Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Expeditionslösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Expeditionslösen. Få författningar ha undergått
tätare växlingar än 1883 års expeditionstaxa, de
senaste genom k. kung. 21 mars, 4 juli, 26 sept.,
7 nov., 12 dec. 1919, 22 juni och 31 dec. 1920 och
11 febr. 1921.
Expeditionsvakt, vaktmästare.
Experimentalpsykologi, en psykologi,
som väsentligen stöder sig på experiment
rörande själsföreteelserna. Då för sådana
experiment behof vas särskilda apparater, har
experimentalpsykologiens utveckling väsentligt
främjats genom grundläggningen af psykologiska
laboratorier. De båda äldsta institutionerna
af denna art upprättades af William James vid
Harvard-universitetet i Amerika 1875 och af Wilhelm
Wundt i Leipzig 1878 (se Psykologi, sp. 519-520).
S-e.
Experimentell zoologi. Se Zoologi, sp. 844.
Exploring-öarna [eksplåe^-]. Se Fidji-öarna.
Explosionsbäcken. Se Insjö.
Explosionskrater, geol., en krater, där den
explosiva sidan af den vulkaniska verksamheten är
så öfvervägande, att inga effusiva produkter (lava)
bringas i dagen. Stundom är också utkastandet af fasta
eruptionsprodukter inskränkt till ett minimum, såsom
fallet är vid de mest typiska explosionskratrarna,
de s. k. maarerna (se d. o. Suppl.) i Eifel och
Auvergne. Se Diatrem. Suppl.
K. A. G.
Explosionsskalf. Se Jordskalf.
*Explosiv. Om senaste förordn, ang. explosiva varor
se Sprängämne.
Explosiva kulor ha sådana gevärskulor plägat
benämnas, hvilka försetts med en explosiv massa,
inpressad i en i kulan gjord urborrning. Vid
inträngandet i en animalisk kropp exploderar
massan, hvarigenom kulans dödande verkan
förhöjes. Explosiva kulor ha användts till jakt. Om
sådanas användning i krig se Petersburg, sp. 669.
G. af Wdt.
*Exportförbud har åter kommit till vidsträckt
användning med anledning af Världskriget. Redan
1 aug. 1914 började den långa raden af
k. kung. upptagande exportförbud för sådana varor,
som dels måste förbehållas eget land för att förekomma
brist och nöd, dels förbjödos för att icke kränka
neutraliteten och bringa Sverige i konflikt med någon
af de krigförande. Så förbjöds omedelbart utförsel af
stenkol och andra brännmaterial, hästar, spannmål,
ris, gryn, potatis, bröd, hudar, läder, skodon,
pälsverk, mineraloljor, vaselin, vegetabiliska feta
oljor, växtfett, animaliska oljor, vapen, kulor och
krut, dynamit, knallhattar, patroner etc., och under
de följande dagarna ökades listan med nötkreatur, får,
fåglar, kött, ackumulatorer, svin och fläsk. - Äfven
förbud för all utförsel för särskild landsända förekom
redan i början, så för Gottland 7 aug. mot utförsel af
hafre, fläsk, potatis etc. vid den hotande faran för
öns afstängning. Sedan omväxlade listor innehållande
nya förbud med återkallel-ser och dispenser. Månget
förbud inträffade först sedan marknaden blifvit
tämligen renskrapad, t. ex. 1917 års förbud mot
utförsel af kläder och tobak. Efter Världskrigets
afslutning ha förbuden ett efter annat återkallats,
men det är långt ifrån, att vi ännu återkommit
till den gamla goda tiden med dess fria varubyte.
N. H.
Expositionsmätare. Se Fotometer.
*Expressbefordran af postförsändelse – rättare
expressutdelning, enär express icke innebär
snabbare befordran till adressorten – kan nu begäras
beträffande såväl brefförsändelser som postanvisningar
och paket till de flesta europeiska och flera
utomeuropeiska länder.
E. G-e.
Expressionism (af fr. expression, uttryck), modern
konstriktning – hufvudsakligen inom måleriet –,
som uppstod vid 1900-talets inbrott. Benämningen
uppkom först i Paris. Utgångspunkterna för
riktningen är Gauguins, van Goghs och Cézannes
måleriska sträfvan. Den utgör från första början
en målmedveten opposition mot realistisk, objektiv,
fotografisk verklighetsafbildning. Mot dylikt hade
likväl redan impressionismen (se d. o.) utgjort en
sund motsättning, men impressionismen hade stannat
vid studiet och återgifvandet af de yttre fenomenen,
af naturintryck, af stämningar och belysningseffekter,
af ljusets och luftens inverkan på naturföremålen, med
ett ord af sådant, som den nya rörelsens upphofsmän
funno oväsentligt och tillfälligt. I skarp motsättning
till den impressionistiska riktningen sökte den
nya rörelsens grundläggare skapa en stilkonst, som
sträfvade till att ge samlade, koncentrerade uttryck
med enkla, men intensivt skärpta medel, de starkaste
rytmiska linjer, kraftiga massor och till högsta
möjliga grad af ljusstyrka uppdrifna, samklingande
färger. Det, som söktes, var alltså en förenklad
dekorativ stil. Men rörelsens program stannade ej
därvid, fältropet ljöd: bort från naturen! Det gällde
att omforma naturföremålen i ideellt och konstruktivt
syfte. Så uppkom den biart af expressionismen,
som blef kallad kubism (se d. o. Suppl.). Förut
hade f u turism e n (se d. o. Suppl.) med buller
och larm förkunnat framtidskonstens sanna lära,
och i stillhet odlades här och där naivismen (se
d. o. Suppl.), som försökte se föremålen med barnens
och den af ingen förvänd uppfostran vilseledda
naturmänniskans öga. Expressionismen innebär
tvifvelsutan i sitt syftemål beaktansvärda uppslag
och är som tidsföreteelse ingen tillfällighet, tvärtom
lättförklarlig. Men dess resultat ha hittills varit af
tvifvelaktig innebörd, och de i metafysiskt och mäkta
djupsinnigt dunkel höljda utläggningar, som sedan ett
antal år tillbaka öfversvämmat konstlitteraturen, ha
ej bidragit till att uppklara begreppen; tvärtom ha de
i betänkligaste grad medverkat till förvirringen. Att
expressionistmålningarna genom linjernas rytmik och
färgernas dynamik skulle ge åskådaren en föreställning
om, "hur världsbilden gestaltar sig i konstnärens
själ" (M. Osborn), tyckes vara oförklarligt för
de icke invigde och troende. I sina extrema former
tyckes rörelsen redan ha löpt linan ut eller stannat
i en återvändsgränd.
Som riktningens egentlige genombrottsman efter de tre
ofvan nämnde föregångarna namnes H. Matisse. Bland
öfriga anhängare till densamma under dess tillvaros
ungdomsskede äro fransmännen R. Delaunay, F. Léger,
A. Derain, holländarna M. de Vlaminck och K. van
Dongen. Flera af expressionisterna omfattade
äfven, åtminstone till en viss grad, kubismen, som
hade spanjoren P. Picasso till upphofsman. Båda
riktningarna spredo sig hastigt öfver Europa och
upptogos framför allt i de germanska och slaviska
länderna som nya och frigörande evangelier, medan de
knappast lyckats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
