Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *De Geer. 9. G. Louis D. - *De Geer. 10. Gerard J. D. - *De Geer. 12. Fabian Otto Gerard D. - *De Geer. 13. Sten D. - *Degel - Degelprof. Se Järnprof 1 - Degeneratio retinæ pigmentosa - Degerberget - *Degerby. 2. - Degerfors revir - Degersjön, Stora - Degervattnet - Degerön. 1. Ö i Skellefte älf - Degerön. 2. Ö i Luleå skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Degel-Degerön
der 0. von Sydow som statsminister. D. är led. af
Landtbruksakad. (1913) och har sedan bildandet af
den svenska föreningen Norden (1919) varit ordf. i
dess styrelse.
10. Gerard J. D. företog 1908 till Spetsbergen en
expedition, i hvilken flera andra vetenskapsmän
deltogo, med väsentligt kartografiskt syfte och
hufvudsakligen för att förbereda den exkursion till
Spetsbergen, som man hade för afsikt att hålla
under den 1910 stundande 11 :e Internationella
geologkongressen i Stockholm. Äfven denna exkursion
utfördes under D:s ledning, och öfver 60 vetenskapsmän
af alla nationer gjorde under något mer än en vecka
exkursioner i den obebodda polarvärlden. Som resultat
af D:s arbeten på Spetsbergen föreligga åtskilliga
nyare kartor öfver olika delar af ögruppen,
publicerade dels i "guiden" till den nämnda
exkursionen, dels i "Ymer". Inom glacialgeologien
ha D:s senare arbeten öfvervägande behandlat frågan
om der glaciala och postglaciala tidräkningen genom
räknande och uppmätande af hvarfven i den hvarfviga
leran och i de postglaciala ler- och sandaflagringarna
samt genom kartläggning af recessionsmoräner och
åscentra (se G e o-kronologi. Suppl ). För resultaten
af de under åtskilliga år företagna mätningarna
af hvarfven i ishafsleran, hvarunder han och ett
flertal af hans lärjungar hade uppmätt en linje af
inlandsisens tillbakaryckning från mellersta Skåne
till mellersta Jämtland, lämnade D. en redogörelse
i ett föredrag på ofvannämnda geologkongress, hvars
president han var. Någon utförligare sammanfattande
framställning af hans forskningar har ännu
icke utkommit, utan hans meddelanden ha hittills
väsentligen haft förberedande karaktär, men af hans
lärjungar, R. Liden, E. Antevs och K. J. Anrick, ha
enstaka detaljarbeten publicerats. Den hufvudtanke,
som leder D. i dessa arbeten, är, att tjockleken af
hvarfven direkt anger solvärmen under de olika åren,
och häri ser han skäl för en "konnexion" mellan
upptagna profiler, icke allenast på olika ställen i
Sverige och i Finland, utan äfven mellan profiler
upptagna i Skandinavien och i Nord-Amerika. För
att närmare studera förhållandena i Nord-Amerika
företog han 1920 en studieresa dit, åtföljd af Liden
och Antevs; den senare stannade kvar ett års tid för
att företa en del uppmätningar af profiler genom den
hvarfviga leran, hvilka ansågos önskvärda och lefvande
goda resultat för konnexion med Skandinavien. - D. är
ordf. i Statens järnvägars geotek-niska kommission,
som af Järnvägsstyrelsen tillsattes 29 dec. 1913
i anledning af de jordskred, som inträffat vid
statsbanelinjer i västra Sverige, vid Smedberg 1911
och vid Jonsered 1913. Denna kommission fick i uppdrag
att geologiskt undersöka vissa statsbanelinjer samt
ange, huruvida rubbningar af banvallen genom jordskred
vore att befara, och om så vore fallet, föreslå
säkerhetsåtgärder. - Han är af K. M:t utsedd led. af
kommissionen för de allmänna kartarbetena (1919),
led. af Fysiogr. sällsk. i Lund (1918) och hedersled,
af Vitt. hist. o. ant. akad. (1921). Sällskapet
för geografi och antropologi tilldelade honom
1915 Vegamedaljen, och Geological society i London
valde honom 1911 till utländsk led. samt förlänade
honom 1920 Wollaston-medaljen. - D:s maka, Ebba D.,
född Hult, f. 2 juni 1882, har meddelat fullständig
bibliografi
af D:s till 1918 tryckta skrifter i den festskrift,
som Geol. föreningen i Stockholm utgaf till D:s
60-årsdag.
