Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förmildrande omständigheter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.1169
Förmildrande omständigheter-Förmultning
1170
skrift l:a gången 1832 (sedan 1785, då den först
präglades, hade inskriften lydt Illis, quorum me-
Medaljen För medborgerlig förtjänst, 8:e storleken,
((iustaf V:s tid.)
ruere labores, se d. o., och en medalj med denna
latinska inskrift utdelas fortfarande). R-
R-ek.
^Förmildrande omständigheter. Se ock Mildrande
omständigheter.
Förmultning, kem., biol. o. geol., och förruttnelse
benämnas de kemiska sönderdelningsproces-ser,
som drabba döda djur- och växtdelar, så snart
dessa bli utsatta för inverkan af bakterier och
andra lägre organismer. Kedan innan man kände
mikroorganismernas betydelse för dessa processer,
urskilde Liebig 2 arter af dylik sönder delning,
nämligen verwesung, d. v. s. förmultning, och
fäulniss, d. v. s. förruttnelse.
Förmultningsprocesserna, som spela en ytterst
viktig roll vid bildningen af många jordmåner och i
åkerbruket äro af största betydelse för "matjordens"
uppkomst och egenskaper, äro i kemiskt afseende att
jämföra med en långsamt fortgående förbränning. Och
beträffande de organiska ämnenas halt af kol och väte
äro också slutprodukterna vid fullständig förmultning
desamma som vid verklig förbränning, nämligen vatten
och kolsyra. Kväfvet däremot, som vid förbränning
i allmänhet bortgår som fritt kväfve, afskiljes
vid förmultning hufvudsakligen som ammoniak och
salpetersyra. Men då förmultningen försiggår mycket
långsamt, kan därvid en mängd mer eller mindre stabila
mellanprodukter, de s. k. mull- 1. humusämnena (se
d. o.) bildas och anrikas i de multnande massorna. Men
äfven dessa ämnen äro dock vid förmultningens fortgång
underkastade en vidare oxidation till vatten, kolsyra,
ammoniak och salpetersyra.
Förmultningens betingelser. Ehuru det ej bör
förnekas, att förmultningen till någon, ehuru
ringa, del kan orsakas af rent kemiska verkningar,
s. k. autoxidation (se d. o. Suppl.) eller rättare
spontan oxidation genom luftens syre, är den dock
i hufvudsak en biokemisk, af lefvande organismer
betingad företeelse. Detta framgår tydligt däraf
att, som M. E. Wollny visat, kolsyrebildningen i
multnande ämnen, t. ex. kompostjord, nästan upphör,
om däri befintliga organismer dödas eller förlamas
genom antiseptiska ämnen, såsom kvick-silfversalter,
karbolsyra, kloroformångor, mineral-syror o. d. eller
genom föregående upphettning till något öfver 100°. Å
andra sidan påskyndas naturligtvis förmultningen genom
alla de omständigheter, som befordra de ifrågavarande
organismernas lif och utveckling. De viktigaste af
dessa organis-
mers livsbetingelser äro: lämplig värmegrad,
lämplig fuktighet, tillgång på näringsämnen och
luft samt lämplig reaktion hos substratet. Vid
Wollnys försök med kompostjord blef vid 20°
kolsyreutvecklingen 5,5 gånger så stor som vid
10°. Detta förklarar flera viktiga geologiska
företeelser. I kallare trakter, såsom i norra
Europa, eller på höga berg ge växtlämningar
lättare upphof till mäktiga torfbildningar än i
varmare klimat. Och i de tropiska urskogarna saknas
s. k. forna och råhumus (se Humusämne n. Suppl.),
d. v. s. lager af oförmultnadt eller föga förmultnadt
ve-getationsaffall, emedan detta vid den där
rådande höga temperaturen och fuktigheten hastigt
ombil-das till mullämnen. Fuktighetens betydelse
för förmultningen framgår af många försök, som
visa, att kompostjord, blandningar af löf och sand
o. s. v., i lufttorkadt tillstånd utveckla blott
föga kolsyra, medan kolsyreutvecklingen snart kommer
i gång efter vattentillsats. Yid Wollnys försök
utvecklade (vid 20°) kompostjord med 27 proc. vatten
16,? gånger så mycket kolsyra i timmen som vid en
vattenhalt af blott 7 proc. Att luft är nödvändig
för förmultning, är själf klart, då förmultningen
är en oxidationsprocess. Växt- och djurlämningar,
som aflagras på bottnen af sjöar, där lufttillträdet
är hindradt, förmultna ej, utan förvandlas till torf
(se Förtorfning. Suppl.); och först när torflagren
bli mer eller mindre torrlagda, inträder en snabbare
förmultning. Af samma skäl går äfven förmultningen
mycket långsamt i de djupare lagren i en torfmosse. -
Då vidare de flesta organismer icke fördraga
någon utprägladt sur eller alkalisk reaktion, utan
föredraga en nära neutral i sitt substrat, så inses,
att förmultning sker dåligt i jordlager, som ha starkt
sur reaktion genom en halt af t. ex. svafvelsyra
eller fria, lösliga humus-syror. I sådant fall kan
förmultningen påskyndas genom påförande af kalk,
en förbättringsmetod, som i jordbruket ofta används,
t. ex. vid odling af s. k. högmossar, där torfven är
rik på fria humussyror.
De organismer, som förorsaka förmultningen, äro af
olika slag, och många af dem äro säkerligen ännu
ej närmare kända. Förutom många arter af bakterier
medverka äfven svampar, såsom hyfomy-ceter och
mögelsvampar. Många hyfomyceter ega utpräglad
förmåga att förarbeta och sönderdela så svårlösliga
ämnen som cellulosa och mullämnen. Den mekaniska
(och i viss mån äfven kemiska) sön-derdelningen af
multnande ämnen åstadkommes af diverse däri lefvande
lägre djurformer, såsom daggmaskar, larver, insekter
m. fl., hvilka förtära de organiska lämningarna och
i sina exkrementer af-lämna dem i så finfördeladt
tillstånd, att deras vidare kemiska förvandling
genom de egentliga för-multningsprocesserna i hög
grad underlättas. Af särskildt stor betydelse för
de naturliga jordmå-nernas beskaffenhet är härvid
daggmaskarnas (se d. o.) verksamhet.
Då förmultningen är en oxidationsprocess, är den
naturligtvis åtföljd af värmeutveckling. Att denna
kan bli ganska märkbar, kan man lätt iakttaga t. ex. i
gödselhögar. Icke utan skäl benämnas inom landtbruket
oxidationsprocesserna i gödsel b r i n-n i n g och
den färdigmultnade massan brunnen gödsel. I drifbänkar
drar man direkt nytta af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
