Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Bosson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bengt Bosson. Se Malsta-ätten. Suppl.
Bengtskär, en 1906 uppförd fyr i norra delen |
af Östersjön, 19 km. s. om Hiitis kyrka, Finland; j
ljuset, hvitt sruppsken, 50,9 m. öfver vattenytan;
ljusstyrka 760,000 hefnerljus.
O. B-n.
Bengtson, Simon Fredrik, zoolog,
f. 2 april 1860 i Åmål, aflade mogenhetsexamen 1880,
blef filos. kandidat 1889, licentiat 1896, doktor
1897 och docent i zoologi 1898, allt vid Lunds
universitet. Han blef vikarierande adjunkt i
entomologi 1899, föreståndare för zoologiska
institutionens entomologiska afd. 1900, docent i entomologi
1905 och lärare i entomologi 1907. B., som är
entomologiens ende officielle representant vid de
svenska högskolorna, har egnat sin flitiga forsk-
ning ej blott åt ämnets zoografiska sida, utan af ven
åt insektanatomien. För entomologiska studier har
B. besökt de flesta af Sveriges landskap. Han blef
led. af Fysiogr. sällsk. i Lund 1907. Bland B:s
många skrifter må nämnas Studier öfver insektlarver, I (1897),
Ueber den s. g. herzkörper bei insectenlarven (1899),
Biologiska undersökningar öfver nunnan (Lymantria monacha],
dess parasiter och sjukdomar (1902), Zur morphologie des
insectenkopfes (1905) samt (sedan 1909) flera arbeten
rörande dagsländor.
L–e.
*Bengtsson, Jon, f. 1719, var ej riksdagsman
1769-70 och troligen ej heller 1778-79.
*Bengtsson, S., dog 5 okt. 1916 i Lund.
*Benguela. – 2. Från B. (Lobito bay) utgår
en järnväg färdigbyggd till Chinguar (520 km.),
afsedd att dragas fram till Katanga-distriktet i
södra Kongo (se Afrika. Suppl., sp. 65).
Ben-Hádad, namn på flera arameiska konungar
i Damaskus. En B., Tabrimmons son, kallades
af Juda konung Asa för att anfalla Israels rikes
konung Baesa (1 Kon. 15: 18 ff.). En annan,
som möjligen hette Ben-Hader, förde krig med
konung Ahab i Israel (1 Kon. 20, jfr 2 Kon.
6: 24; 8: 7 ff.). En tredje, Hasaels son,
besegrade konung Johas i Israel så grundligt, att
denne icke fick behålla mer än 50 ryttare, 10
stridsvagnar och 10 tusen man fotfolk (2 Kon.
13: 3–7).
E. S-e.
*Benjamin. – 2. S. G. W. B. dog 19 juli 1914.
Benjamin [bäjamä’], René, fransk författare, f.
1883, debuterade 1909 med romanen Madame bon-
heur och har gjort sig känd genom satirer (La farce
de la Sorbonne, Les justices de paix, 1913, Sous le
del de France, egnad societetem under kriget, Ama-
dou, Bolcheviste) och framför allt Gaspar d (1915,
belönt med Goncourtpriset; sv. öfv. 1917), en med
humor fylld nationalistisk krigsbok. Af ha<ns verk
må vidare nämnas Un pauvre village de France
(1917), Grandgoujon (1919) och Uhótel des ventes
(1920). Se J. Mortensen, "Människor och böcker" (1917).
R-n B.
Benjamin Place [bendjømin plèis], pseudonym. Se Thring, E.
*Benk, J., dog 12 mars 1914 i Wien. Deutsch-
meisterdenkmal (aftäckt 1907) anses vara hans
bästa monumentala verk.
