Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flygvapnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
897
Flygvapnet
898
funnos ett antal reservplan och en mängd icke
fullt fältdugliga flygplan. Antalet utbildade
flygförare var 330 i börjar af 1914. En planerad
omorganisation i förening med en betydande ökning
af flygvapnet hade vid krigsutbrottet just tagit sin
början. I England hade vapenslaget 1912 erhållit ny
organisation, hvilken dock ännu på hösten 1914 ej
var fullt genomförd. Den till Frankrike öfver-förda
expeditionsarmén räknade 4 flygeskadrar (l på hvarje
infanterifördelning) om 3 flygafd. om 4 flygplan
(och 4 reservplan), således tillsammans 96 flyg-
och reservplan. Antalet utbildade fältflyg-förare
uppgick till omkr. 100. Dessutom fanns ytterligare l
flygeskader till förfogande i hemlandet. Belgiska
flygvapnet räknade vid krigsutbrottet endast
4 fältflygafd. om 4 flygplan (och ett antal
reservplan). Antalet utbildade fältflygare uppgick
till 26. I ryska armén ingingo vid nämnda tidpunkt
10 flygkompanier om 3 flygafd. om 6 flygplan
(och i allmänhet lika många reservplan). Enligt
plan skulle hvar och en af de 37 armékårerna ha
förfogat öfver l flygafd., men då hela antalet
användbara fältflygplan utgjorde endast 320, uppstod
genast från början en brist, som på grund af ryska
flygplansindustriens låga ståndpunkt och svårigheten
att från de allierade kunna erhålla felande materiel
aldrig kunde fyllas. Härtill kom, att fältflygförarnas
utbildning i allmänhet var ofullständig. Dessas antal
uppges till omkr. 300. Serbien hade intet organiseradt
flygvapen. Vid Italiens inträde i kriget förstärktes
entente-makternas flygstridskrafter med nämnda stats
flygvapen. Enligt 1913 års plan skulle hvar och en
af de 12 armékårerna och 3 kavallerifördelningarna
erhålla l flygafd. om 7 flygplan (och 3 reservplan),
hvarjämte äfven en dylik afd. skulle tilldelas hvart
och ett af de 4 armékvarteren. Samtliga flygplan
skulle tillverkas inom landet. Sistnämnda bestämmelse
måste dock frångås och ett stort antal flygplan
anskaffas utifrån (hufvudsakligen från Frankrike). I
öfrigt hade planen i maj 1915 nästan fullständigt
genomförts. Inräk-nadt 2 för territorialarméns trupper
afsedda flyg-afdelningars materiel, uppgick antalet
fältflygplan då till omkr. 200. Motsvarande antal
flyg-förare hade utbildats. - Af centralmakterna
hade vid Världskrigets utbrott Tyskland det
utan gensägelse starkaste flygvapnet. 1913 hade
detta fått ny organisation, i samband hvarmed
vapnet högst betydligt förstärkts. Det bestod
därefter af 4 bataljoner med tills. 12 kompanier
och l deta-chement samt l fristående (bajerskt)
kompani. Vid krigsutbrottet förfogade Tyskland
öfver 34 fältflygafd. med tills. 204 flygplan sam
7 fästnings-fly gaf d. med 28 flygplan. Dessutom
fanns ett antal etappflygparker, flygdepåer och
flygskolor. Antalet fältflygare uppgick till 254 och
antalet spanare till 271. Fältflygafd. tilldelades
de arméer och armékårer, där de ansågos mest
behöfliga. Det tyska flygvapnet var vid denna tid med
afseende på personalens utbildning och materielens
beskaffenhet det främsta bland alla. Äfven det
österrikiska militära flygväsendet hade omorganiserats
1913, men organisationen vai vid krigsutbrottet
icke på långt när genomförd. Enligt denna skulle
flygstridskrafterna utgöras af l flygregemente,
