Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Canada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
judar, 293,224 af andra trosbekännelser,
hedningar inräknade, och 32,490 utan känd
trosbekännelse. Läsåret 1919-20 funnos 22 universitet
med 2,998 lärare och 28,486 studenter samt omkr. 43
colleges med 10,902 studerande. Antalet öfriga
statskontrollerade skolor var s. å. 27,968 med
53,990 lärare, 1,738,977 lärjungar och 80,602,124
doll. utgifter. 1920 funnos 1,394 periodiska
publikationer, hvaraf 120 dagliga, 5 utkommande
3 ggr i veckan, 953 1 gång i veckan, 34 2 och 227
1 gång i veckan. - Författning. Sedan 1917 består
senaten af 96 medl. (Ontario 24, Quebec 24, Nova
Scotia 10, New Brunswick 10, Manitoba 6, British
Columbia 6, Alberta 6, Saskatchewan 6 och Prince
Edward island 4), och antalet senatorer får ej
öfverstiga 104. Underhuset består f. n. (1923) af
235 medl. (Ontario 82, Quebec 65, Nova Scotia 16,
New Brunswick 11, Manitoba 15, British Columbia 13,
Prince Edward island 4, Saskatchewan 16, Alberta
12 och Yukon 1). Äfven kvinnor ha rösträtt och
äro valbara till parlamentet. Kamrarnas talmän ha
6,000 doll. i årslön, öfriga medl. 4,000 doll. hvar
med afdrag af 25 doll. för hvar dag öfver 15,
som de äro frånvarande, samt underhusoppositionens
ledare dessutom 10,000 doll. Generalguvernörens
årslön är 50,000 doll. Rådet (King’s privy council)
består nu af 18 ministrar, hvar och en med 10,000
doll. i årslön utom premiärministern, som har 15,000
doll. Nordvästterritorierna (North-west territories)
styras af en "commissioner" samt ett af guvernören
i Ottawa utnämndt 4-mannaråd och Yukon af en "chief
executive officer" samt ett folkvaldt verkställande
tremannaråd (executive council).
E. A-t.
Försvarsväsen. Enligt milislagen af 1904 med senare
ändringar och tillägg utgöres krigsmakten af en milis,
hvilken står under ledning af ett milisråd (militia
council), lydande under en minister of militia and
naval service samt en inspector general. Milisen
delas i aktiva milisen och reserven. Den förra utgöres
af en permanent del, bestående af afdelningar af alla
truppslag, tillsammans omkr. 6,700 man, värfvade och
ständigt tjänstgörande. Den icke permanenta delen,
hvars styrka före kriget uppgick till omkr. 68,000
man, rekryteras i första hand genom frivilliga, i den
andra genom allmän värnplikt och lottdragning med 3
års tjänst, hvilken kan förlängas två gånger med samma
tid; öfning 12-16 dagar om året. Milisen är indelad i
regementen och mindre enheter af alla truppslag till
stort antal, men med liten numerär. Milisreserven
utgöres af alla värnpliktiga mellan 18 och 60 år,
som icke på annat sätt tagas i anspråk; den indelas
efter lefnadsålder och familjeförhållanden i fyra
klasser. Ur militär organisationssynpunkt är landet
deladt i 6 divisionsområden och 3 själfständiga
militärdistrikt. Officerare vid permanenta
milisen erhållas från militärskolan i Kingston med
treårig kurs, vid aktiva milisen på olika sätt.
C. O. N.
Historia. Den långa maktperiod för de konservative,
som kännetecknades af sir John Macdonalds (se
d. o.) kraftiga ledning af statsärendena (1867-73 och
1878-91), följdes af några års splittring inom både
det konservativa lägret och det liberala, hvarefter
följde den stora liberala valsegern 1896 och en lång
liberal regeringsperiod under sir Wilfrid Laurier
som premiärminister (1896-1911;
om C :s politiska historia under dessa år se Laurier).
