Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Folkhögskolor - Folkinstrument - Folkkommissarie, Folkombudsman - Folkkyrka - *Folkland - Folklifsforskning - Folkloristik - Folklynne - Folkmedicin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
933
Folkinstrument-Folkmedicin
934
län: Sunderby (hufvudkurs, mani. o. kvinnl.),
Ma-tarengi (hufvudkurs, mani. o. kvinnl.). De nordiska
folkhögskolorna ha tagits till mönster för en del
inom Tyskland och Österrike på senaste åren upprättade
skolor. - Jfr H. Odhner m. fl., "Svenska folkhögskolan
1868-1918" (i "Svenska folkhögskollärarföreningens
årsbok" för 1919-20).
K. E. S-g.
I Danmark sjönk antalet skolor 1910-21 från 80
till 58, i det att en del mindre skolor nedlades;
elevantalet är bortåt 11,000. Af landtbruksskolor
finnas 21. En fiskerihögskola upprättades i
Kjerte-minde 1908, men flyttades till Snoghöj 1913. En
internationell högskola börjades i Helsingör 1921. I
statsbudgeten för 1922-23 uppföras folkhögskolor,
landtbruksskolor, hushållsskolor o. d. med 1,4
mill. kr., hvaraf omkr. hälften går till understöd åt
elever. Se Hollmann, "Die dänische volks-hochschule"
(1910) och "Den danske folkehöi-skole" (1916).
P.E-t.
Finland. Folkhögskolornas antal uppgick 1923 till 45,
hvaraf 14 svenska (i Borgå, Esbo, Pernå, Pojo, Ingå,
Pargas, Finström, Kronoby, Lappfjärd, Vörå, Närpes
och Nykarleby samt svenska folkakademien i Helsinge
- 2-årig - och Breida-blick vandrande folkhögskola
i Österbotten, f. n. i Keplot) och 31 finska (i
Tusby, Sammatti, Helsingfors, littis, Hvittis, Pemar,
Kankaanpää, Karkku, Lahti, Sääksmäki, Jämsä, Nykyrka,
Ve-derlaks, Lippola, Impilaks, Räisälä, Sordavala, S:t
Michels landskommun, Gustaf Adolfs, Kiihtelys-vaara,
Kuopio landskommun, Ilmola, Äänekoski, Lappo,
Limingo, Haapavesi, Nedertorneå, Kuu-samo, Paltamo
och Ylivieska samt Orivesi 2-åriga). Statsanslaget
för folkhögskolorna uppgick i 1923 års utgiftsstat
till 3 mill. mark. O. B-n.
Folkinstrument, mus. Se F o l k m u s i k. Suppl.
Folkkommissärie, Folkombudsman (ry. naro’dnij
kommissor, ty. volksbeauftragter), titel för
regeringsmedlem i ryska sovjetrepubliken och de
första månaderna efter 1918 års tyska revolution i
det republikanska Tyskland och därinom upprättade
republiker.
Folkkyrka. I de danska grundlagarna af 1849,
1866 och 1915 och genom inverkan från dem äfven
i allmän dansk lagstiftning kallas Danmarks
evangelisk-lutherska statskyrka "den danske
folkekir-ke". Benämningen, som, innan den blef
officiell, först torde ha användts i skrifter på
1840-talet af P. Kr. Kierkegaard (se d. o. 1), har
motiverats med, att denna kyrka är det trossamfund,
som sedan reformationen omfattar det danska folkets
stora flertal. Med hänsyn till att svenska kyrkan
("statskyrkan") med sin verksamhet principiellt
omfattar i stort sedt hela det svenska folket, har på
de senaste årtiondena äfven om denna kyrka benämningen
folkkyrka, dock ej officiellt, börjat användas.
V. S-g.
*Folkland uttalas äfven falkland.
