Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byström ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessutom har han fullbordat redaktionen och ritnin-
gen af Nordisk familjeboks karta över Sverige (1919)
samt uppgjort terrängoriginalet till samma kartverk.
Sedan 1911 är B. led. af Krigsvet. akad. H. J-dt.
Byström, Jakob Jakobson, frikyrklig
redaktör, f. 15 maj 1857 i Skorped, Västernorrlands
län, erhöll sin utbildning vid Betelseminariet i
Stockholm 1878-82 och vid Colgate university i
staden Hamilton, staten New York i Amerika
(1882-84), där han 1914 blef teol.
hedersdoktor. Han var predikant vid Eskilstuna
baptistförsamling 1884-89, föreståndare för
baptistsamfundets förlagsexpedition 1890-1920,
sekreterare i Sveriges blåbandsförening 1892–1909
(ordf. sedan 1918), medredaktör af "Svenska
härolden" 1888-1905 och af "Blå bandet" 1892–99
samt utger sedan 1889 "Veckoposten". Han är
ordf. i svenska haptistmissionens styrelse (sedan
1914) och vice ordf. i "The baptist world’s
alliance" m.m. B. har varit riksdagsman för
Stockholm i Andra kammaren 1897–jan.-riksdagen
1914 och 1916–17. Han tillhörde därunder
liberala samlingspartiet och var led. af tillfälligt
utskott 1903–lagtima riksdagen 1905, af särskilda
utskotten för ecklesiastik boställsordning och
prästerskapets lönereglering 1908-10 samt af
bevillningsutskottet 1912-14. B. har dessutom varit led.
af kommittéerna ang. ölskatt (1902), dissenterskatt
(1906-07), lindring i bestämmelserna för
samvetsömma värnpliktiga (1917–18) samt nykterheten
(1911–21) och tillhörde där den förbudsvänliga
delen. B. har utgett uppbyggelse- och nykterhets-
skrifter, En frikyrklig banbrytare, F. O. Nilssons
lif och verksamhet (1910; 2:a uppl. 1911) och Sådd
och skörd eller svenska baptisternas mission etc.
(1916) samt redigerat 7 arg. af "Belysta bibeltex-
ter" och 29 arg. af kalendern "Betlehem". T-s.
Byströms villa på Djurgården vid Stockholm. Se
Byström, J. N. (äfven i Suppl.).
Bythos. Se Gnosticism, sp. 1371.
Bütow [-å], stad i preussiska prov. Pommern,
vid floden B., en biflod till Stolpe. 8,354 inv.
(1919). Järn-, maskin- och textilindustri.
Bytownit [báitáunit], miner. Se Fältspat.
*Bütschli, 0., dog 2 febr. 1920. Själfbiografi
(s. å.).
Byturus tomentosus, zool. Se Hallonskalbagge.
Bützov, Eugen, rysk diplomat, f. 1837, d. 30
okt. 1904 i Baden bei Wien, anställdes efter en
tids tjänstgöring i inrikesministeriet i Amurdistrik-
tet, blef konsul i Nagasaki och medlem af legatio-
nen i Peking samt var minister i Tokyo, Aten,
Teheran och 1897-1904 i Stockholm.
*Byvalla-Långshyttans järnvägs egande ban-
längd är fr. o. m. 1907 upptagen till 267 km. F. P.
Byxvals. Se Kardning, sp. 924.
Byzacium, forntida landskap i Afrika, mellan
Hadrumetum och Lilla Syrten; i diokletianska för-
valtningsindelningen s j älf ständig provins (provincia
Valeria Byzacena). Vandalerna reducerade alla
landtgods och gjorde dem till kronodomäner. Huf-
vudstad var Hadrumetum (se Susa 3). J-C.
