Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Griffiths ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grossgartach [grås-], by nära Heilbronn, i
Neckardalen, i hvars närhet tyske arkeologen Schliz
upptäckt en större boplats från yngre stenåldern med
en mängd (omkr. 90) hustomtningar, som tillsammans
bildat en hel by. Hustomtningarna anträffades
nedsänkta i marken. Väggarna hade bildats af dubbla
risflätningar med lera emellan. I husen anträffades
en mängd lerkärlsskärfvor samt redskap af sten,
ben och horn. Jfr Schliz, "Das steinzeitliche dorf
G." etc. (1901).
T. J. A.
Grossgrundet, ö. Se Holmön 1. Suppl.
Gross-Laufenburg [grås-]. Se Laufenburg.
*Grosslichterfelde kallas nu Berlin-Lichterfelde
och ingår i "Storberlin" (se Berlin. Suppl.).
Grossularia hirsuta. Se Krusbär, sp. 87.
*Grosswardein tillhör nu Rumänien.
*Grot. 1. J. K. G:s själfbiografiska anteckningar
utgåfvos 1895 i Petersburg af hans änka
Natalia. W. Groundstroem har i öfv. utgett "Utdrag
af J. G:s brefväxling med D. Pletnjov ang. finska
förhållanden vid medlet af 1800-talet" (2 bd, 1912,
1915 i "Skr. utg. af Sv. litt. sällsk. i Finland",
CVI, CXIX).
*Grotenfelt, adlig ätt. Se Karl Erik och Kustavi
Grotenfelt, "Ätten G." (1919). – 3. K. G. J. G. dog
5 maj 1922 i Helsingfors. – 4. B. J. G. var 1908–10
led. af Lagberedningen, verkade sedan som advokat i
Helsingfors, tills han under de ändrade politiska
förhållandena utnämndes till senator i Senatens
justitiedepartement 1917 och justitieråd 1918. Sedan
1920 är han president i Högsta domstolen. G. har utgett
Kommentar till strafflagen (1910–13) och
Kommentar till konkursstadgan (1918).
5. Kustavi G. var 1906–13 medlem af ung-finska
partiets styrelse. Han bevistade som led. af
ridderskapet och adeln landtdagarna från 1880 till
1900 och 1905–06 samt som led. af prästeståndet
landtdagen 1904–05 samt var 1908–09 led. af
enkammarlandtdagen. I kampen mot det ryska förtrycket
deltog G. äfven som medlem af den s. k. "kagalen"
(se Kahal). Han tillhör nu finska samlingspartiet.
Af G:s senare skrifter märkas
Über die alten kvänen und Kvänland (i "Annales Academiæ scientiarum fennicæ", B. I, 1909),
Suomen perustuslakikomitea v. 1865 ynnä sitä koskevia asiakirjoja (1912;
"Den finska grundlagskomitén af år 1865 jämte densamma rörande handlingar", s. å.).
3 o. 4. T. C. 5. V. S–g.
*Grotesk, äfven boktr., en stilsort. Se prof på denna
i art. Stil, sp. 1381.
*Groth, P., är adlad (ritter von G.).
Grotius society [gråu’ʃiəs səsai’iti], ett sällskap
i England för studium af folkrättsliga problem,
härrörande från Världskriget. Det stiftades 1915 med
lord Reay som president. Dess ordinarie medlemmar
skola vara brittiska undersåtar, men utländska
folkrättslärde kunna bli korresponderande och
hedersledamöter.
*Grotta. I H. Munthes i naturskyddssyfte gjorda
utredning om "Strandgrottor och närstående geologiska
fenomen i Sverige" (1921) behandlas mycket utförligt
Sveriges grottor, hvilka indelas i strandgrottor
och strandnischer å ena sidan samt klyftor och
klyftgrottor på den andra. Grottorna bildas lättast
i strandlinjen, till mycket stor del
genom vattnets eroderande verkan, och särskildt
i kalksten, som lätt angripes såväl mekaniskt som
kemiskt. Det förvånar därför ingalunda, att Gotland är
den på grottor rikaste delen af Sverige. I allmänhet
äro där såväl strandgrottorna som de mindre väl
utbildade strandnischerna bundna vid vissa nivåer,
där den forna strandlinjen uppehållit sig någon längre
tid. Gotland har öfver 100 strandgrottor, af hvilka
omkr. 20 äro utsvarfvade af ishafvet, omkr. 60
af Ancylussjön och omkr. 30 af Litorinahafvet. I
det öfriga Sverige äro strandgrottorna för det
mesta utmodellerade i urberg (t. ex. Kullen, Hofs
hallar, Omberg m. fl. st.), men äfven i kalksten
finnas sådana, t. ex. på Kinnekulle, där de ligga
på hög nivå öfver den nuv. hafsytan. Klyftor och
klyftgrottor finnas spridda öfver hela landet
på olika nivåer öfver hafsytan. – De i Sverige
förekommande grottorna äro så många, att skydd åt
dem hvar för sig som isolerade naturminnesmärken är
otänkbart; skydd kan åvägabringas endast genom en
lag om generellt skydd för dylika naturminnesmärken.
K. A. G.
Grotta del cane. Se Hundgrottan.
*Grotthuss, J. E. von, dog 30 aug. 1920 i Berlin-Lichterfelde.
*Grottmålningar, liknande de förut i Syd-Frankrike
funna, af betydande omfång upptäcktes 1923 i Cabrerets
nära Cahors (dep. Lot) vid floden Lot.
*Grousset, P., dog 10 april 1909 i Paris.
Grove, Gerhard Leslie, dansk historiker, f. 7
maj 1855, d. 15 febr. 1911, juris kandidat 1882,
assistent s. å. och sekreterare 1892 i Rigsarkivet,
utgaf bl. a. "Rasmus Æreboes selvbiografi" (1889),
"Admiral Just Juels optegnelser fra hans reise i
Rusland under Peter den Store" (1893) och "Admiralerne
Obdams og Ruyters dagbog fra deres togter 1658–60"
(1907) samt redigerade "Personalhistorisk tidsskrift"
1895–97 och 1900–10.
Groves flak, undervattensbank i Kattegatt, mellan
Læsö och Varberg, begränsadt i v. af Koppargrundets
fyr, i ö. af grundet Fladen; dess minsta djup är 17 m.
*Grubb, Nils Nilsson. Hans själfbiografi utgafs 1917 af H. Schuck.
*Grube, Max, var 1891–1905 öfverregissör vid
Schauspielhaus i Berlin, 1909–13 intendent vid hofteatern
i Meiningen och 1913–18 konstnärlig ledare vid Deutsches
schauspielhaus i Hamburg. Han har skrifvit bl. a.
Jugenderinnerungen eines glückskindes (1917) och
Am hofe der kunst (1918).
*Grube, W., dog 1 juli 1908.
*Gruber, Max, är adlad (von G.).
Gruber-Vidals reaktion (framställd af M. v. Gruber
och G. F. I. Widal, se dessa), sammanbakning af
bakterier under inverkan af homologt immunserum;
reaktionen är af betydelse särskildt i och för den
kliniska nervfeberdiagnosen. Se Serumdiagnostik.
G. Wrgn.
*Grubeschow tillhör nu Polen.
Grucken, Öfre och Nedre, tills. omkr. 7 kvkm. stora
sjöar 501 och 494 m. ö. h., på gränsen mellan
Ovikens socken i Jämtland och Storsjö i Härjedalen,
genomflutna af Ljungan.
O. Sjn.
Grudekoks, kem. tekn. Se Brunkolstjära. Suppl., sp. 864.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
