Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En cabochon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
En cabochon-Enekell
584
elektricitetsverks nybyggnader ooh har äfven
sedan i utöfvat den byggnadstekniska ledningen för
nämnda | verks stora nyanläggningar: Värtagasverket,
elektricitetsverket vid Vårtan och vattenkraftverket
vid Untra. Efter tjänstgöring 1895-97 och 1898-99
i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och 1897-98 som
byråingenjör vid Stockholms stads byggnads-kontor
blef E. 1899 distriktsingenjör i Mellersta
väg- och vattenbyggnadsdistriktet, var 1905-08
distriktschef i Södra och från 1908 i Mellersta
distriktet, samt är sedan 1918 t. f. byråchef
i Väg-och vattenbyggnadsstyrelsen. E. utnämndes
1890 till löjtnant och 1918 till öfverstelöjtnant
i Väg-och vattenbyggnadskåren. Han har upprättat
förslag till och kontrollerat utförandet af en mängd
järnvägsanläggningar, vägbyggnader, farleder, hamnar,
broar, transportanordninga7* och byggnader. BL a. är
ångfärjehamnen i TräJleborg byggd under hans ledning
och enligt af honom upprättade ritningar. Dessutom
har E. utfört ett stort antal uppdrag såsom rättens
sakkunnige i vattenrättsmål, skiljeman samt prisdomare
i täflingar om hamn-och broförslag, äfvensom varit
led. och sakkunnig i ett flertal k. kommittéer,
nämligen för bestämmelser om järnkonstruktioner,
ny väglag, östkustbanan, förordning om motorfordon,
vägtrafikstadga och maskinell vägtrafik. Han är
vidare led. i Tekniska högskolans byggnadskommitté,
Kanalkommissionen och Landtbruksakad. (1914). En
mängd art. i Nordisk familjebok rörande väg-
och vattenbyggnadsfacket är författad af E.
Fmn.
En cabochon [ä kabåjå7], fr. Se C ab och o n,
Juvelerarkonsten och Ädelstenar, sp. 1156.
Encarnaciön. 1. Departement i sydöstra Paraguay,
vattnas af Paranå och dess bifloder och är ett af dess
bördigaste och bäst odlade distrikt. Huf-vudprodukt
är frukt. - 2. (Villa E.) Hufvudstad i dep. E., vid
floden Paranå och vid järnvägen omkr. 280 km. s. ö. om
Asunciön. Viktig hamn. Omkr. 12,500 inv. (1920).
EnceladllS, astron. Se Saturnus, sp. 848.
*Encephalomalaci, med. Se Hjärnsjukdomar, sp. 855.
E’nckell, finländsk släkt, härstammande från
Sachsen. 1. Karl (Carl) E., f. 1839, d. 1921, militär,
genomgick Finska kadettkåren och inträdde 1858 i rysk
tjänst, var 1868-81 anställd vid generalstaben samt
1881-85 föredragande för finska militära ärenden hos
ryske krigsministern. 1885 utnämndes E. till direktor
för Finska kadettkåren och förde som sådan under 7
år en oaflåtlig kamp mot ryska militära myndigheter
för bibehållande af kårens integritet. Slutligen
såg han sig nödsakad att) för att undvika kårens
förvandling till en russificeringsanstalt, föreslå
dess slopande, hvilket äfven skedde 1903. E. var
framstående militär; i rysk-turkiska kriget utmärkte
han sig för tapperhet och sårades. Han avancerade
till generallöjtnant. E. författade på ryska
en militär statistik öfver Sverige-Norge i 3 bd
(1880), en historik öfver Finska kadettkåren 1812-87
m. m. Konstnärligt begaf vad på flera områden,
öfversatte han till svenska poetiska arbeten af
Pusjkin och Ler-montov. - 2. Karl E., den föregåendes
kusin, landtbruksekonom, f. l juni 1853 i Elimä,
Nyland, blef student 1874 och filos, kandidat 1881,