Bzura, biflod till Weichsel i Polen, rinner från
trakten af Lodz mot n. och ö. och infaller i Weichsel
omkr. 70 km. nedanför Warschau. Under
Världskrigets första skede spelade Bzura-afskärningen en
strategiskt viktig roll. Sedan tyskarna (9:e ar-
méns, v. Mackensen, vänstra flygel) 16 nov. 1914
kastat den motstående 1:a ryska armén (v. Rennen-
kampf) öfver floden, kom denna jämte dess biflod
Rawka att bilda en försvarslinje, dit nämnda armé
(nu under befäl af general Litvinov) efter nederla-
gen vid Lodz och Lowicz (resp. 6 och 15 dec.) drog
sig tillbaka, hvar vid 5:e armén (Plehve) fick intaga
ställning till vänster om den l:a (bakom Rawka).
Där vidtog nu ett långvarigt ställningskrig, hvar-
under ryssarna – särskildt i slutet af jan. 1915 –
gjorde fåfänga försök att bryta igenom den tyska
fronten. 15 juli s. å. utrymde de dock, på grund
af det strategiska läget, sina ställningar, som be-
sattes af 9:e tyska armén (prins Leopold af Bajern),
och gingo tillbaka mot Warschau. Jfr
Världskriget, sp. 179 och 190. H. J-dt.
Bågaede, fors. Se Ströms vattudal.
Bågdans. Se Svärdsdans, sp. 1339.
*Båge. - 3. Om bågskyttar i det forna Grek-
land (toxo’tai) och Rom (sagittärii) se T o x o t e r.
*Båglampa. Omkr. 1908 började de mera eko-
nomiska effektbåglamporna alltmer un-
dantränga de äldre båglamporna med vanliga kol.
De ursprungliga effektkolen (Bremerkol) utgjorde
homogena kolstafvar, impregnerade med en del me-
tallsalter, hvarigenom ljusutbytet ökades. För att
en jämnt brinnande ljusbåge skulle erhållas, måste
dessa kol placeras bredvid hvarandra i sned ställ-
ning nedåt och en särskild s. k. blåsmagnet använ-
das för att hindra ljusbågen att stiga uppåt. De af
Blondel utexperimenterade effektkolen (T. B.-kol)
kunde brännas på normalt sätt, placerade vertikalt
öfver hvarandra som kolen vid de äldre båglam-
porna. Dessa effektkol äro utförda på sätt, som är
snarlikt det vid de förr använda vekkolen, men
skilja sig från dessa därigenom, att kärnan är
större och att densamma består af en del metall-
salter. Det positiva kolet utföres med l-2 mm.
större diameter än det negativa. Vid användning
af olika metallsalter erhålles olika färgadt ljus.
Som orientering beträffande ljusutbytet vid en
effektbåglampa för likström brinnande med T. B.-
kol för hvitt ljus (albakol) anges följande samman-
ställning:
Ström- Spän- Effekt Hemisfärisk ljusstyrka i hlj.
styrka ning
Amp. Volt Watt Utan kupa Klar glas- Opalglas-
kupa kupa
8 30 240 1,300 1,150 900
10 30 300 1,600 1,400 1,100
12 30 360 2,000 1,750 1,400
Af denna framgår, att ljusstyrkan afsevärdt min-
skas genom skyddskupan. Den från ljusbågen ut-
strålade ljusmängden nedsättes vid användning af
klar glas- eller opalglaskupa med omkr. 10, resp. 30
proc. För att ljusbågen skall brinna jämnt, måste
en glaskupa användas, och för att ett diffust och
mindre bländande ljus skall erhållas, måste i de
flesta fall en kupa af opalglas väljas. Då i prakti-
ken 3, resp. 6 båglampor kopplas i serie vid de nu-
mera mest använda likströmsspänningarna 110 och
220 volt, blir båglampans energiförbrukning i prak-
tisk drift 22 proc. större, än som framgår af före-
gående sammanställning. För exempelvis en 10 A
effektbåglampa med opalglaskupa erhållas 1,100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