12. Fabian Otto Gerard D., friherre, den föregåendes
kusin, militär, landshöfding, f. 28 april 1850
på Säbylund, Närke, blef 1870 underlöjtnant vid
Närkes regemente, där han avancerade till kapten
(1889-1901), egnade sig samtidigt (1880- 1906)
åt affärsverksamhet som disponent för Hällefors bruks
a.-b. och var 1906-17 landshöfding i Skaraborgs län,
som han representerade i Första kammaren 1912-16.
Han hade 1915 plats i kyrkomötet. D. är hedersled,
af Skaraborgs och Örebro läns hushållningssällskap,
hvilket senare gett honom sin stora guldmedalj, och
blef 1920 hedersled, och vice preses i Landtbruksakad.
Han är ordf. i Svenska svinafvelsföreningen
sedan dess stiftelse (1907), i Svenska
mosskulturföreningen och i industriella företag m. m.
13. Sten D., son till D. 10, friherre, geograf, f. 26
april 1886 i Stockholm, filos, doktor 1911, docent
i geografi i Uppsala 1911-12, vid Handelshögskolan i
Stockholm från 1912 och t. f. lärare i geografi vid
Stockholms högskola från 1912. Han har författat
många geografiska uppsatser i olika tidskrifter och
särskildt gjort sig känd för sina efter "prickmetoden"
konstruerade befolkningskartor. Bland större
arbeten märkas Klarälfvens serpentinlopp och fiodplan
(1911) samt Befolkningens fördelning i Sverige (1919).
10. K. A. G. 13. O. Sju.
* Degel. Mycket eldfasta smältdeglar tillverkas
numera äfven af aluminiumoxid (alundum),
mag-nesiumaluminat (MgAl204), zirkonoxid (se Z i
r-k o n i u m) och andra oxider af hög smält-punkt.
K. A. V-g.
Degelprof, metall. Se Järnprof 1.
Degenerätio retinse pigmentösa, oftalm., inflammation
i näthinnan. Se ögonsjukdomar, sp. 74.
Degerberget, namn på flera bergshöjder i olika
nordsvenska landskap. Bland dem må nämnas 1. D. i
Hanebo socken, Hälsingland, 320 m. ö. h., beläget
s. om sjön Bergviken. – 2. D. i Öfverluleå socken,
Norrbottens läns kustland, 169 m. ö. h., det högsta
af fästningsbergen vid Boden.
O. Sjn.
*Degerby. – 2. D. är nu socken.
Degerfors revir af Umeå distrikt, Västerbottens
län, omfattar Degerfors socken med undantag af
kronoparkerna Hundtjärnliden, Skatan, Pyttisberget,
Surtjälen och Sjöberget. Reviret, som är indeladt
i 7 bevakningstrakter, omfattar 55,044 har allmänna
skogar, hvaraf 62 kronoparker med en areal af 54,633
har (1920).
S-r.
Degersjön, Stora, en 13 kvkm. stor sjö,
belägen 243 m. ö. h. på gränsen mellan
Styrnäs, Sidensjö och Vibyggerå socknar,
Ångermanland, afrinner till Nätraån.
O. Sjn.
Degervattnet, en 17 kvkm. stor sjö, 137
m. ö. h., i Råneå socken, Norrbottens län,
afrinner till Degerselet och Råne älf.
O. Sjn.
Degerön. 1. En omkr. 4 kvkm. stor ö i Skellefte älfs
mynningsvik, Ursviksfjärden, omkr. 12 km. s. ö. om
Skellefteå stad. På dess sydöstra udde ligger Örvikens
sulfitfabrik. – 2. Ö i Luleå skärgård, Norrbottens
län, med en areal af 4 kvkm., belägen 22 km. ö. om
Luleå stad.
O. Sjn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
