Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Georg Kastriota ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
däraf blef intet, och man nöjde sig med att erkänna
G. såsom de facto oberoende (jan. 1920) och att
stadga förberedande åtgärder för bestämmande af
Armeniens gränser mot Turkiet. De brittiska trupperna
hemkallades (aug.), dock ej från Batum. Den "hvite"
ryske generalen Denikin uppträdde 1919 rätt hotfullt
mot G. och oroade dess sjöfart på Svarta hafvet,
men hösten 1919 bröts hans makt genom svåra nederlag
mot bolsjevikerna. Dessa fingo därigenom möjlighet
att öfverge den afvaktande hållning de länge nödgats
intaga mot de transkaukasiska republikerna. 1 april
1920 intogo de Baku och förvandlade Aserbeidjan till
en sovjetrepublik. "Röda" ryska trupper anryckte äfven
mot G., men tillbakaslogos vid gränsen, och 7 maj
slöts mellan Sovjet-Ryssland och G. ett fredsfördrag,
hvari bl. a. erkändes, att Batum tillhörde G. I juli
s. å. öfverlämnades Batum formligen åt G., samtidigt
med att den brittiska garnisonen hemkallades. Turkiet
vidhöll emellertid sina anspråk på Batum, och ledarna
för den nya turkisk-nationalistiska rörelsen i Mindre
Asien började anknyta förbindelser med de ryske
bolsjevikerna, hvilka i sin ordning för ernående af
direkt gräns till Turkiet skärpte sina bemödanden att
göra slut på de små transkaukasiska buffertstaternas
oberoende. I sept. 1920 anfölls Armenien samtidigt af
både ryska bolsjeviker och nationalistiska turkar,
och äfven där upprättades en af Ryssland beroende
sovjetrepublik. G. vågade ej ingripa till Armeniens
hjälp, och dess anhållan om upptagande i Nationernas
förbund bifölls ej; till ett de-jure-erkännande af
dess oberoende (jan. 1921) inskränkte sig det stöd,
som de allierade stormakterna funno möjligt att ge. De
ryske bolsjevikerna förberedde sitt anfall genom en
intsnsiv propaganda, och bolsjevikiska resningar
anordnades i Tiflis och flera andra städer samtidigt
med den röda arméns anryckning våren 1921. Georgiska
regeringen måste fly till Europa, och i dess ställe
insattes en sovjetstyrelse (maj) under ledning af den
georgiske bolsjeviken Mdivani. Turkiet förmåddes
(okt. s. å.) att erkänna Batums tillhörighet till
sovjetrepubliken G., och Batum förklarades samtidigt
för fri hamn. De tre sovjetrepublikerna G., Armenien
och Aserbeidjan sammanslötos i mars 1922 till
"Transkaukasiska federativa sovjetrepubliken",
hvars förhållande till Sovjet-Ryssland sedermera
blifvit allt intimare. Den förjagade mensjevikiska
regeringens medlemmar bedrifva från Schweiz en liflig
propagandaverksamhet mot bolsjevikväldet i G., hvilket
emellertid torde ha under åren 1922–23 hunnit rätt
starkt befästas.
Litt.: D. Ghambashidze, "The Caucasus, its people,
history, economics and present position" (1918),
E. Kuhne, "La Géorgie libre" (1920), K. Kautsky,
"G. Eine sozialdemokratische bauernrepublik"
(1921), och W. Woytinsky, "La démocratie géorgienne"
(s. å.).
V. S-g.
Georg Kastriota. Se Kastriota.
*Georgsorden. Sankt Georgsorden har afskaffats
i Ryssland och Bajern efter revolutionerna 1917
och 1918.
Geostereoplastik (af grek. ge, jorden, stereo’s, hård,
och pla’sseln, bilda), relienramställning af jordytan.
Geosynklinäl (af grek. ge, jorden, och synklinés,
sluttande mot hvarandra), geol. De sedimentära
lagerseriernas mäktighet är icke ensartad, utan
varierar betydligt efter de förhållanden, under hvilka
de bildats. Så har man funnit, att inom relativt
ganska begränsade områden aflagrats lagerserier på
tusentals meter af bilffSfr^ar, hvilkas natur antyder
ett någorlunda ensartadt hafsdjup; detta förklarade
man på så sätt, att inom ett dylikt djuphafsområde,
geosynklinal, bottnen under ett längre tidsskede,
ofta flera jordperioder, varit stadd i fortgående
sänkning. Samtidigt med sänkningen försiggick en
sammanpressning af lagren från sidorna. Man satte
geosynklinalerna i motsats till de epikontinentala
hafven (se d. o. Suppl.) med deras större omväxling af
bildningar af olika facies. - Dylika sänkningsområden
iakttogcs och beskrefvos först från Nord-Amerika,
där James Hall 1859 behandlade en sådan serie af äldre
paleozoiska bildningar i den appalachiska bergskedjan,
och 1873 införde amerikanen James D. Dana namnet
geosynklinal för dylika bildningar. Begreppet blef
sedan ytterligare fördjupadt af E. Haug (1901), som
också skarpare framhöll, att gecsynklinalerna äro
svaghetszoner i jordskorpan, där genom aflagringar
af ständigt mäktigare sedimentmassor och genom
sidotryck jämvikten, isostasien (se d. o. Suppl.),
rubbats. Vid bergskedjebildning har i geosynklinalerna
en sammanskjutning af jordskorpans lager (en
sammandragning eller krympning af densamma enligt ännu
gängse åsikter) egt rum, så att de där af-lagrade
sedimenten skjutits samman i hög grad - ofta till
hälften eller mindre än hälften af sin ursprungliga
utsträckning - samt veckats upp i de bergskedjor,
som då bildades. För tolkandet af vår jords utseende
under förflutna jordperioder, paleogeografien, äro
geosynklinalernas läge och utsträckning ett moment af
största vikt, då de beteckna de verkliga oceanbäcken,
som förefunnits under förflutna tider, och därjämte
afge ledlinjer för bergskedjebildningen. Å ena sidan
äro de zoner för sedimentansamling, och å andra sidan
äro de ursprung för bergskedjebildning: orogenetiska
(se d. o. Suppl.) zoner. - En stor geosynklinal
öfvertvärade i väst-östlig riktning stora delar
af Gamla världens kontinent från Medelhafvet till
Öst-Asien och existerade med något olika läge och
utsträckning från paleozoisk tid till i början af
tertiärperioden. Dess bildningar äro till stor del upp
veckade i de tertiära alpina bergskedjorna. M. Neumayr
(se d. o. Suppl.) kallade detta gamla medelhaf
T e t h y s. En annan geosynklinal, som under
början af paleozoiska tiden förefanns i nordöstra
delen af Atlantiska hafvet och i Norra is-hafvet,
stod i förbindelse med Kaledoniska bergskedjan,
som har stor betydelse för Fenncskan-dias
(se d. o. Suppl., sp. 772) byggnad. - G e a
n-tiklinaler äro en motsats härtill och beteckna
fastlandsmassiven, men termen är föga använd.
K- A. G. Geotermiska måttet (af grek. ge, jorden,
och thefrme, värme), geol., är det afstånd, som
i jordskorpan förefinnes mellan nivåer, som ha
en temperaturskillnad af 1° C, d. v. s. mellan
geoiso-termerna för 1° C. Det kan mätas i grufvor,
borrhål och tunnlar. Temperaturen tilltar, mycket
olika på olika ställen, nedåt i jordskorpan
elléi; inåt i bergen; i allmänhet kan räknas
med ett:geotermiskt mått af omkr. 35 m. eller en
värmeökmng af 39 C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
