många arbeten ha af H. föranledts eller försetts
med undersökningsmaterial. I en närmast af W. F.
Barrett och W. Brown utförd, tills, med H.
publicerad undersökning gjordes den viktiga
upptäckten, att tillsats till mjukt järn af
kisel (resp. aluminium) gör detsamma i magnetiskt
hänseende ännu mjukare och samtidigt mindre
väl elektricitetsledande. Numera används dylik
kisel-legerad plåt öfverallt som järnkärnor för
elektriska transformatorer; den totala energimängd,
som härigenom sparats, är enorm och har nyligen
skattats att vara "nästan tillräcklig för
Panamakanalens byggande". H. har publicerat många
andra arbeten inom metallurgi bl. a innehållande en
rationell metod för stålgjutning, bestående i särskild
uppvärmning af gjutformens öfre del. Det stora
intresse äfven för metallforskningens historia, som H.
i sina skrifter ådagalagt, har gjort honom
till varm beundrare af Sveriges betydande insatser
på metallområdet. En yttring däraf framträdde, då
H. till det nyinrättade Metallografiska institutet
i Stockholm donerade ett forskningsstipendium. H:s
verksamhet har vunnit lifligt internationellt
erkännande, som tagit form i en mängd honom
tillerkända pris och medlemskap i lärda sällskap. Led.
af Vet. akad. är han sedan 1912. H. fick 1908
knight- och 1917 baronetvärdighet. Som
arbetsledare har H. visat stor klarsynthet;
han införde redan 1891 vid sina verk den sedermera
i England allmänt antagna 48-timmars arbetsveckan.
Under Världskriget upprätthöllo han och hans
hustru lady H. ett eget större sjukhus för
arméerna i Nord-Frankrike. H:s främsta gärning
kan sägas ha varit den att ha lärt tekniken att
praktiskt utnyttja gamma-järnet. tidskr.",
Bergsvetenskap (1923).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
