Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsopp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eldsopp, Boletus luridus, bot. Se Boletus och
färgplansch III till art. Svampar.
Eldspruta (ty. flammenwerfer), krigsv., ett under
Världskriget infördt närstridsvapen, hvarmed en
eldstråle utslungas. Föregångare lära ha funnits
redan i gamla tiden hos greker och romare, men
sin nuvarande form erhöll eldsprutan först 1908
genom tyske ingenjören Richard Fiedler. Patent
å uppfinningen uttogs i Sverige 1910. Eldsprutan
utgöres af en behållare, som innesluter en brännbar
vätska, hvilken vid öppnandet af en kran på grund
af starkt inre tryck (omkr. 15 atm.) i behållaren
utpressas genom ett stålrör och därvid samtidigt
antändes. Apparaterna kunna vara dels lättare
(bärbara), dels tyngre (stationära). De förra ha en
vikt af omkr. 25 kg. och ge en eldstråle med omkr. 25
m. räckvidd; de senare kunna nå en räckvidd af ända
till 70 m. Eldsprutor användes under Världskriget af
såväl tyskar som fransmän. Största verkan gjorde
de i skyttegrafskriget. Vid vissa tillfällen
användes för att afslå stormningar eldsprutor med
böjdt stålrör, så att strålföraren kunde, utan att
själf lämna sitt skydd, öfver bröstvärnet slunga
strålen ned i yttergrafven och "rensa" denna.
G. af Wdt.
Eldstål, den ena af delarna i elddonet stål
och flinta. Se Elddon, sp. 164, och pl. I till
art. Smideskonsten.
Eldsvåda. För att hindra eldens spridning har
brandchefen rätt att låta nedrifva byggnad,
stängsel e. d. samt att hämta vatten från
enskildas brunnar eller andra vattensamlingar.
Närmare bestämmelser finnas i städernas
brandordningar.
N. H.
Eleagnacéer, bot., namn på fam. Elaeagnaceae.
Eleazar, mansroll (åldrig judisk juvelerare,
som blir offer för sin egen och motpartens
religiösa fanatism; tenor) i operan "Judinnan"
(La juive) af Halévy (se denne, sp. 1075).
Electoral college [iletoral kå’lidj], eng.,
elektorsförsamling, kallas i Nord-Amerikas förenta
stater dels samtliga elektorer för utseende af
president och vice-president, dels hvarje grupp af
sådana elektorer från en enskild stat. Om utseendet
af dessa elektorer och deras presidentvalsförrättning
(som företages i hvarje stat för sig) se Nord-Amerikas
förenta stater, sp. 1205-06. Valet är numera
en formsak, i det att elektorerna strängt följa de
beslut om kandidatnominering, som deras partikonvent
fattat. Majoritet i elektorsförsamlingen kan på
grund af valsättet ernås utan majoritet bland
urväljarna. Om den ryktbara konflikten 1876, då
tvist rådde om elektorsvalen i tre för utgången af
presidentvalet bestämmande stater, se Tilden, S. J.
V. S-g.
*Elefantlus. Se äfven Semecarpus Anacardium.
Elegant-tidning, en i Uppsala 1810
af J. A. Stenhammar och V. F. Palmblad
utgifven halfveckotidning, i hvilken Askelöf,
Atterbom, Elgström, Hartmansdorff, Haeffner
och Hammarsköld medarbetade. Se G. Frunck,
"Bidrag till kännedomen om nya skolans
förberedelser och första utveckling" (1889).
R-n B.
*Elektor. För val af riksdagsmän i Första
kammaren äro i de 6 landstingsområden, som hvart för
sig bilda en valkrets, landstingsmännen elektorer. Så
är fallet i Jönköpings, Älfsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro och Kopparbergs län. I öfriga
län, där flera landstingsområden bilda en valkrets,
skola, om i något område landstingsmännens antal
är större, än det borde vara enligt den för annat
landstingsområde inom kretsen gällande grunden,
så många landstingsmän väljas till elektorer, som
motsvara denna grund. - Storstädernas elektorer
utses för Stockholm och Göteborg till lika antal
med stadsfullmäktige och för annan sådan stad
till det antal, som efter folkmängden i staden
och i dess särskilda valkretsar svarar mot den
beträffande landstingsmannaval i allmänhet
gällande grunden. Val af elektorer förrättas i
samband med val af stadsfullmäktige. Elektorerna
erhålla personlig kallelse till valet.
N. H.
*Elektra. Ämnet har senast behandlats af
H. v. Hofmannsthal i tragedien "Elektra" (1903;
uppf. i Stockholm f. g. 1912), hvaraf gjorts en
operalibrett med musik af E. Strauss (se denne,
sp. 309).
*Elektricitet. Se Kristallelektricitet,
Piezoelektricitet, Pyroelektricitet och
Vattenfallselektricitet.
Elektricitetsledning, fys. Ang. fasta kroppar se
Elektriskt motstånd och Ledningsförmåga, ang. vätskor
se Dissociation och Elektrolys och ang. gaser se Ionisering.
Fig. 1. Ampéretimmemätare af magnetmotortyp.
(Schematisk framställning.)
*Elektricitetsmätare. Bland likströmsmätarna har
på senare tid ampéretimmemätaren funnit allt större
användning. Fig. l visar schematiskt en
sådan af magnetmotortyp, fig. 2 dess
kopplingsschema. Fältet utgöres af två permanenta
magneter (3 fig. 1), ankarlindningarna genomflytas
af en mindre del af den totala strömmen, hufvuddelen
går genom den s. k. mätarshunten (1 fig. 2). Ankaret
är i den i fig. visade typen skifformigt, bestående
af tre st. ankarspolar (5 fig. 1), anbragta mellan
två skifvor af aluminium (2 o. 4 fig. 1). Strömmen
föres till det roterande ankaret medelst två borstar
släpande mot en 3-delad kollektor (1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
