Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forstén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla Stockholm och dess borgerskap (Spåkvinnor och
trollkarlar, 1913, Skeppsbroadeln, 1916, Köpmanshus
i gamla Stockholm, 1917, Malmgårdar och sommarnöjen i
gamla Stockholm, 1918, Storborgare och stadsmajorer,
1918, Från Slottsbacken till Ladugårdslandet,
1921), biografiska skildringar (Sophie Hagman och
hennes samtida, 1911, Sven Hedin, 1915, Linné i
Stockholm, s. å., Sven Rinman, 1920) och det själf
biografiska Mina Uppsalaminnen (1922) m. m. Han är
redaktör af "Svenska Linnésällskapets årsskrift’’
(fr. o. m. 1918).
*Forstén. – 3. G. A. F. dog 3 aug. 1910.
*Forstenasläkten. G. Djurklou anför i "Svenska
släkter med sparren öfver ett blad till
sköldemärke" (i "Hist. tidskr." 1901) goda skäl
för att den "Sven Hansson i Todene", som enligt
Krönings-svärd varit släktens äldste med visshet
kände stamfader, i stället hetat Sven Brynjulfsson
(Gumsehufvud). Han lefde vid 1400-talets midt och
var måg till Lindorm Jönsson (af "Åbjörnar-nas
ätt"), hvars sköldemärke Svens söner Hans och
Brun upptogo. Först Torsten Brunsson kom genom
gifte i besittning af Forstena gård, hvars tidigare
innehafvare (af den s. k. "äldre Forstena-släkten")
äfven fört ett gumsehufvud som sköldemärke.
N. H.
*Forster. – 2. J. A. G. F. var 1784-93 gift med
Therese Heyne (se Huber 2).
Forstföreningen, Finska. Se Finska forstföreningen. Suppl.
Forstsamfundet, Finska. Se Finska forstsamfundet. Suppl.
*Forststyrelsen i Finland omorganiserades 1921
och lyder under Landtbruksministeriet. Chef är en
överdirektör, vid hvars sida står en biträdande
öfverdirektör. F. är fördelad på 2 sektioner,
en för statsskogarna och en för privatskogarna. Den
förra består af 4 af delningar: taxa-tionsafd., som
bör för forstligt ändamål kartlägga statens jordar,
taxera statsskogarna och uppgöra hushållningsplaner
för dem; afd. för statsjordarnas disposition, som
eger utarrendera forstförvaltningen underlydande
jord och vattenområden samt vattenkraft, draga
försorg om de åt forstförvaltningens funktionärer
upplåtna bostadslägenheterna, ha tillsyn öfver
statsskogarnas bevakning samt handlägga ärenden
om förvärf för statens räkning af skogsmark;
ingenjörafd., som eger planlägga och utföra flottleder
och vägar samt torrlägga vatten-dränkta marker;
affärsafd., som omhänderhar statens fabriksmässiga
träförädling med därtill hörande virkesanskaffning,
-utdrifning och -flottning, afyttring af de förädlade
produkterna samt försäljning af ståndskog och andra
oförädlade skogsalster. Sektionen för privatskogarna
består af 2 afd., den ena för öfvervakning af
privatskogarna, den andra för vården af boställs-
och samfällig-hetsskogar. Ärendena vid styrelsen
handläggas i regel vid sektionssammanträden. Yid
styrelsen finnas vidare kansli, kamrerarkontor och
statistiskt kontor. – Underlydande statsjordar äro
fördelade på 4 distrikt, hvilkas angelägenheter
handhas af distriktskontoret, som förestås af
distriktschefen, vidare i 10 inspektionsområden och
90 revir (af hvilka 6 ej höra till något distrikt,
utan disponeras för forstundervisningens behof).
Under styrelsen lyda Forstvetenskapliga
försöksanstalten (se d. o. Suppl.), forstskolorna å
Evois, Domarnäs, Nikkarila, Rovaniemi och Ekenäs (den
sistnämnda med svenskt undervisningsspråk), statens
sågverk i Siuro, Kevätniemi, Sukeva och Veitsiluoto,
det sistnämnda (i Kemi socken) ännu ej fullt
färdigt, samt länsskogsnämnderna (se d. o. Suppl.).
O. B–n.
Forstvetenskapliga försöksanstalten i Finland är en
i Helsingfors stad belägen, af staten upprätthållen
institution för vetenskapliga undersökningar rörande
grunderna för en rationell skogshushållning samt
de omständigheter, hvaraf dennas produktivitet
beror. Vid anstalten, som började sin verksamhet
l jan. 1918, äro fast anställda 3 professorer (för
skogshushållning, för skogstaxation och för läran
om skogsjordmåner) samt assistenter. Arbetena
ordnas af en styrelse, bestående af anstaltens
professorer samt de professorer i forstvetenskap vid
Helsingfors’ universitet, som därtill af statsrådet
förordnas. Föreståndare väljes af styrelsen bland
professorerna. Anstalten utger "Meddelanden".
O. B–n.
Försvarsdepartementet i Norge upprättades
genom k. kung. 30 nov. 1814 och består
af 2 huf-vudafdelningar, Arméstyrelsen och
Marinestyrelsen. Arméstyrelsen är delad i 2 af
delningar (1st e av-deling och 2nen avdeling),
hvardera under en expedisjonschef; den förra har 3
militära och den senare 4 väsentligen civila byråer
(kontorer}. Marinestyrelsen är delad i 1ste avdeling
under en avdelingschef och 2nen avdeling under en
expedisjonschef; hvardera består af 2 kontorer.
*Forsyth, A. R., lämnade professuren 1910.
*Forsythia, bot. Af detta förut endast från östra
Asien kända släkte har en art, F. europcea, upptäckts
i Albanien, ett vackert exempel på disjunkt utbredning
af ett släkte.
G. L–m.
Forsåga, flod, som från en mängd stora högfjällssjöar
flyter i nordlig riktning och faller ut i ändan
af Sörfjorden, en arm af Beiarfjorden, s. om
Bodö, Norge. Genom öfverförande af vattnet från
vissa sjöar, som nu af bördas genom grannfloden
(Sundsfjordelven), uppges F. komma att representera
39,200 eff. hkr, hvaraf norska staten eger 22,850.
K. G. G.
*Fort. Under Världskriget intogos de belgiska forten
hastigt af tyskarna, och de första underrättelserna
gåfvo på många håll anledning till tvifvel på
fästningars värde. Senare undersökningar ha emellertid
ådagalagt, att visserligen en del betonghvalf
genomslågits, men alldeles icke i den omfattning,
som det först föreföll. De belgiska forten voro vid
sitt fall tekniskt försvarbara, men besättningarna
voro moraliskt skakade af den oväntadt kraftiga
artillerielden och ledo af spränggaserna. Därtill kom,
att fortens mellanrum icke voro i erforderlig grad
befästa, att försvarsartilleriet var gammalmodigt
och hade för kort skottvidd samt att försvaret icke
bedrefs så offensivt, som önskvärdt varit. Från
fästningsstriderna under Världskriget, särskildt
i Belgien, kan man därför beträffande framtida
fortkonstruktioner draga den slutsatsen, att af
tillräckligt tjock järnbetong utförda skyddsrum kunna
motstå kraftigaste artillerield; utförda i granitberget
(bergfort) – såsom i Sverige (fig. 1) – ge de
än större trygghet och bli betydligt billigare. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