tjänstgjorde från 1882 som lärare vid
landtbruks-läroverk, blef 1891 föreståndare för
Harjus jordbruksskola, 1897 direktor för Kronoborgs
högre jordbruksskola samt 1902 t. f. direktor för
Mustiala landtbruks- och mejeriinstitut. Därifrån
kallades han 1907 att öfverta undervisningen
i landtbruks-ekonomi vid universitetet och
utnämndes, sedan han 1908 blifvit filos, doktor,
1910 till professor i samma ämne. Därjämte har
han fungerat som lärare i jordbrukslära vid
Tekniska högskolan. E:s förnämsta arbeten äro
Om arbetsintensiteten å Mustiala egendoms åker
cirkulationer åren 1899-1906 (I-II, 1908), Grunderna
för värdering och beräkning i lanthushållningen (1919)
samt en lärobok i Lantbruksekonomi (I, driftlära,
1918). Han är hufvudredaktör för "Tidskrift för
Firlands svenska lantmän" och för "Odalmannen". -
3. Karl Johan Alexis E., son till E. l, ingenjör,
diplomat, f. 7 juni 1876 i Petersburg, genomgick
Finska kadettkåren och inträdde 1896 vid Ismailovska
gardet, men lämnade militärtjänsten redan 1899. Efter
aflagd diplomingenjörsexamen vid tekniska högskolan i
Dresden 1902 blef han 1903 ingenjör vid Kuusankoski
pappersbruk och träsliperi, anställdes 1905 vid
Sandvikens skeppsdocka samt trädde 1907 i tjänst hos
Maskin- och brobyggnads-a.-b. i Helsingfors, där han
1911-17 var verkställande direktör. Han inkallades
i kommittén ang. försäkring mot arbetslöshet
(1910) samt satt en tid i stadsfullmäktige. Han
var äfven ordf. i finländska delegationen vid
ryska exportkommissionen 1911-14. Efter ryska
revolutionen 1917, hvilken i grund ändrade Finlands
förhållande till kejsardömet, utnämndes E. till
ministerstatssekreterare i Petersburg. Detta ämbete
indrogs, då Finland blef själfständigt. E. förordnades
till minister i disponibilitet, var nov. 1918-april
1919 utrikesminister och utnämndes därefter
till sändebud i Paris. Han företrädde Finland
vid Ålandsfrågans behandling i Nationernas
förbunds råd 1920 -21, var ordf. i den finländska
expertkommissionen vid förbundets generalkonferens
nov. 1920 samt tillhörde Finlands delegationer vid
konferensen i Geneve 1921 för Ålands neutralisering
och vid Genuakonferensen 1922. Juni-nov. s. å. var
han ånyo utrikesminister och återgick därpå till
sändebudsposten i Paris. - 4. Oskar Paul E.,
den föregåendes broder, militär, f. 2 mars 1878
i Petersburg, genomgick Finska kadettkåren och
blef 1897 gardesunderlöjtnant i rysk tjänst. 1904
anmäldes han i generalstaben, deltog i ryskjapanska
kriget som stabsofficer, blef öfverstelöjtnant
1908 och öfverste 1912. Vid Världskrigets
utbrott 1914 sändes han som militärattaché
till Italien och var 1915-18 ryska högkvarterets
representant vid italienska högkvarteret. Därefter
tjänstgjorde han vid serbiska högkvarteret samt
vid ofverbefälhafvårens för de allierades trupper
stab i Konstantinopel, tills han 1919 återvände
till hemlandet. Där tjänstgjorde han vid finländska
generalstaben samt utnämndes 1919 till generalmajor
och generalstabschef. E. var ordf. i finländska
delegationen vid konferensen i Geneve okt. 1921 för
Ålands neutralisering. 1-4. T. C. ’Pnckell (ej E n
c k e 1), K n u t M a g n u s, tillhör troligen den
från Sachsen på 1600-talet till Finland inflyttade
släkten Enckell (se d. o. 1-4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
