Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Franko Chvojnický ... - *Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1003
Franko Chvojnicky-Frankrike (Befolkning. Jordbruk)
1004
öfversättare; hans mest betydande öfversättningar
under denna tid voro Goethes "Faust" och "Don
Quixote". F. medverkade äfven med politiska och
ekonomiska artiklar i olika publicistiska företag och
var själf ledare af några, hvarvid han hela tiden
hade att kämpa mot svårigheter af olika slag, dels
förföljelser från de österrikiska myndigheterna, som
stoppade den ena af hans tidningar efter den andra,
dels intriger från partimotståndare bland hans egna
landsmän: så intrigerades han ut från ledningen af
den ansedda tidskriften "Zorja", hvars redaktör han
var något år under 1880-talet. I samband med sitt
politiska skriftställarskap var F. äfven aktivt
verksam som politiker; från 1890 var han en af de
ledande i det då bildade, utprägladt demokratiska
"ukrainska radikala partiet", i hvars tidskrift
"Narod" (Folket) han också flitigt medarbetade. -
F:s politiska intressen skötos emellertid
snart i bakgrunden till förmån för hans rent
vetenskapliga. Han inskref sig, 37 år gammal,
åter vid Lembergs universitet, publicerade 1894
en doktorsafhandling om den ukrainska versionen af
Barlaam och Josafatlegenden, startade den åt studiet
af Ukrainas litteratur, historia och folklore egnade
tidskriften "Zjizn i slovo" (Lifvet och ordet),
utgaf en del fornryska handskrifter o. s. v. Han
utsågs 1895 af universitetets myndigheter till
professor i lillrysk och forn-rysk litteratur, en
utnämning, som emellertid kasserades af den galiziske
ståthållaren Badeni under förklaring, att en person,
som 3 gånger suttit i fängelse, icke vore värdig att
bli universitetslärare. Emellertid fick F. - efter en
tid af svårt ekonomiskt betryck - en tryggad ställning
vid det till vetenskapsakademi omorganiserade
Sjev-tsjenkosamfundet i Lemberg, i hvars filologiska
afdelning han snart blef ledande och som 1898 utsåg
honom till redaktör för den af samfundet utgifna
publikationen "Literaturno-Nankovij Vistnik". Dels
där, dels också annorstädes offentliggjorde F. en
rad vetenskapliga och skönlitterära arbeten. Bland
de förra märkas särskildt hans studier från
olika skeden af Ukrainas litterära och historiska
utveckling och hans värdefulla studier i ukrainsk
folkpoesi. Bland hans skönlitterära alster äro
romanen Perechresni stezjki (Korsvägar, 1900),
där han skildrar de svårigheter, som i hans hemland
möta hvarje ärligt demokratiskt framstegs-arbete,
diktsamlingen Iz driv zjurbi (Från sorgens dagar,
1900), där han tolkar sina egna stämningar under de
nyss upplefda motgångsåren, slutligen den ståtliga
diktcykeln Moses, där han tar afsked från sitt folk
efter att i årtionden ha ledsagat det på färden
mot frihetens förlofvade land, hvilket han själf
aldrig fick skåda. Efter ett slaganfall 1907 mattades
hans produktionsförmåga; dock var han ännu alltjämt
verksam, bl. a. fullbordade han under sina sista år en
mästerlig öfversättning af Dantes "Divina commedia". -
F:s samlade produktion är enorm; redan den till
hans 25-årsjubileum som författare 1899 uppgjorda
förteckningen å hans då publicerade arbeten upptog
125 trycksidor. Redan vid detta tillfälle blef han
föremål för en imponerande hyllning af ukrainare på
ömse sidor om rysk-österrikiska gränsen; under sina
senare år intog han obestridt ställningen som sin
nations främste kulturelle ledare A. Kgn.
Franko Chvojnicky, pseudonym. Se Sasinek, F.
Frankofobi (af grek. fobos, fruktan), skräck för
allt franskt.