C:s rika ekonomiska resurser utvecklades
raskt, särskildt i de nordvästra nybyggarprovinserna,
tvisten med Nord-Amerikas förenta stater om
Alaskagränsen afgjordes genom skiljedom 1903, och ett
ekonomiskt närmande till Förenta staterna förmedelst
aftal om ömsesidiga tullnedsättningar förbereddes af
Laurier, men väckte oppositionens misstro och vållade
splittring inom regeringspartiet med den påföljd,
att Laurier efter en parlamentsupplösning juli 1911
led ett svårt nederlag vid nyvalen och nödgades afgå.
Hans konservative efterträdare Robert Borden
(se d. o. i Suppl.) var en ifrig anhängare af den
brittiska riksenhetens stärkande och inlade stor
förtjänst om C:s effektiva deltagande i riksförsvaret,
först genom 1912 års bill om byggandet af slagskepp
för rikets gemensamma försvar och sedermera genom
sin outtröttliga verksamhet för kraftigt kanadensiskt
deltagande i Världskriget. Under detta uppställdes i
C. 595,441 man, mestadels genom frivillig rekrytering
(en lag om obligatorisk värnplikt trädde i kraft
först mot slutet af 1917). Kanadensiska trupper
togo ärofull del i striderna i Frankrike 1915-18,
särskildt i slaget vid Somme 1916, eröfringen af
Vimy-åsen 9 april 1917 och striderna under krigets
sista månader. Förlusterna för den till Europa sända
"Canadian expeditionary force" upptogo bl. a. mer
än 50,000 stupade och omkr. 150,000 sårade. Inemot
1,000 fartyg af olika slag byggdes och utrustades
i C. för de allierade regeringarnas räkning, och
omkr. 3,000 kanadensiska sjuksköterskor voro i tjänst
i England, Frankrike, Belgien, Grekland, Ryssland,
Egypten och hemlandet. C:s premiärminister Borden var
1917-18 medlem af brittiska rikskrigskabinettet och
1919 delegerad för C. vid fredsunderhandlingarna i
Paris. Ett tecken till C:s nya ställning inom riket
var äfven beslutet om dess representation i Washington
genom en särskild ambassadör. I parlamentsvalen i
dec. 1917 segrade unionisterna, men efter fredsslutet
1919 började det liberala partiet få ökad anslutning
bland valmännen för sin frihandelspolitik, och ett
"progressivt" landtmannaparti framträdde äfven. Sir
R. Borden afgick af hälsoskäl mars 1921, och
efterträdaren, A. Meighen, led vid parlamentsvalen
dec. s. å. ett förkrossande nederlag mot liberalerna,
hvilkas nye ledare, W. L. Mackenzie King (Laurier
hade aflidit 1919) nu blef premiärminister (29
dec.). Gen.-guv. är sedan 1921 generalen lord Bing
of Vimy.
Litt.: W. L. Griffith, "The dominion of C." (1911),
A. H. F. Lefroy, "Canada’s federal system" (1913),
J. White, "Boundary disputes and treaties" (Toronto,
1914), W. H. P. Clement, "The law of the canadian
constitution" (1916), J. 0. Miller, "The new era in
C." (1917), W. R. Riddall, "The constitution of C. in
its history and practical working" (s. å.), P. Hurd,
"C., past, present and future" (1918), A. Meighen,
"Canada’s natural resources and their state control"
(i "Geographical journal", 1918), H. E. Egerton,
"Historical C. under british rule" (s. å.),
W. P. M. Kennedy, "Documents of the canadian
constitution, 1759-1915" (s. å.), H. E. Fisk, "The
dominion of C." (1920), F. X. Garneau, "Histoire
du C. depuis sa découverte jusqu’à nos jours" (5:e
uppl. 1921), och H. Nelson, "Kanada, nybyggarlandet"
(1922).
V. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
