Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berntsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
591
Berntsen-Berthelot
592
tor ända till 1915, med undantag af 1911-12, då
platsen bekläddes af hans son, Per Rikard B.
(f. 1875, d. 1919, löjt-
nant, generalkommis-
sarie vid världsutställ-
ningen i San Fran-
cisco 1915). Han var
1906-08 led. (höger-
man) af Första kam-
maren, vald af Stock-
holms län, och 1909
blef han hedersled, af
Landtbr. akad. Han
efterträddes 1915 i di-
rektörskapet af bror-
sonen Erik An-
dreas B. (f. 1875 i
Göteborg, kapten vid
John P. F. Bcrnströin. Flottan 1904, i dess re-
serv 1910, generalkommissarie vid utställningen
i Rio de Janeiro 1921-22), som 1922 lämnade be-
fattningen.
Berntsen, Klaus, dansk politiker, konseljpre-
sident, f. 18 juni 1844 inom en gammal fynsk
bondsläkt, fick vägledning af K. Köld (se denne)
samt upprättade 1862
och ledde till 1882 en
ansedd "friskole" och
var därefter till 1889
föreståndare för folk-
högskolan i Særslev.
Han valdes till led. af
sogne- (1871-76) och
amtsråd (1880-87)
samt har varit ordf. se-
dan 1884 för Odense
amts skytteförening och
sedan 1910 för de dan-
ska skytteföreningarnas
öfverstyrelse. Som vän-
sterled, af folketinget
sedan 1873 gjorde han sig snart bemärkt för
egendomlig vältalighet och slagfärdighet, blef
medlem af försvarsutskottet och medverkade 1880
till införandet af den nya härordningen. Miss-
nöjd med "visnepolitiken" (se d. o.), antog han
ej kandidatur vid 1884 års val, men har sedan
1886 åter haft säte i folketinget. Han har varit
led. af kommittéerna ang. landbohöjskolen (1887),
k. teatern (1893) och försvarets organisation (1902).
Han har alltid varit en af ledarna för den mode-
rata vänstern, var inrikesminister (sept. 1908
-okt. 1909), konseljpresident och försvarsminister
(juni 1910-juni 1913), då han i okt. 1912 fram-
lade det första förslaget till grundlagsändringar (de-
finitivt antagna 1915), försvarsminister (maj 1920-
hösten 1922) och är f. n. minister utan portfölj.
1921 utgaf han sina Erindringer (8 uppl.). E. Ebg.
*Beroea. 1. B. hör nu till Grekland.
Berr, Georges, fransk författare och skåde-
spelare, f. 1867 i Paris, engagerades 1886 vid
Thóåtre francais, där han vardt societär 1891 och
där han gjort lycka i komedien (han ärfde flera af
den äldre Coquelins roller). Han har författat åt-
skilliga komedier och farser, dels ensam, dels i
samarbete med andra; flera af hans lustspel ha getts
i Stockholm, bl. a. Madame Flirt (1900; uppf. här
1903), "En miljon" 1911, "Kvinnoröfvaren" 1915
och "Häxmästaren" 1918. 1900 vardt han lärare
vid Konservatoriet. R-n B.
Berry-au-Bac [barn’ å ba’kk], by i franska dep.
Aisne vid Aisne-floden, 20 km. n. v. om Reims, 815
inv. (1914). Den efter tyskarnas återtåg från Marne
i sept. 1914 af dem intagna starka ställningen vid
och på höjden 108 s. ö. om B. (själfva byn återtogs
af fransmännen), där den tyska frontlinjen skar
Aisne, blef sedermera under det långvariga ställ-
ningskriget föremål för upprepade strider mellan
tyskarna och fransmännen. Särskildt var detta fallet
12-15 okt. 1914, 16 april 1917 och 27 maj 1918.
I stort sedt lyckades tyskarna hålla ställningen
ända till i början af okt. 1918, då de måste ut-
rymma densamma. H. J-dt.
Bertarid, konung. Se Langobarder, sp. 1152.
Bertaux [bärtå], Helena. Se Berteaux
(äfven i Suppl.).
* Berteaux, oriktig form i st. f. Bertaux, H.,
dog 22 april 1909 på Cháteau de Lassay.
Berteaux [bärtå], M a u r i c e, fransk politiker,
f. 3 juni 1852, blef 1879 växelmäklare i Paris
och var sedan 1893 led. af deputeradekammaren.
Till sina politiska åsikter var han radikal. Som
krigsminister no v. 1904-no v. 1905 i Combes’ och
Rouviers kabinett genomdref han lagen om tvåårig
tjänstetid. Mars 1911 blef han åter krigsminister,
men dödades 21 maj s. å. i Issy-les-Moulineaux
af en flygmaskin, som slog ned och samtidigt sårade
konseljpresidenten Monis.
* Berthelot, M. P. E., dog 18 mars 1907 i Paris.
Han var enligt Nernst "en af alla tiders störste
naturforskare". Om hans upptäckt af kväfve-
bindning genom jordorganismer se K v ä f v e.
Suppl. Om hans princip för största arbetet se äfven
Termokemi, sp. 923. Biogr. af C. Græbe i
"Berichte der deutschen chemischen gesellschaft"
1908. - Hans son P h i l i p p e B., f. 9 okt. 1866,
fransk diplomat, inträdde 1889 för kort tid i kon-
sulatstjänst, företog sedan vidsträckta resor och
egnade sig sedan 1895, då hans far blef utrikes-
minister, åt diplomatbanam. Han var en tid am-
bassadsekreterare i Bruxelles, sändes 1902 på en
diplomatisk mission till Öst-Asien och anställdes
1904 i franska utrikesministeriets politiska afdel-
ning. 1906 var han utrikesministerns chef du cabi-
net, blef 1907 under direktör för asiatiska ärenden,
tog framträdande del i ministeriets omorganisation
och fick med åren allt större inflytande på utrikes-
ärendenas faktiska ledning. Som t. f. politisk di-
rektör i juli 1914 var B. under den Världskrigets
utbrott närmast föregående kritiska veckan, då
presidenten Poincaré och utrikesministern Yiviani
befuoino sig på hemfärd från Ryssland, ministeriets
faktiske chef, och den maktställning han därigenom
befäst bibehöll han orubbad till ministären Briands
af gång i mars 1917. Ställd i skuggan under mi-
nistärerna Ribot och Painlevé, återfick han sitt
stora inflytande under Clemenceau, blef direktor
för politiska ärenden och var 1919, Särskildt sedan
utrikesministern Pichon insjuknat, faktiskt ett slags
interimistisk utrikesminister. Han trängdes 1920 i
bakgrunden af Millerands skyddslimg Paléologue,
men återfick under Leygues sin maktställning och
utsågs till ministeriets generalsekreterare med am-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
