Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekström ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
volontär vid Upplands artillerireg., hvarifrån
han i aug. 1911 erhöll afsked som l:e konstapel.
1916 blef han sergeant i reg:s reserv. E.
hade dec. 1911-hösten 1915 anställning vid
persiska gen-darmeriet, hvarunder han med utmärkelse
deltog i en mängd strider mot röfvarbanden och
befordrades till kapten. Vid sistnämnda tidpunkt
ingick han, som löjtnant i tysk-persisk tjänst,
i den armé, som i dec. s. å. vid Ahvepasset och
Hamadan kämpade mot ryssarna, hvarvid han
äfven utmärkte sig för mod och sinnesnärvaro.
1916 tog han afsked och återvände till Sverige.
Yid frihetskrigets i Finland utbrott i jan. 1918
fick E. anställning som löjtnant i "hvita" armén,
inom hvilken han befordrades till bataljonschef
och major samt, efter Tammerfors’ intagande
(6 april) till chef för Yasa reg., hvarmed han
verksamt bidrog till Yiborgs eröfring (29 s. m.).
Äfven i Estlands befrielsekrig 1919 deltog E.
Han var då utländsk befälhafvare för en af honom
uppsatt frivillig finsk kår om 300- 400 man, hvarmed
han i jan. s. å., delvis i förening med estländska
trupper, utförde en djärf och skickligt ledd
expedition från Keval mot Narva. Därunder intogos
Wesenberg (den 9) och, genom öfverrumpling, Narva
(den 28). – E. är f.n. (maj 1923) öfverste
och chef för Vasa skyddskår. - Om E. se K. Schiller,
"En af de svenske i främmande land" (1919).
H. J–dt.
Ekström, Frits Valter, finländsk
jurist, f. 14 sept. 1871 i Vasa, d. 28 april
1920 å Hyvinge sanatorium, student 1890, juris
utriusque kandidat 1900 och juris doktor 1907,
utnämndes 1909 till professor i romersk och
internationell privaträtt samt juridisk encyklopedi
vid Helsingfors universitet. E. var en af landets
främsta vetenskapsmän på det juridiska området och
publicerade en rad värdefulla afh. och uppsatser,
såsom Löftesnians regress till gäldenären och
medlöftesmännen I-II (1907), Om villkorliga
rättsärenden (i "Juridiska fören:s tidskr.",
1909), Om borgen (1910; 2:a uppl. 1916),
Internationellt privaträttsliga afhandlingar
I-V (i "Juridiska fören:s tidskr.", 1912 -14),
Läran om viljans autonomi i den internationella
privaträtten (i festskrift till R. Hermanson
1916) och Sju internationellt privaträttsliga
uppsatser (1920). Under utgifning är ett stort
postumt arbete, Privaträttens allmänna
läror, hvaraf 3 häften utkommit 1921-22.
T. C.
Ekströmer, Johan Melker, son till den i
hufvudarbetet omnämnde generaldirektören Karl
Johan E., ingenjör, riksdagsman, f. 26 sept. 1835
i Stockholm, d. 20 april 1923 på Fågelfors,
genomgick Teknologiska institutet 1852–55 och Högre
artilleriläroverket å Marieberg 1856–59 samt blef
1859 löjtnant och var 1869-89 kapten vid Väg- och
vattenbyggnadskåren. Hans verksamhet som ingenjör
egnades hufvudsakligen åt järnvägsbyggande; han var
bl. a. öfveringenjör vid byggandet af Karlskrona–Växjö (1871–74),
Kalmar–Emmaboda (1872–75), Nybro–Säfsjöströms (1874–76)
och Växjö–Klafreströms (1893-95)järnvägar. Sedan 1875 var han
egare af Fågelfors bruk, Kalmar län. 1886 blef han led. af
detta läns landsting. Han tillhörde riksdagens Andra kammare
(för Aspelands och Handbörds domsaga) 1890-95 och Första kammare
(för Kalmar läns södra del) 1895–1912.