* Benkol. Användningen af benkol för rening af
sockerlösningar infördes omkr. 1812 af Derosne i
Frankrike. Genom sockerbetans förädling, införande
af diffusionsprocessen samt rationell kalksaturering
(se Socker, sp. 219-220) har emellertid denna
kostsamma reningsprocess blifvit umbärlig i rå-
sockerfabrikerna, där den sedan 1890 knappast
varit i användning. Däremot bibehålles benkols-
rening vanligen ännu i raffinaderierna.
K. A. V–g.
*Benlliure y Gil. – 2. M. B. föddes 8 sept.
1862 i Valencia.
*Benndorf, O., dog 2 jan. 1907 i Wien.
Bennedich, Karl, militär, krigshistoriker,
f. 5 juni 1880 i Falkenberg, blef underlöjtnant vid
Hallands bataljon 1901 och vid Norra skånska infanteri-
regementet 1902, kapten vid generalstaben 1915,
vid Svea lifgarde 1919 och åter vid generalstaben
1921, där ham 1922 befordrades till major, har äfven
varit lärare i krigshistoria vid Krigshögskolan. Han
företog 1911 tills, med löjtnant Rydeberg en
studieresa till skådeplatsen för Karl XII:s krig i
Ryssland och behandlade detsamma i uppsatser i "Karo-
linska förbundets årsbok" (1911 och 1913). Ehuru
icke namngifven, var B. ledaren af och den hufvud-
saklige författaren till generalstabens 1918 och
1919 utg. stora verk Karl XII på slagfältet.
I Nordisk familjebok har han bidragit med art. Poltava.
C. O. N.
*Bennet, släkt. Den 1675 naturaliserade hette
James (Jakob) B. – 1. Vilhelm B. hade
under öfverstelöjtnant Trautvetters befäl "en
väsentlig del" i eröfringen af fästet Nissevitz
(Nieswicz). Hans "hemliga beskickning till tsar Peter"
inskränkte sig till, att han var i generalmajor
Meijerfeldts följe, då denne efter Poltavaslaget
sändes till tsaren. Först därefter kom B. till Bender.
*Bennett. – 2. J. G. B. junior dog 14
maj 1918 i Beaulieu-sur-mer vid Nizza.
Bennett [be’nit], Enoch Arnold, engelsk
författare, f. 27 maj 1867 i Shelton, nära Hanley,
egnade sig först åt advokatyrket, men öfvergick
1893 till tidningsmannaverksamhet. 1893-99 var
han biträdande redaktör, 1896-1900 ensam ut-
gifvare af en londonsk veckotidning, "Woman",
hvarefter han uteslutande egnat sig åt skönlitterärt
författarskap. A man from the north (1898), The
grand Babylon hotel (1902; "Grand hotell Baby-
lon", 1903, 1913, 1917), Anna of the five towns
(1902), som grundlade hans rykte som skildrare af
lifvet i "the potteries", lergodsdistriktet, How to
become an author (1903), The gates of wrath
(s. å.; "Vredens portar", 1917), Leonora (1903;
sv. öfv. 1919), A great man (1904), Teresa of
Watling street (s. å.; "Mannen med silvermynten",
1915), Loot of cities (1904), Sacred and profane
love (s. å.), Tales of the five towns (s. å.), Hugo
(1905), Whom God hath joined (s. å.), The city of
pleasure (1906), The grim smile of the five towns
(1907), The reasonable life (s. å.), The ghost
(s. å.; "Gengångaren", 1914; "Spöket", 1919),
Buried alive (1908; "Levande begraven", 1918).
som dramatiserats under titeln The great adventure
(1913), en originell, ironisk bok, The human ma-
chine (1908), The old wives’ tale (s. å.; "En
kvinnas historia", 1920), The glimpse (1909),
Clayhanger (1910; "Edwin Clayhangers ung-
dom", 1921), Helen with the high hand (s. å.j.
The card (1911; "En tusan till karl", 1919),
The feast of St. Friend (1911), Hilda
Lessways (s.å.; sv. öfv. 12922), The plain man and his)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
