Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Escoffier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1909) och har skrifvit Forstentomologische
streifzüge im urwald von Bialowies
(i samlingsverket "Bialowies in deutscher
verwaltung", 1916-18). Sedan 1913 redigerar
E. "Zeitschrift für angewandte entomologie".
1. V. S–g.
2. L–e.
Escoffier [-fiē], Auguste, fransk mästerkock och
kulinarisk författare, f. 1846 i Villeneuve-Loubet,
dep. Alpes maritimes, hade först plats i Nizza och kom
1865 till den berömda restaurangen "Le moulin rouge"
vid Champs-Élysées i Paris. Vid krigsutbrottet 1870
blef han kökschef vid Rhenarméns högkvarter, blef
fången i Metz och internerades först i Mainz, sedan
i Wiesbaden. Efter frigifningen var E. kökschef vid
"Le moulin rouge" till 1878, hade samma syssla vid
Grand hotel i Monte Carlo, National i Luzern, Savoy
hotel och Carlton hotel i London och organiserade
köksafdelningen vid flera af Gamla och Nya världens
förnämsta hotell. E. har skrifvit Guide culinaire
(1903; många uppl.; "Handledning i modern kokkonst", 1909).
*Escoula, Jean, dog 1911 i Paris.
*Escudo är sedan 22 maj 1911 namn på myntenheten
i Portugal. Den delas i 100 centavos och motsvarar
nominellt 4,04 kr. I guld ha präglats mynt om 2,5 och
10 escudos och i silfver om 1 escudo. 1,000 escudos
kallas 1 conto.
Eserup. Se Esarp. Suppl.
Esia, lat., flod. Se Oise.
Esion-geber (Ezion-Geber). Se Esjon-Geber.
*Esipov, Annette, dog 18 aug. 1914 i Petersburg.
Eskapad (fr. escapade, it. scappata, af scappare, fly
sin kos), bångstyrighet (hos en skolhäst); snedsprång,
lättsinnig och obetänksam handling.
Eskarpgalleri, befästningsk. Se Galleri 9.
Esker, geol., en term af irländskt ursprung och i
Irland betecknande långsträckta gruskullar, har numera
i den vetenskapliga litteraturen vunnit burskap
och används för rullstensåsar. Särskildt märkes
uttrycket the feeding esker för proximalåsen till
ett randdelta. Se Glacifluviala aflagringar. Suppl.)
K. A. G.
*Eski-Džumaja är namn äfven på ett distrikt (okolija)
i bulgariska länet Sjumen. 47,861 inv. (1920). Staden
E. hade 10,529 inv. s. å.
*Eskil, Södermanlands apostel, var biskop. Han
nämnes första gången i en dansk källa från
omkr. 1120 och sedermera i ett påfvebref från
1231. Hans säte var icke Fors, såsom uppges i den
senmedeltida legenden, utan det Tuna (nu Gamla
staden och Klosters församling), som sedermera
kallats Eskilstuna. Som biskopsstad nämnes detta
Tuna, följdt af Strängnäs, Sigtuna och Västerås,
i ett omkr. 1120 upprättadt, nu i Florens förvaradt
utkast till förteckning öfver den romerska kyrkans
provinser. Tuna stift var en för missionstiden typisk
företeelse, dömd att inom kort uppslukas af den nya
stiftsbildning, som före 1120 kunnat grundläggas i
sörmlänningarnas gamla hedniska centralpunkt. Det
nämnes ej heller i yngre källor. Eskils kyrka blef,
troligen före 1185, öfverlämnad till johanniterna,
som där anlade ett kloster, och försvann med detta
eller för det på samma plats uppförda Vasaslottet. På
dess begrafningsplats anträffades 1912 rester af ett
präktigt kalkstensmonument, som haft formen af en
mer än manslång kista, afsmalnande mot ena
kortändan och försedd med förhöjda, spetsvinkligt
