Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flygplan - Flygpost - *Flygpungdjur - Flygradio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snabbare blir flygplanet. Den teoretiska gränsen ligger
vid så stor vingbelastning, att flygplanet ej kan
lyfta på grund däraf, att propellerns dragkraft ej
blir likvärdig med det samlade bromsmotståndet vid
flygning; i praktiken är gränsen vida snäfvare,
enär flygplan med alltför stor vingbelastning ej
kunna minska farten tillräckligt för att med trygghet
kunna landa.
Flygplans indelning
Alltefter olika indelningsgrunder indelas flygplan
bl. a. i:
1. a) Monoplan (pl. I, fig. 8), med endast ett
par vingar. En afart af monoplanet med vingarna
fästa öfver flygkroppen kallas parasollmonoplan.
b) Biplan (fig. 9), med två par vingar, det ena
paret öfver det andra.
c) Triplan, med tre par vingar öfver hvarandra. Bi-
och triplan kunna ha vingarna antingen midt öfver
hvarandra eller ock förskjutna framåt eller bakåt.
2. a) Landflygplan, hvars landningsställ är försedt
med hjul eller (vintertid) skidor.
b) Sjöflygplan, som i stället för hjul eller skidor
ha luftfyllda och vattentäta flottörer. En art af
sjöflygplan saknar landningsställ, men har flygkroppen
utbildad i båtform och benämnes därför flygbåt.
c) Amfibieflygplan (fig. 10), som ha anordningar
för att kunna gå ned både på land och i vatten;
de äro vanligen flygbåtar, försedda, med hjul, som
kunna vikas upp, när flygbåten är i vattnet.
3. a) Enmotorsflygplan, med enkel motor; är
propellern dragande, kallas flygplanet "traktor-",
är den skjutande, "pusher-"flygplan.
b) Flermotorsflygplan (fig. 11), med flera motorer,
antingen verkande på samma propeller eller ock hvar
och en försedd med propeller på vanligt sätt.
Flygplans användning och däraf följande
specialisering.
Under Världskriget 1914-19 rönte flygtekniken på kort
tid en utveckling, som säkerligen skulle ha tagit
mångdubbelt längre tid under normala förhållanden,
detta på grund af, att de krigförande snart nog
insågo, att herraväldet i luften var en mycket viktig
betingelse för herraväldet på marken. Flygtekniken har
därför hufvudsakligen tjänat och tjänar fortfarande
militära ändamål. Det torde med fog kunna sägas,
att de militära flygplanens hufvuduppgift hittills
varit att utföra spaning till de stridande truppernas
hjälp, men sannolikt är emellertid, att utvecklingen
kommer att gå därhän, att hufvuduppgiften blir strid
mot fiendens försvarsmedel af alla slag.
Flygplanens stridsmedel utgöras af kulsprutor,
lätta kanoner, bomber af alla slag och
torpeder. Kulsprutorna äro antingen fasta, skjutande
endast i flygplanens rörelseriktning, eller ock rörliga
i höj-sänkbara och vridbara lavettage. De fasta
kulsprutorna riktas förmedelst hela flygplanets
inriktande mot målet och måste således handhas
af flygaren själf, de rörliga däremot skötas
af en medföljande spanare eller skytt. De fasta
sprutorna skjuta betydligt säkrare, enär flygaren vid
riktningen ej behöfver taga hänsyn till sitt flygplans
fart. Alltefter sitt ändamål indelas militära flygplan
i hufvudsakligen följande slag:
Jagare (fig. 12 och 13) ha som hufvudsaklig uppgift
strid mot fientliga flygplan. De äro ensitsiga och
i fråga om fart, stigförmåga och vändbarhet
öfverlägsna alla andra flygplan. Beväpningen utgöres
vanligen af två fasta kulsprutor, och aktionsradien
är 300-500 km. i lugnt väder. Eskortflygplan
benämnas äfven tvåsitsiga jagare och ha till
uppgift att försvara andra för strid mindre väl
egnade flygplan mot öfverfall i luften. De ha både
fasta och rörliga kulsprutor, och aktionsradien är
ungefär lika med jagarnas. Spaningsflygplan (fig. 9
och 10) äro i allmänhet tvåsitsiga och ha spaning
till hufvuduppgift. De äro mera lastade och på
grund däraf mindre snabba o. s. v. än föregående
typer. Utrustningen består af radiostation,
fotografikameror af olika slag, en del signal- och
rapportmedel, ett antal lättare bomber och för
själfförsvar 1 fast och 1-2 rörliga kulsprutor
(i senare fallet parallellkopplade). Aktionsradien
är 600-800 km. Bombflygplan (fig. 14) äro minst
tvåsitsiga och afsedda för strid mot mål på
marken. Man skiljer på bombflygplan för dags- och för
nattbombardering; i förra fallet äro de snabbgående
och föra mindre last, i senare fallet äro de tämligen
långsamma och hårdt lastade. Bombflygplanen äro mycket
stora och ha stor bärförmåga, som kan uttas i form
af bränsle och bomblast. Kulsprutebeväpningen är i
allmänhet endast rörlig och aktionsradien alltefter
bomblasten 600-1,200 km. Torpedflygplanen (fig. 15)
likna bombflygplanen, men ha i allmänhet mindre
aktionsradie. I stället för bombutrustning medföra
de en torped. När stridsläget så fordrar eller är
lämpligt, kunna flygplan af alla slag insättas i
kulsprutestrid mot trupper på marken. Eldgifningen
måste därvid ske på relativt låg höjd, hvarför
ofta flygplan pansras för detta ändamål. Sådana
flygplan benämnas infanteriflygplan och ha äfven
till uppgift att upprätthålla förbindelse mellan
trupper och staber, som af fientlig eld af skurits
från hvarandra. Artillerieldobservation verkställes i
allmänhet af spaningsflygplan, hvilka, på grund af,
att deras verksamhet är förlagd i närheten af de
egna linjerna, kunna vara äldre, ur första linjen
afförda, flygplan. Rapportmedlet är radio. Mot
u-båtar ha med lätta kanoner försedda flygbåtar
med fördel användts. I öfrigt användas för marina
ändamål hufvudsakligen olika slag af sjöflygplan,
motsvarande här ofvan nämnda landflygplan.
Redan före Världskriget var tanken väckt att använda
flygplanet i den fredliga trafikens tjänst. När kriget
slutade, satte man omedelbart i gång med försökstrafik
(se Lufttrafik. Suppl.), hvarvid hufvudsakligen
användes flygplan af militär typ. Sedermera
ha dock speciella trafikflygplan konstruerats,
vid hvilka tagits mera hänsyn till passagerares
säkerhet och bekvämlighet, än som varit möjligt med
de för militärt bruk urspr. afsedda flygplanen. Ett
trafikflygplan karakteriseras af relativt låg fart,
framför allt mycket låg landningshastighet, och af
stor bärighet. Passagerarhytten är i allmänhet helt
inbyggd, hvarför särskilda flygkläder o. s. v. för
passagerarna ej erfordras.
Fig. 8, 11 och 16-19 visa prof på nu använda
trafikflygplan af olika nationalitet.
G. v. P.
Flygpost. Se Luftpost.
*Flygpungdjur, zool. Sp. 673 rad 13 uppifrån står
större bör vara förra.
Flygradio, flygv. Se Radiotelegraf. Suppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
