Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis / 521-522 (1923) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektrisk arbetsöfverföring ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

66,000 och 220,000 volt, hvaraf 27 st. öfver 120,000
volt. De stora afstånden och betydande kraftbeloppen
särskildt i den amerikanska västern ha framtvungit
ett intensivt arbete på

Fig. 1. Hängisolatorkedjor.

utbildning af linjer och transformatorer för allt
högre spänningar, i ändamål att möjliggöra
ekonomisk kraftöfverföring öfver allt större distanser.

Vid moderna kraftöfverföringar för mycket höga
spänningar användas numera så godt som
undantagslöst för ledningarnas upphängning s. k.
hängisolatorer (fig. 1). Dessa utgöras af mer eller mindre
skifformade porslinskroppar med en å öfverdelen
anbragt metall- eller järnhylsa, försedd med på
särskildt sätt utbildad upphängningsanordning,
samt en under skydd af isolatorns mantel anbragt
metall- eller järnbult. Flera dylika enheter
kunna fasthakas i hvarandra, alltefter behofvet
vid den förhandenvarande spänningen, och
man har sålunda ett enkelt sätt att sammanbygga
isolatorkedjor för spänningar inom vida gränser med
användning af en gång utprofvade isolatorenheter,
en i praktiken beaktansvärd fördel. Vid mycket
höga spänningar uppstå betydande svårigheter på
grund af s. k. coronabildning, en af
ljusfenomen åtföljd direkt energiutstrålning från
ledningen, hvilken under vissa omständigheter kan
bana väg för öfverslag. Coronan utbildas starkast på
spänningsförande ställen med skarpa kanter, resp. på
trådar med liten krökningsradie. Af denna anledning
användas i ställverk för mycket höga spänningar
ofta rörformiga ledare i st. f. massiva sådana, och
åt friluftsledningar ges i vissa fall på konstlad
väg en större diameter (t. ex. genom användning
af aluminiumkabel med stålkärna).

Beträffande kraftlinjers konstruktiva utbildning i öfrigt har
tendensen i samband med öfverföringsspänningens
ökning gått i riktning mot större stolpafstånd
med däraf följande kraftigare stolpar, allt i
ändamål att minska antalet upphängningspunkter
med däraf följande kostnadsökning. Ofta användas
vid dylika linjer stolpar af olika slag, en lättare
s. k. bärstolptyp för raklinjesträckor och en tyngre
s. k. spännstolptyp, afsedd för linjens förankring å
vissa mellanrum samt för sådana punkter, där ledningen
afviker i starkare vinkel och större mekaniska
påkänningar därför kunna väntas. Som material för
kraftlinjestolpar används för lägre spänningar och
lättare ledningar oftast trä, för högre spänningar
och större spännvidder järn eller betong.

Fig. 2. Olika typer af högspänningslinjer: Trollhätte kraftverks ledningar strax ö. om Trollhättan; fr. v. stamlinjen Trollhättan–Västerås (132,000 volt), Skaralinjen (50,000 volt), Göteborgslinjen (50,000 volt).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>