Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Breton ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
västfronten), ett vid Kobylany (framför
sydvästfronten) och ett vid Dubinniki (framför
sydöstfronten). Nämnda fort hade dock provisoriskt
fullbordats, hvarjämte i förterrängen framför dem
anlagts starka (betonnerade) infanteriverk.
Krigsbesättningen skulle enligt plan utgöra 40–50,000
man. Bestyckningen uppgick till omkr. 1,000
artilleripjäser, af hvilka dock större delen var
gammalmodig, hvarförutom tillgången på
(användbar) ammunition var mycket knapp. I enlighet
med ryska krigsledningens beslut att på grund af
det strategiska läget i midten af aug. 1915 (och
fästningens ringa motståndskraft mot det tyska
belägringsartilleriet) icke försvara B. längre än
som var nödvändigt, för att den från Ivanov öfver
Bug återtågande 4:e arméns (Ewerth)
hufvudkrafter skulle kunna undgå den hotande omfattningen
samt de i B. hopade stora förråden undanföras,
kvarlämnades af nämnda armé endast omkr. 20,000
man som besättning på de mest hotade fronterna.
24 aug. kringslöt v. Mackensens armégrupp (11:e
tyska armén under hans eget befäl och Bugarmén
under v. Linsingens) B. från n. v., v., s. v. och
s. och trängde ryssarna tillbaka mot de yttre
forten. Följande dag intog 11:e armén, dock först
efter hårda strider, forten vid Koroszczyn och
Kolybany samt tre af forten i den äldre
fortgördeln. Natten till den 26 stormade sistnämnda
armé återstående fort på anfallsfronten och besatte
kärnfästningen, hvarjämte Bugarmén satte sig i
besittning af forten på sydfronten. Ryssarna
uppgåfvo under natten vidare motstånd, sprängde
broarna och en del af fästningsverken samt satte
eld på kaserner och förrådshus m. m. äfvensom
på staden, som till större delen brann ned.
Invånarna hade förut bortförts inåt Ryssland. 26 aug.
besattes B. af Bugarmén, hvarvid endast
obetydligt byte gjordes. – Under senare delen af aug.
1920 besegrade v. om B. 1:a polska armén
(marskalk Pilsudski) den motstående bolsjevikarmén
och kastade den tillbaka öfver Bug. Se
Världskriget, sp. 191, 245 och 246.
H. J-dt.
I B. slöts 5 dec. 1917 preliminär vapenhvila
mellan Ryssland och centralmakterna och 15
dec. s. å. formligt vapenstillestånd på en månad
med automatisk prolongering och 7 dagars
uppsägningstid, hvarvid särskildt stadgades, att
fredsförhandlingar omedelbart skulle vidtaga och
lättnader under tiden ges för "förbrödring" mellan
trupperna vid fronten. Som fredsförhandlare
anlände till B. bl. a. tyske utrikesministern von
Kühlmann, österrikisk-ungerske utrikesministern
Czernin, turkiska och bulgariska ombud samt
ryssarna Joffe och Kamenev. Förhandlingarna började
22 dec. och afbrötos 26 dec. till 4 jan. 1918, för
att de krigförande folk, hvilka ej ännu anslutit
sig till förhandlingarna, skulle få tillfälle att göra
sig förtrogna med de af de ryske bolsjevikerna
föreslagna och af centralmakterna 25 dec. delvis
godtagna principerna för en allmän fred (inga
annektioner eller krigsskadestånd, nationell
själfbestämningsrätt, garanti för nationella minoriteters
rättigheter, återgifvande af eröfrade kolonier, ingen
ekonomisk bojkottning efter kriget). De allierade
ignorerade dessa inviter till allmän fredskonferens, och
sedan bolsjevikerna förgäfves sökt få
fredsförhandlingarna flyttade till Stockholm, återupptogos dessa
på nyåret 1918 i B., dit ryske folkkommissarien
Trotzkij anlände 7 jan. och där nu Turkiet
företräddes af storvesiren Talaat pascha och Bulgarien
af konseljpresidenten Radoslavov. Trotzkij
förklarade sig 10 jan. beredd att förhandla om
separatfred mellan Ryssland och centralmakterna, och
vidlyftiga debatter påbörjades om den nationella
själfbestämningsrättens omfattning. Ett ryskt kraf på
omedelbar utrymning af Litauen och
Östersjöprovinserna afvisades med skärpa af tyska
generalstabens ombud general Hoffmann. 14 jan.