Ektoblast, biol., liktydigt med ektoderm. Se Cell, sp. 1386.
Ektorp, fideikommissegendom i Västerhaninge
socken, Stockholms län (Södertörn), omfattar l mtl
med en areal af 1,433 har, hvaraf 150 har åker,
tax.-v. 250,000 kr. (1921). E., som sedan 1600-talet
innehafts af ätten Cederström, sedan 1792 som
fideikommiss, var till 1917 förenadt med Beatelund
(se d. o. Suppl.). Nuv. innehafvare är frih. Anders
Cederström.
O. Sjn.
Ektospirochæter, biol. Se Spirochsete. Ektotoxm
(af grek. ekto’s, utanför), af bakterier
afsöndrad toxin, som finns fri i en
buljongkultur; de bildas särskildt af difteri-,
tetanus-, dysenteri-och botulinus-bakterier.
G. Wrgn.
Ekumeniska konferenser. Se Kyrkliga enhetssträfvanden
i nutiden. Suppl.
*Ekwall. – 2. K. A. E. dog 16
april 1912 på Furulid, Tranås. – 3. E i ler t
E., den föregåendes kusins son, språkforskare,
universitetslärare, f. 8 jan. 1877 i Vallsjö,
Jönköpings län, blef 1894 student, 1903 filos, doktor
och docent i engelska språket, allt vid Uppsala
universitet, 1905-07 var han t. f. e. o. professor
i samma ämne vid Lunds universitet, där han blef
e. o. professor 1907 och ord. professor 1909. Sedan
1914 har han varit censor vid studentexamina. E. har
visat sig framstående både som forskare och som
lärare; de engelska språkstudierna i Lund ha under
hans ledning vunnit betydligt uppsving. Af hans
utgifna skrifter äro främst att nämna Shaksperes
vocabulary I (gradualafh., 1903), Suffixet ja i
senare leden af sammans, substantiv i de germanska
språken (i "Uppsala univ:s årsskr.", 1904), Zur
geschichte der stimmhaften interdenta-len spirans
im englischen (i "Lunds univ:s årsskr.", 1907),
John Jones’ Practical phonography (i "Neu-drucke
fruhneuenglischer grammatiken" 2, Halle, 1907),
The writing scholar’s companion (1911, ibid. 6), The
unchanged plural in english (i "Lunds univ:s årsskr.",
1913), Historische neuenglische laut- und formenlehre
(i "Sammlung Göschen", 1914; 2:a uppl. 1922), ett
särdeles godt och nyttigt arbete, Scandinavians and
Celts in the North-West of England (i "Lunds univ:s
årsskr.", 1917) och The place-names of Lancashire
(i ’’Publications of the university of Manchester",
1922), hvilket torde bli erkändt som det bästa inom
hela den stora engelska ortnamnslitteraturen; ämnet är
ovanligt svårt, enär Lancashires befolkning i äldre
tid var sammansatt af tre olika element: kelter,
angler, skandinaver; förfis grundliga insikter äfven
i de nordiska språken ha här kommit till lycklig
användning. E. har också offentliggjort ett flertal
uppsatser, bl. a. Zur. geschichte der altenglischen
gutturalen spirans im mittelenglischen (i "Englische
studien", 1909), Einige skandinavische flexionsformen
im mittelenglischen (i "Anglia beiblatt", 1910)
och Contribu-tions to the history of old english
dialects (i "Lunds univis årsskr.", 1917).
3. A. E.
Ekvinoktialkoluren, astron. Se Kolurer.
Ekvipollens. Se Williamson, A. W.
Ekvisetin, bot. Se Equisetacese l, sp. 732.
El Adschurrumi. Se Ibn Adschurrum.
Elæagneæ, bot., detsamma som Elæagnaceæ.
*Elafitiska öarna tillhöra nu Jugo-Slavien.
Elagabalus. Se Heliogabalus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
