Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erntemilbe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfversättning (2 bd, 1902; 2:a uppl. 1907) och
som starkt påverkat honom. Hans senare prosaepik
omfattar berättelserna Prinzessin des Ostens (1902),
den själfbiografiska romanen Der schmale weg zum gluck
(1903, många uppl.), af många ansedd som hans bästa
verk, romanerna Die selige insel (1909) och Saat auf
hoffnung (1915) samt novellerna Der tod des Cosimo
(1912), Die hochzeit (1913), Die taufe (1916),
Der Nobelpreis (1917), Komödianten-geschichten
och Spitzbubengeschichten (1920). Hans dramatiska
alstring är likaledes rik: sorgespelen Beatrice
und Deflores (1904), Demetrios (1905), Gold
(1906), Canossa (1908), Brunhild (1909), Ni-non
de Lenclos (1910) och skådespelet Preussengeist
(1915) samt lustspelen Eine nacht in Florenz
(1905), Ritter Lanval (s. å.), Der Rulla (1906),
Vber alle narrheit liebe (1910) och Der heilige
Crispin (1912). E. har dessutom författat Tolstoi
und der slavische roman (1889) och essaysamlingarna
Der weg zur form (1906; 2:a uppl. 1913), Ein credo
(1912) och Der zusammenbruch des deutschen idealismus
(1918), i hvilka han uttalat sina konståskådningar
och sin allmänna uppfattning. Erdachte gespräche
(1921) innehåller dialoger af sinnrik och kvick
formning. E:s Gesammelte werke (15 bd) började utges
1903. E. står i skarp och medveten opposition till
den samtida litteraturen och brukar betecknas som
en af ledarna för ny klassicismen. I motsats mot
det analytiska och impressionistiska kräfver han
stort patos och lugn stil; hans egen framställning
blir ofta abstrakt i sträfvandet efter puritansk
enkelhet och episodlös hufvudsaklighet. Han förfäktar
giltigheten af stränga estetiska lagar, betonar det
förblifvande i konstformerna och är en betydande
läromästare i det tekniska. Snarare egnad till
teoretiker än poetisk gestaltare, har E. förkärlek
för det stora dramat, sorgespelet, och fortsätter
linjen Schiller-Hebbel. Hans energifyllda, högt
sträfvande och vidtomspännande författarskap är af
symtomatisk betydelse som reaktionsfenomen. "Valda
noveller" utkommo 1922. Se R. Faesi, "P. E. und
die neuklassischen bestrebungen im drama" (1912),
och W. Mahrholz "P. E." (1916).
R-n B.
Erntemilbe, ty., zool. Se Leptus autumnalis.
Erode [iräuMo], stad i brittisk-indiska distriktet
Coimbatore, presidentskapet Madras. 16,701
inv. (1911), till största delen hinduer. E. var fordom
en betydande stad, men gick tillbaka i välstånd genom
krigen på 1600- och 1700-talen.
Eros, astron., en af småplaneterna, särskildt
märkvärdig på grund af dels banans enastående läge,
dels vissa egendomliga variationer i ljusstyrkan. Den
upptäcktes 1898 på fotografisk väg af G. Witt i
Berlin. Under det att småplaneterna i allmänhet (se
Småplaneterna) röra sig i mellan Mars’ och Juppiters
belägna banor kommer Eros, hvars banexcentricitet är
jämförelsevis stor, i periheliet (d. v. s. den närmast
solen belägna punkten) långt innanför Marsbanan. Dess
afstånd från jorden kan då i gynnsammaste fall bli
endast 20 mill. km., eller 2/5 af Mars’ minsta afstånd
från jorden. Då däremot banans aphelium (den längst
från solen liggande punkten på banan) är beläget
utanför Marsbanan, erbjuda dessa två planeters banor
den egendomligheten, att de äro infogade i hvarandra
på samma sätt som länkarna i en kedja.
På grund af sitt vid vissa tillfällen inträffande
korta afstånd från jorden erbjuder E. ett mycket
stort vetenskapligt intresse, i det att denna planet
då lämnar ett synnerligen värdefullt medel till
bestämmande af solparallaxen (se Parallax 1,
sp. 34). Ang. de 1900-01 observerade märkvärdiga
ljusväxlingarna hos denna planet se Småplaneterna, sp. 71.
B-d.
*Erosion. 1. Numera lägges största vikten
på det rinnande vattnets andel i erosionen,
d. v. s. den fluviala erosionen. Davis (se
d. o. Suppl.) räknar också den "fluviala
erosionscykeln" (se Cykel, geol. Suppl.) som
en af de utvecklingscykler, som ett landskap
genomgår; dess normala afslutning är peneplanet.
K. A. G.
Erosionsbas, geogr., geol., den nivå, som landytan,
under inverkan af den fluviala erosionen och den
allmänna degradationen, tenderar att nå, men som den
aldrig uppnår. Den slutliga erosionsbas, till hvilken
floderna sträfva att sänka landet, är naturligtvis
hafsytan. Emellertid förekomma utom denna allmänna
erosionsbas äfven lokala (tillfälliga) erosionsbaser,
t. ex. där en flod passerar en sjö eller där en flod
på en längre sträcka flyter igenom ett slättland. När
landskapet denu-derats ned till erosionsbasen, är den
fluviala erosionscykeln fullbordad, och resultatet
blir ett peneplan (se d. o. Suppl.), hvars nivå
närmar sig erosionsbasen. – En liktydig term, som
numera kommit ur bruk, är basnivå (eng. base level).
K. A. G.
Erosionscykel, geogr., geol. Se Cykel. Suppl. och Erosionsbas. Suppl.
Erosionsterrass, geol. Se Terrass.
Erotiken, satiriskt lustspel af P. Hallström (se
denne, sp. 1152), uppf. i Stockholm 1909.
*Erratiska block, geol., ha på senaste tid tilldragit
sig uppmärksamhet som naturminnesmärken och blifvit
som sådana föremål för naturskydd (se d. o.). Detta
gäller naturligtvis särskildt större flyttblock, som
finnas i trakter, där eljest sten förekommer sparsamt.
K. A. G.
*Errazuriz. – 2. Federigo E., som 1 maj 1901 af
hälsoskäl nedlagt presidentposten i Chile, dog 12
juli s. å.
Errera, Léo, belgisk botanist, f. 4 sept. 1858
i Laeken, d. l aug. 1905 i Bruxelles’ närhet,
blef filos, doktor 1879, studerade hos De Bary och
Sachs m. fl. tyskar och inrättade i Bruxelles ett
laboratorium för anatomi och fysiologi (sedan kalladt
Institut botanique och Institut Leo Errera). Han
blef 1895 professor i botanik vid Bruxelles’
universitet. E:s rikliga produktion omfattar
växtkemi (och mikrokemi), biologi, fysiologi och
floristik.
C. Lmn.
Errol [e;r9l], earler af. Se Hay.
Ersa, detsamma som erser (se d. o.).
Ersari, folk. Se Turkmener.
*Érsekújvár tillhör nu Tjecho-Slovakien. Officiella
namnet är Nové Zámky. 16,228 inv. 1910.
*Erslev, Kr. S. A., lämnade professuren 1916 och
blef riksarkivarie. Han afslutade 1912 "Repertorium
diplomaticum regni Danici medisevalis" med bd
4. E. har vidare författat 1911 de historiografiska
afh. Historieskrivning och Historisk teknik samt
1915 undersökningen Augustenborger-nes arvekrav,
som ställde en viktig punkt i dansktyska striden
under 1800-talet i nytt ljus. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
