Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dunleary ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Dunleary-Dura
412
Dunleary [danll^ri]. SeKingstown 1.
Dunlop [da’nlåp], John Boyd, irländsk
uppfinnare, f. 1840, d. 1921, var djurläkare till
yrket. Omkr. 1888 fick han idén till den pneumatiska
hjulringen. Jfr D u n l o p r i n g.
Dunsinane [dansinéVn], bergshöjd i Perthshire,
Skottland. Se Macbeth.
Dunsjöfjället, ett 1,402 m. högt berg, 8 km. n. om
Ljungdalen i Storsjö socken, Härjedalen, 20 km. ö. om
Helagsfjället. O. Sjn.
*Duns Scotus. För hans försoningslära redo-göres i
art. Försoning.
Dunungen, skådespel af Selma Lagerlöf, uppf. i
Stockholm f. g. 1914; äfven bearbetadt för film.
Duotäl. Se Guajakolkarbonat.
Duo’vir, lat. Se D u u m v i r. _
*Dup. Å rad 3 sfär [dpyljä’1] bör vara [dypajä’l].
*Duparcq, N. E. Hans dödsår är okändt.
Duplexpapp. Se Papp. Suppl.
’Duplextelegrafering. Se vidare Telegraf, sp. 724 ff.
* Duplicera betyder äfven taga af tryck af en
skrifvelse. Jfr D u p l i k a t o r. Suppl.
Duplicering (af lat. du’plex, dubbel). 1. Pedag.,
användandet af samma klassrum för två olika
skol-afdelningar. Denna anordning används som
nödfallsutväg vid lokalbrist och förekommer
i stor utsträckning vid många af Sveriges
folkskolor, men erkännes allmänt som ett svårt
missförhållande. Om rummet på förmiddagen får
användas af en klass och på eftermiddagen af en
annan, innebär detta, att den sistnämnda klassen
(den s. k. eftermiddags-afdelningen) ej får sin
undervisning förlagd till den därför lämpligaste
tiden på dagen, särskildt med hänsyn till att barnen
på eftermiddagarna komma till skolan redan i viss
mån trötta af förmiddagens arbete eller lek. Vid
Stockholms folkskolor har man med hänsyn därtill sett
sig tvungen att förkorta eftermiddagsafdelningarnas
dagliga skoltid med fara att därigenom ytterligare
försvaga undervisningens resultat. Ett annat sätt
att motarbeta duplicerin-gens olägenheter är att
för båda de ifrågavarande skolafdelningarna använda
s. k. delad skoldag (se d. o. Suppl.) och låta
hvardera afdelningen vissa timmar på förmiddagen
och vissa på eftermiddagen använda det gemensamma
klassrummet, men detta innebär ju väsentligen blott
en fördelning af dupli-ceringens olägenheter på båda
afdelningarna samt därjämte en ofördelaktig splittring
af dagens arbetstid. Då dupliceringen leder till,
att skolsalen nästan hela dagen blir upptagen af
den ordinarie undervisningen, hindras därigenom
läraren att förfoga öfver den, utom de egentliga
skoltimmarna, hvilket kan vara behöfligt för den mera
personliga uppfost-ringsverksamheten. Den hemkänsla,
som barnen böra ha i sitt klassrum, försvagas också,
då skolsalen icke uteslutande är upplåten åt dem,
- ett missförhållande, som i ej ringa mån kan
inverka på andan i klassen. En annan olägenhet af
dupliceringen är, att skolsalarna bli så upptagna
af undervisningen, att nödig utvädring och städning
ej kunna ske. Skolornas lokalbehof är därför icke
verkligen fylldt, med mindre än att särskildt klassrum
finns för hvarje enskild skolafdelning. En annan sak
är naturligtvis, att vissa öfningssalar o. d.
kunna vara gemensamma för flera skolafdelningar. -
2. Se Telefon, sp. 711. 1. S-e.
Duplicidenta’ti, zool., en underordning af
däggdjursordningen gnag ar e (se d. o.), har fått sitt
namn (lat. du’plex, dubbel, och dens, tand) däraf,
att dithörande djur ega 4 öfre framtänder, nämligen
2 små bakom de egentliga, alla gnagare tillkommande
gnagartänderna. Jfr Gnagare och H a r d j u r.
L-e.
Duplicitétsteorien (af lat. du’plex, dubbel). Se
Färgblindhet, sp. 282.
*Duplik har ofta betydelsen duplett, t. ex. ett senare
utfördt exemplar af ett konstverk.
*Duplikator är benämning äfven på en apparat för
mångfaldigande af skrifvelser.
*Duployé, É., dog 10 dec. 1912.
’Dupray, L. H., dog i maj 1909 i Sedan.
Dupré [dy-], Guillaume, fransk konstnär,
f. 1576 nära Laon, d. 1643 i Paris, var skulptör,
elfenbenssnidare och medaljgravör, utförde statyer,
byster i marmor, brons och vax, men nådde mästerskapet
som medaljgravör. Han kom tidigt i konungahusets
tjänst och blef kunglig myntmästare. Han vistades
1611-13 i Italien och vann äfven där stort
anseende. Han var den främste medaljören i den
franska renässanskonsten. Hans medaljer ega kraftig,
kärnfull stil, förnäm och på samma gång realistisk
hållning. I hans mycket omfattande produktion
äro att nämna medaljer öfver Ludvig XIII (1626,
afbildad i art. Medalj, II, fig. 7), Henrik IV}
Maria de’ Medici, Sully, Condé, Richelieu, Cosimo
de’ Medici, påfven Urban VIII m. fi. Arbeten af
D. finnas i Louvre, Chantilly, Turin m. fi. samlingar.
G-g N.
*Dupré, J u l i e n, dog 16 april 1910 i Paris.
*Dupuy, Jean, anslöt sig 1901 inom franska
senaten till gruppen "Union républicaine", hvars
president han var 1906-08. Han tog ledande andel
i kommissionsarbetet rörande alla jordbruksfrågor,
var juli 1909-febr. 1911 handelsminister i Briands
ministär samt därefter jan. 1912-mars 1913 minister
för offentliga arbeten i ministärerna Poin-caré och
Briand, var 1913-14 senatens vice-pre-sident och
misslyckades dec. 1913 att efter ministären Barthous
fall bilda ny ministär. I Eibots "tre-dagars-ministär"
juni 1914 var D. minister för offentliga arbeten,
innehade under Världskriget en inflytelserik ställning
i senatens utrikesutskott samt var sept.-nov. 1917 i
Painlevés kabinett statsminister utan portfölj och
medlem af kabinettets krigskommitté. Med undantag
för de tider han var minister utöfvade D. till
sin död högsta ledningen af "Petit parisien"
och var sedan 1897 president i Parispressens
tekniska sammanslutning "Syndicat de la presse
parisienne". Han dog i Paris 31 dec. 1919.
V. s-g.
Duquesne [djokéYn], stad i Pennsylvania, Förenta
staterna, vid floden Monongahela, s. v. om
Pittsburg. Omkr. 18,575 inv. Stålverk.
Dura, forntida syrisk stad, koloni från Palmyra,
icke långt från detsamma, vid Eufrats strand, på den
nuv. lilla orten Salihyés plats, grundlades i 2:a
årh. f. Kr. af Nikanor och blef en viktig kommersiell
och militär punkt på handelsvägen till östern. Det
tillhörde efter hvartannat seleukidernas rike,
parterna och romarna och gick säkerligen under på
samma gång som Palmyra (273 e. Kr.). Stadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