omfattande 2 bataljoner, hvardera på 4 kompanier
Tryckt den 12/9 23
om 4-6 plutoner (flygafd.) om 4 flygplan (och 2
reservplan). Hvar och en af de 16 armékårerna skulle
vid mobilisering tilldelas en flygafd. Emellertid blef
detta fallet med endast 10 armékårer på grund af brist
på såväl flygplan som flygförare. Bristen ersattes
dock snart nog från Tyskland, hvarefter antalet
fältflygplan lär ha uppgått till det enligt plan
bestämda (omkr. 100). Hvarken det turkiska eller det
bulgariska flygvapnets omorganisation, som påbörjats
efter Balkankrigens slut, hade medhunnits, då
Världskriget utbröt. Äfven beträffande dessa staters
flygväsen trädde Tyskland hjälpande emellan, öfriga
europeiska stater hade ännu på hösten 1914 intet
fast organiseradt flygvapen, om än inom flera, såsom
Rumänien, Holland, Spanien och Portugal, början gjorts
till en dylik organisation. Norges flygvapen hade
dock 1913 erhållit en provisorisk organisation, enligt
hvilken vapenslaget skulle utgöras af en flygkår med 2
afd., den ena med 4 och den andra med 2 "flyggrupper"
om 6 flygplan (hvaraf 2 i reserv). - Flygvapnet ansågs
i allmänhet vid sitt första framträdande utgöra
en del af ingenjörvapnet. Sedermera räknades det
inom vissa arméer till förbindelsetrupperna. Efter
hand erhöll det dock i regel en själfständig
ställning. Vid Världskrigets utbrott var detta fallet
vid stormakternas arméer med undantag af Tysklands,
där flygvapnet sorterade under inspektionen för det
militära luft-och automobilväsendet. - Flygvapnets
uppgift var under Världskrigets första månader
hufvudsakligen strategisk (fjärr-)spaning. Men
dessutom igångsattes genast i krigets början
från såväl tysk som fransk och engelsk sida
bombarderingsanfall - delvis äfven utförda af
motorballonge (luftskepp) - mot fästningar,
garnisonsorter och industrisamhällen (jfr
Världskriget, sp. 268). Dessa anfall voro dock under
krigets första skede jämförelsevis fåtaliga, beroende
på den ringa tillgången på härför lämpliga flygplan
och motorballonger. - De af flygvapnet använda (land-)
flygplanen utgjordes vid Världskrigets början dels af
lätta, ensitsiga monoplan, dels af tunga tvåsitsiga
monoplan och biplan. De förstnämnda (hufvudsakligen
af Blé-riot- och Nieuporttyp) användes af fransmännen
som spaningsplan. Hastigheten uppgick ända till 125
km. i timmen. På grund af svårigheten för föraren att
tillika tjänstgöra som spanare utbyttes de dock snart
mot tvåsitsiga, lätta biplan. De tunga, tvåsitsiga
monoplanen (af Taube- och Fok-kertyp) användes af
tyskarna till spaning och bom-bardering. De kunde
medföra en "nyttig last" (d. v. s. bemanning och
bomber) af 200-335 kg. vikt och hade en hastighet af
115-100 km. i timmen. De tunga biplanen (typ Farman,
Caudron, Bristol, Albatros, Aviatik m. fl.) fingo
likaledes användning såväl till spaning som till
bombarde-ring. Dessa delvis mycket stora flygplan
kunde medföra 200-400 kg. nyttig last med en
hastighet af 110-70 km. (beroende på belastningen)
i timmen. Frankrike och Tyskland använde uteslutande
flygplan af inhemskt fabrikat, och detta blef
slutligen förhållandet äfven med England, ehuru under
krigets första skede en afsevärd del af dess flygplan
tillverkades af franska flygplans-fabriksfilialer
i nämnda land eller inköptes från Amerika, öfriga
stater voro i detta hänseende till
35 b., S. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