Folklifsforskning, dels i allmänhet vetenskapen om
folkens eller enskilda folks lif (jfr Etnografi),
dels, och vanligen, utforskandet af och vetenskapen om
det inhemska folkets traditionella och för detsamma
kännetecknande lefnadssätt, åskådningar och seder
(jfr Allmogekultur. Suppl.). Den vetenskapliga
behandlingen af äfven detta senare ämne kräfver
emellertid en mer eller
mindre utsträckt jämförelse med andra folk,, för
att de särskilda problemen skola rätt belysas och
eventuellt lösas. I likhet med hvarje annat folk
behandlas således äfven det egna folket som en del af
mänskligheten i dess helhet. Den humanitära insats i
en objektiv världsåskådning, som folklifs-forskningen
sålunda är egnad att bibringa, är det nog att här
antyda. Den inhemska folklifsforsk-ningen har likasom
folklifsforskningen i allmänhet under de senaste
årtiondena i alla kulturländer nått en synnerligen
liflig utveckling, hvilken gett sig till känna i en
år från år allt ymnigare litteratur, något, som i sin
mån varit förhållandet äfven i Sverige. Att uppge ens
de mest betydande af dessa arbeten skulle här kräfva
för stort utrymme. Bland öfversiktsarbeten må dock
exempelvis nämnas E. H. Meyer, "Deutsche volkskunde",
P. Sartori, "Sitte und brauch", R. Andree,
"Braunschweiger volkskunde", H. F. Feilberg, "Dansk
bondeliv"; K. Visted, "Vor gamle bondekultur" (Norge);
samt för Sverige L. Lloyd, "Peasant life in Sweden"
(Svenska allmogens pläg-seder), och T. Norlind,
"Svenska allmogens lif". Om museer se N. Lithberg,
"Folklivsmuseer i Frankrike" (i tidskriften "Rig",
1921, s. 59 ff.)-Den förste docenten i svensk
folklifsforskning i Uppsala, Sven Lampa, utnämndes
1909, och 1919 blef N. J. M. Lithberg professor i
nordisk och jämförande folklifsforskning vid Nordiska
museet. 16- 17 aug. 1920 hölls i Nordiska museet i
Stockholm ett nordiskt möte för folklifsforskning, och
14 -16 aug. 1922 hölls i Helsingfors’ Nationalmuseum
det andra mötet med samma syfta och namn. Jfr
Folkminnesforskning. Suppl. N. E. H.
Folkloristik. Se Folklore. - Folklori’s-tisk, som
hör till folklore.
Folklynne. Se Nationalkaraktär.
Folkmedicin. All sjukbehandling har sitt ursprung
från okultiverade folks försök att med användning af
allehanda medel motverka eller hafva sjukdomar eller
symtom af sådana - alltså från "folkmedicinen". Vid
sidan af hvarandra ha därvid gått mystiska, religiösa
handlingar, besvärjelser o. d. samt rent empiriska
iakttagelser, gjorda vid bruk af många naturprodukter
(droger) eller mekaniska ingrepp och kurer. Äfven
ha ofta kombinationer förekommit, i det att böner
eller besvärjelser åtföljts af insmörjningar eller
annat bruk af läkemedel. Ibland ha de uttalade orden
betraktats som hufvudsak, i andra fall det använda
medlet. I samma mån som högre kulturer utvecklats, har
en alltmer vetenskaplig medicin uppstått, väl städse
med utgångspunkt från folkmedicinen. Mer ordnade,
planmässiga iakttagelser ha gjorts, hypoteser
och teorier om sjukdomarnas väsen och läkemedlens
verkningar sett dagen, experimentet tagits till
hjälp, allt för att dana en medicin, som skulle
kunna erbjuda större säkerhet än folkmedicinen för
sjukdomarnas bedömande, botande, lindrande eller
förekommande. De båda riktningarna - folkmedicinen
och den vetenskapliga medicinen - ha ofta legat i
kamp med hvarandra. Den senare har vanligen, med
oberättigadt underskattande af månget värdefullt
rön, i folkmedicinen sett blott vidskepelse och "rå
empiri", medan å andra sidan denna i den medicinska
vetenskapen funnit endast högdraget och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