Frankopana, Katarina. Se Serbokroatiska
litteraturen, sp. 155.
*Frankrike är efter Världskriget Europas näst
Ryssland största stat med 550,986 kvkm. areal och
39,402,739 inv. (däri inbegripet 192,973 soldater
och sjömän), 71,2 på 1 kvkm. (1921). Dess östligaste
punkt, i Elsass, ligger på 8° 16’ ö. lgd fr. Gr.,
och största bredden (från S:t Mathieu till Rhen)
är nu 962 km. Vogeserna ligga nu h. o. h. på franskt
område. Sedan efter freden i Versailles (28 juni 1919)
en del af vänstra stranden af Rhen samt åtskilliga af
dess bifloder numera ligga på franskt område, utgör
totallängden af F:s inrikes vattenvägar 12,033 km.,
hvaraf 6,781 km. floder och 5,252 km. kanaler. Den i
hufvuduppl. omnämnda projekterade kanalutvidgningen
Garonne–Medelhafvet har af ekonomiska skäl ännu
ej realiserats.
Befolkningen växte perioden 1901–11 med 639,564
pers. (1,6 proc.) till 39,604,992 pers., men
minskades perioden 1911–21 i de 87 departement, som
bildade F. 1911, med 2,104,975 pers. (5,3 proc.),
hufvudsakligen beroende på genom Världskriget
vållad förlust af människolif och däraf orsakad
födelseminskning samt i vissa departement äfven på
svåra influensaepidemier. I F. bosatta främlingar
voro 1,550,459, hvaraf 470,873 italienare, 415,546
belgier, 303,141 spanjorer, 90,638 schweizare,
55,456 engelsmän, 34,027 ryssar, 30,948 amerikaner,
25,096 polacker, 17,712 greker och 16,361 luxemburgare
(1921). Födelsetalet gick nästan stadigt tillbaka
till 1917, men har sedan nästan årligen ökats, och
åren 1920 samt 1921 visade stort öfverskott af födda
öfver döda. 1921 funnos 37,963 kommuner, af hvilka
9 blifvit h. o. h. förstörda under Världskriget;
394 hade 5,001–10,000, 175 hade 10,001–20,000,
och 140 hade mer än 20,000 inv. hvar. Starkaste
folkökning 1911–21 hade städerna Lyon, Marseille,
Le Havre, Toulouse, Nizza, Saint-Étienne, Paris,
Clermont-Ferrand, Perpignan, Villeurbanne, Nantes
och Boulogne-sur-Seine. Reims, som 1911 hade 115,178
inv., hade 1921 endast 76,645 inv., men antalet
städer med öfver 100,000 inv. hvar är fortfarande
15, enär Strassburg (Strasbourg) tillkommit med
166,767 inv. (1921). Själfmordsfrekvensen har
under senaste åren starkt gått ned (7,889 fall 1919
mot 10,339 fall 1913).
Jordbrukets totalvärde beräknades 1912 till 89,87
milliarder frcs och bruttovärdet af dess och
boskapsskötselns årsproduktion till 42 milliarder
frcs 1921. Af den arbetande befolkningen (omkr. 17
mill. pers. 1921) voro omkr. 42,6 proc. (7,25
mill. pers.) jordbrukare. Af jordbrukens hela antal
(omkr. 5,3 mill.) hade 4,5 mill. 10 har areal eller
därunder hvar. Under första krigsmånaden, aug. 1914,
beröfvades F. helt eller delvis produktionen i 10
af sina rikaste departement, näml. Pas-de-Calais,
Nord, Somme, Ardennes, Aisne, Oise, Marne, Meuse,
Meurthe-et-Moselle och Vosges. Produktkvantiteten
gick också afsevärdt ned under krigsåren: för hvete
från 8,8 mill. ton (i medeltal för åren 1904–13) till
3,9 mill. ton (1917), för råg från 1,3 mill. ton till
0,67 mill. ton, för hafre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