ajournerades förhandlingarna, och centralmakterna
började i stället förhandla med tillstädeskomna
icke-bolsjevikiska ombud för republiken Ukraina. Mellan
centralmakterna och Ukraina slöts 9 febr. fred,
hvarvid stadgades, att gränsen mellan
Österrike-Ungern och Ukraina skulle bli densamma som före
kriget, att Cholm-området skulle tillfalla Ukraina
och ej Polen, att inga ersättningar för
krigskostnader eller krigsskador skulle utkräfvas o. s. v.
Trotzkij bestred de ukrainska ombudens kompetens
att företräda Ukraina, där under tiden en
sovjetstyrelse upprättats i strid mot centralradan (se
Ukraina, sp. 881–882), och 10 febr. förklarade
Trotzkij, att Ryssland afstod från formellt
fredsfördrag, men ansåg krigstillståndet afslutadt och
ämnade fullständigt demobilisera sina stridskrafter
på alla fronter. Centralmakterna vägrade ingå på
denna form för krigets afslutande och beslöto
betrakta Trotzkijs förklaring som en uppsägning af
det för fredsunderhandlingar ingångna
vapenstilleståndet, hvarpå de 18 febr. åter började
fientligheterna mot Ryssland. Sedan Livland, större delen
af Estland och stora delar af Väst-Ryssland och
Ukraina besatts af centralmaktstrupper, beslöt
bolsjevikregeringen 24 febr. att underkasta sig
centralmakternas fredsvillkor, nya förhandlare
sändes, och fredsfördraget undertecknades i B. 3 mars
1918 (af bl. a. Kühlmann, Czernin, turkiske
utrikesministern Hakki pascha, bulgariske ministern
Tontjev samt ryssarna Sokolnikov och Tjitjerin).
Ryssarna utfäste sig att utrymma Estland, Livland,
Finland (hvars oberoende de under tysk
påtryckning erkänt i jan. s. å.) och Ukraina, demobilisera
sin armé och flotta, afstå från propaganda på
centralmakternas område, medge återupplifvande af
rysk-tyska handelstraktaten af 1904 m. m. Härtill
anknöts en mängd för Tyskland förmånliga
ekonomiska bestämmelser. Ryssland afstod vidare sina
territoriella rättigheter öster om en gränslinje, som
bl. a. beröfvade det stora delar af Hvit-Ryssland.
Ordnandet af de afträdda landområdenas framtid
öfverläts åt Tyskland och Österrike-Ungern i
samförstånd med dessa länders befolkning. Ryska
sovjetregeringen erkände Ukrainas fred med
centralmakterna och förband sig att själf sluta fred med
ukrainska folkrepubliken. Dessutom skulle
Ryssland till Turkiet återlämna de 1878 eröfrade
områdena Kars, Ardahan och Batum samt medge
kapitulationernas afskaffande inom Turkiska riket.
Genom stilleståndsfördraget mellan Tyskland och
de allierade 11 nov. 1918 och fredstraktaten i
Versailles 28 juni 1919 förklarades fredsfördraget i
B. helt och hållet annulleradt. Det har utgetts af
K. Strupp i "Die friedensverträge", I (1918).
V. S-g.
*Breton, Jules A. A. L., dog 1906. – Brodern
É. A. B. dog 1902.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