afslutade gaflar, med flatt lock dem emellan. Delar
af liknande vårdar ha anträffats äfven i stadens
kvarvarande kyrka (Fors) samt i eller invid de
närbelägna Hammarby, Jäder, Sundby och Tumbo
kyrkor. De ha sina närmaste förebilder i det från
Olof Skötkonungs tid kända västgötska missionscentret
Husaby, Skaras föregångare. Då de tillhöra tiden
närmast efter 1050 och endast kunnat vara uppförda
på kristna kyrkogårdar, visa de, att hela denna bygd
redan före Eskils omkr. 1080 lidna martyrium tagit
i bruk åtminstone flertalet af samma kyrkplatser,
som ännu i dag begagnas där. Ingen annan bygd i
Mälardalen bär vittnesbörd om att så tidigt ha
definitivt inlemmats i den kristna kyrkan. Sådana
förhållanden ge en viss relief åt den senmedeltida
legendens uppgift att, när Eskil af den helige Sigfrid
i Husaby utsändes, vigdes han till biskop öfver hela
det ännu hedniska Sverige nordanskogs. Se Sv. Tunberg,
"En romersk källa om Norden vid 1100-talets början"
(i "Språkvetenskapliga sällskapets i Uppsala
förhandlingar", 1910–12, med efterskrift), och
S. Lindqvist, "Den helige Eskils biskopsdöme"
(i "Antikvarisk tidskrift för Sverige", 22:1).
S. L–t.
Eskil Mikaelis, finansämbetsman under 1500-talets
förra hälft, tillhörde eg. det andliga ståndet och
var redan prästvigd, då han 1502 första gången namnes
i bevarade handlingar. Han fungerade denna tid som
Sten Sture d. ä:s finansielle och privatekonomiske
förtroendeman, men användes 1503 af herr Sten
äfven i en diplomatisk mission till Tyskland. Ej
långt efter Sten Stures död (dec. 1503) synes E. ha
tagit anställning hos sin forne herres systerson och
arfvinge Erik Johansson (Vasa). Härunder kom han i
nära förbindelse med dennes son Gustaf Eriksson,
i hvars personliga tjänst han var, då han i mars
1517 företrädde honom i en vid Stockholms rådsturätt
anhängiggjord process. Hans intima förtrogenhet
med Vasahusets enskilda förhållanden gjorde honom
oumbärlig för denna familj, äfven sedan Gustaf
Eriksson 1523 bestigit Sveriges tron, och under hela
sin återstående lifstid var han konungens faktotum
på det privatekonomiska området, hvarvid han bl. a.,
delvis tack vare sin noggranna kännedom om Gustafs
släktförbindelser, torde ha varit konungen till stor
nytta i dennes sträfvanden att medelst uppletande
af mer eller mindre befogade arfsanspråk öka sina
enskilda jordbesittningar. Dessutom innehade han
från slutet af 1520-talet i många år som kamrerare en
ledande ställning inom rikets finansförvaltning. Han
synes ha dött i midten af 1540-talet. Gustaf
Vasas privata skattkammare på Stockholms slott,
som E. in i det sista haft under sin personliga
vård, kallades efter honom "herr Eskils gemak",
en benämning, som var i bruk ännu i slutet af
1560-talet. Litt.: G. Carlsson, "Gustaf Vasas
äldste tjänare" (i "Personhist. tidskr." 1918–19).
G. C–n.
*Eskils gemak. Jfr Eskil Mikaelis. Suppl.
*Eskilstorp omfattar nu 806 har. 323 inv. (1922).
*Eskilstuna. Utredning pågår om inkorporering med
staden af vissa till Torshälla socken hörande områden,
omkr. 400 har. För stora delar af stadsområdet
ha på senare tid nya, moderna stadsplaner
utarbetats. Invånarantalet 1923 var 30,288.
Bland nya, prydliga byggnader i den egentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
