Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologisk karta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1267
Geologisk karta-Geomys bursarius
1268
Innanför (ö. om) hallen befinner sig det egentliga
museet. I två smärre, närmast hallen liggande,
af-delningar åskådliggöres, genom naturliga prof,
modeller och väggtaflor, den allmänna geologien,
eller resultaten af de på jordytans omdaning arbetande
geologiska krafterna. Nästa afdelning visar Sveriges
urberg och malmer (åt järnmalmerna har be-redts stort
utrymme). Därefter följer en afdelning, belysande de
inom Sverige förekommande sedimentära formationerna
med för de olika formationsleden karakteristiska berg-
och jordarter samt fossil, det hela stratigrafiskt
ordnadt. Där märkes äfven en serie naturliga profiler
genom olika typer af svenska torfmossar och ofvanför
dessa en större väggplansch, visande utvecklingen
af Dags mosse i Östergötland. Äfven må nämnas 3
i det närmaste fullständiga subfossila skelett
af landtbjörn, storsal och grönlandssäl, hvilka
anträffats, det första i en mosse inom Anderslöfs
socken i Skåne, de båda andra i senglacial lera i
Västergötland. - I ett rum, hvars väggar äro klädda
med kartor af de olika typer, som S. Gr. U. utarbetar,
och den internationella geol. kartan öfver Europa,
äro samtliga undersökningens publikationer
tillgängliga för användning på stället. - östra
salen är egnad den praktiska geologien. Sveriges
naturliga byggnads- och orna-mentstenar äro där
mycket fullständigt representerade genom många,
delvis polerade prof. Vidare förtjänar nämnas
ett antal urnor och andra prydnadsföremål
från Älfdalens forna porfyrverk. Flertalet
af de sistnämnda äfvensom i museet befintliga
geol. landskapsbilder i olja äro skänkta till
museet af en af undersökningens f. d. tjänstemän.
E. E.
*Geologisk karta. De genom Sveriges geol. undersökning
utarbetade och utgifna kombinerade jord- och
bergartskartbladen i skalorna 1:50,000, 1:100,000 och
1:200,000 uppgå nu till ett antal af resp. 152, 8 och
15 st. Hvarje blad omsluter en areal af resp. 6,ei,
26,45 och 26,45 kvadratmil. Tillsammans omfatta de
hela södra och mellersta Sverige s. om Värmland,
Dalarna och Norrland, undantagandes Blekinge. Af b
er g g rundskartor äro, förutom länskartorna Öfver
Kalmar, Gäfleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län,
2 kartblad i skalan 1:200,000 utgifna, tillsammans
omfattande större delen af Skåne och Blekinge,
södra hälften af Öland samt delar af Kalmar och
Kronobergs län. öfver Bohuslän och Dalsland samt
vissa områden af Västergötland och Östergötland
äro s. k. torfmarkskartor utgifna; de äro tryckta
på topografiskt underlag, skala 1:100,000, och
åskådliggöra mossmarkernas utbredning och storlek
m. m., hvarjämte torfvens olika beskaffenhet anges
i åtföljande beskrifningar. - Den under ledning af
Preussens geol. undersökning utgifna Internationella
geologiska kartan öfver Europa, i skalan
1:1,500,000, utgöres af 49 blad, som sammanfogade
täcka en väggyta af 3,? m. längd och 3,3 m. höjd.
E. E.
Geologisk termometer, miner. När en substans uppträder
under olika former, är polymorf, äro de fysiska
förutsättningarna för bildandet af den ena eller den
andra formen, särskildt trycket och temperaturen,
olika, och för ett dylikt polymorf t ämne kan man
utöfver smältpunkten, vid hvilken substansen öfvergår
från fast tillstånd till flytande,
iakttaga en eller flera kritiska punkter,
omslags-eller ombildningspunkter, vid hvilka den
förändrar sin kristallografiska form. Om också i
allmänhet de i en bergart förekommande mineralen
ge vissa upplysningar om den temperatur, vid
hvilken bergarten bildats, och om den ordning,
i hvilken de olika mineralen utskilts, lämna dock
de polymorfa mineralen ännu säkrare hållpunkter;
därför har man också noggrant bestämt de olika
formernas stabilitetsområden för dylika polymorfa
mineral. Sådana kallas därför numera ofta geologiska
termometrar, och det kanske intressantaste
fallet är den vattenfria kiseldioxidens olika
modifikationer. Vid lägre temperatur bildas kvarts,
under 575° C /3-kvarts, och därofvan a-kvarts, som
vid 870° C. öfvergår i tridymit, hvilken vid 1,470°
C. ombildas till cristobalit (se d. o. Suppl.,
sp. 183; där anföres en äldre siffra, 1,340°
C. för cristobalitens lägre stabilitetsgräns),
som smälter först vid temperaturer ofvan 1,600°
C. Dessa olika mineral ha olika kristallformer;
de bägge kvartsformerna (se Kvarts, sp. 381) liksom
tridymiten kristallisera i olika till det hexa-gonala
systemet hörande former, medan cristoba-liten
kristalliserar reguljärt eller pseudoregul-järt.
K. A. G.
Geologmöten. Se Skandinaviska geo-1 o gm ö t
en. Suppl.
Geometrisk konstruktionsritning. Se L i n e a
r-ritning.
Geometrisk kristallografi. Se K r i s t a 11 o-graf i.
Geometrisk kvadrat. Se Kvadrat.
Geomorfologi (af grek. ge, jorden, morje, gestalt,
och lo’gös} lära), geol., läran om jordskorpans
ytformer. Då densamma har vissa geologiska
förutsättningar, särskildt med afseende på
yfcformernas bildning och orsakerna därtill, har
den ofta anknutits närmare till geologien än till
geografien. Ännu är gränsen ganska flytande, och i
många fall beror det närmast på behandlingssättet,
om ett dylikt arbete räknas till den ena eller
den andra vetenskapen. Genom W. M. D a vis’ (se
d. o. Suppl.) arbeten har emellertid geomorfologien
nått en mera själfständig ställning, i och med att
framför allt ett genetiskt åskådningssätt blifvit
in-fördt i morfologien, hvarigenom man ernår
"kunskap om inverkan af redan förflutna processer
på utbildningen af de nu iakttagbara formerna"
(Da-vis). Hans metod blir därigenom deduktiv i motsats
till den äldre empirisk-deskriptiva metoden. Den
moderna geomorfologien ser landskapet icke endast
i det stadium, på hvilket det för tillfället
befinner sig, i ungdom, mognad eller ålderdom,
utan äfven i dess bildning, i den plats, som det
intar i den geografiska eller gieomo>rfologiska
cykel (se Cykel. Suppl.), hvilken det tillhör. Om
de invändningar, som rests emot Davis’ teori och
åskådningssätt, se Davis. Suppl., sp. 268. Litt.:
H. W:son Ahlmann, "Geomorfologien som modern
vetenskap" (i "Ymer", 1915). K. A. G.
GeomorfOlogisk Cykel, geogr., geol. Se G y k
el. Suppl., sp. 200.
GeomoYöi, grek. Se Eupatrider.
Ge7omys bursärius, G o f f e r n, zool. Se K i n
d-påsgnagarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
