Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvaltare i konkurs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1191
Förvaltare i konkurs-Förvaltningsrätt
1192
Äfven eljest, då talan om ansvar väckts, kan beslut
meddelas om anställande af förundersökning för
erhållande af utredning i nyssnämnda afseende;
det ankommer på ordf. före målets handläggning
vid domstol och därefter på domstolen att besluta
därom. Till förundersökare skall förordnas lämplig och
villig person. Om förundersökares åligganden och om
ersättning åt honom stadgas i §§ 26 och 27 af lagen;
ytterligare regler innehållas i k. instr. 28 juni
1918 för förundersökare jämlikt lagen ang. villkorlig
straffdom. E. K.
Förvaltare i konkurs, jur. Nu gällande konkurslag
af 13 maj 1921 innehåller i kap. 3, som handlar
om af trädd egendoms förvaltning, stadganden
ang. utseende af konkursförvaltare. Enligt § 43
skall, då konkurs uppstått, konkursdomaren utan
dröjsmål utse förvaltare att omhänderha boet, till
dess vid första borgenärssammanträdet förvaltare
utsetts och, där annan utsetts, denne tillträdt
befattningen. Vid första borgenärssammanträdet,
som hålles inför konkursdomaren, ha därefter
borgenärerna att välja förvaltare; de närmare
reglerna om detta val förekomma i § 45. Antalet
förvaltare bestämmes af konkursdomaren. Mer än
l förvaltare må ej finnas, där ej konkursdomaren
med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet
anser förvaltningen oundgängligen böra delas eller
det eljest i särskildt fall pröfvas oundgängligen
nödvändigt att mer än l förvaltare utses (§ 41). Yissa
personer äro ej valbara till konkursförvaltare
(§ 42). Å första borgenärssammanträdet utsedd
förvaltare af ses skola kvarstå i befattningen,
så länge konkursen pågår. Förvaltarval efter nämnda
sammanträde kan dock ega rum, om konkursdomaren skulle
anse erforderligt att öka antalet förvaltare eller
förvaltare afgår och efterträdare åt honom måste utses
(§§ 48 och 49); sådant val förrättas af borgenärerna
å sammanträde inför konkursdomaren. Förordnande
för förvaltare utfärdas städse af konkursdomaren (§
51). Om förvaltares åligganden innehåller § 53 den
allmänna bestämmelsen, att han skall med iakttagande
af i konkurslagen meddelade föreskrifter besörja
de ärenden, som röra borgenärernas gemensamma rätt
och bästa, samt vidtaga alla åtgärder, som främja
en förmånlig och snabb utredning af boet. Särskilda
stadganden ang. förvaltares åligganden förekomma i en
mångfald paragrafer i konkurslagen. Om inskridande mot
oskicklig eller försumlig förvaltare stadgas i § 80;
konkursdomaren eger efter omständigheterna tillhålla
förvaltare att fullgöra sina åligganden eller skilja
honom från befattningen. Slutligen må blott erinras om
konkurslagens stadganden ang. arfvode till förvaltare
(§§ 81-86). E. K.
Förvaltningsråd. Se Högsta förvaltningsdomstolen i
Finland. Suppl.
*Förvaltningsrätt innefattar normerna för
förvaltningen eller förfogandet öfver statens
höghetsmakt från fall till fall genom därtill
bemyndigade och i regel juridiskt ansvariga organ
i enlighet med gif na direktiv, vare sig dessa
lämnats genom normer eller genom generella eller
speciella befallningar. Motsatsen till förvaltning är
regementet, där förfogandet beror af pröfning under
allenast konstitutionellt ansvar och utan bundenhet
af eller vid gifna materiella normer. Subjekt för
förvaltningsverksamheten är främst staten själf,
men vid
dess sida utgöra både kommunerna och kyrkan samt
vissa korporationer eller andra sammanslutningar
särskilda förvaltningssubjekt, delvis med
delegerad eller själfförvaltningsmakt, delvis
med själfständig eller egenförvaltningsmakt. -
Förvaltningsrätten är dels formell, dels
materiell. Den formella omfattar såsom allmän
förvaltningsrätt normerna för statsförvaltningens
organisation, förvaltningsförfarandet och
förvaltningsprocessen, samt såsom speciell de
olika själfförvaltningssubjekten och formerna
för deras verksamhet (kommunalrätt, kyrkorätt,
korporationsrätt). Den materiella förvaltningsrätten
omfattar normerna för förvaltningsmaktens
användning inom olika förvaltningsområden och kan
efter sitt syfte och sin grund delas i p o l i t
i-förvaltningsrätt och socialförvaltningsrätt; den
förra afser statens och samhällets behof af säkerhet
och lugn i sitt dagliga lif eller upprätthållandet
af de nödvändiga faktiska förutsättningarna för
samhällets trifsel, den senare afser samhällets
behof af statligt maktstöd för utjämning af den inom
samhället alltid befintliga, men till sitt innehåll
växlande sociala maktspänningen . mellan olika
massgrupper eller kategorier af individer. Till den
materiella förvaltningsrätten i vidsträckt mening
höra äfven finansrätten och administrativrätten,
hvilka emellertid båda blifvit föremål för
vetenskaplig bearbetning tidigare än öfriga grenar af
förvaltningsrätten och därför vanligen betraktas som
utbrutna ur denna. Finansrätten omfattar normerna för
anskaffning af de för förvaltningen och regementet
nödiga natura- och penningmedlen, men ej deras
användning och utbetalning, under det att a d m
i-nistrativrätten afser den allmänna hushållningen och
näringslifvet samt, i den mån densamma icke uppgått i
politirätten, genom sitt nära samband med näringsrätt
och sjörätt väsentligen blifvit ett bihang till den
speciella privaträtten.
Den allmänna förvaltningsrätten omfattar 1)
myndighetsorganisationen inom central- och
lokalförvaltningen, de olika befattnings-hafvarna och
deras ställning, yrkes- och lekmanna-organ, maktorgan
och affärsorgan, 2) förvaltningsärendenas arter
och handläggning, anhängiggö-rande, beredning och
afgörande, rekurs och besvär, förvaltningsprocessen,
förvaltningsakterna, 3) förvaltningsdriften med
hänsyn till dels personalvården, anställning,
befordran, aflöning och pension, utspisning,
förläggning m. m., dels materialvård och
materialanskaffning, upphandling, tillverkning genom
egendrift, försöksdrift, medel-förvaltning, in- och
utbetalningar, kassavård, dels allmändriften genom de
egentliga affärsverken (domän- och vattenfallsdrift),
genom monopolföretag i privaträttslig form (apotek,
tobak, sprit) samt genom trafikdrift med eller utad
statsmonopol (telegraf, post och järnvägar).
Inom den speciella förvaltningsrätten bygger
socialförvaltning sr ätten alltjämt, hvad
Sverige angår, på principen om individens
själfför-sörjningsplikt och afser blott att, i den
mån sagda plikt upphör eller försvagas, bereda nödig
ersättning därför vare sig i form af samhällelig vård
eller på annat sätt. Socialvården är individuell, så
vidt den afser barn och minderåriga, sjuka och lytta,
fattiga och invalida, men massvård, i den mån den af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
