Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bajerska dilekten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordade Eisner på valmöten öppet en massresning
för att göra slut på kriget och införa republikanskt
statsskick. I München utbröt resningen 7 nov.;
efter ryskt mönster bildades ett arbetar- och
soldatråd, soldaterna sympatiserade med rörelsen, och
konung Ludvig flydde från München. Där utsågs
8 nov. en revolutionär provisorisk regering med
Eisner som ministerpresident och ett par borgerligt
radikala medlemmar vid sidan af de socialistiske,
och 9 nov. proklamerades republiken med tillfogad
förhoppning, att det öfriga Tyskland skulle följa
exemplet.
Bajerska republiken (fram nov. 1918) kom från
början på spänd fot med den nya republikanska
regeringen i Berlin, särskildt till följd af Eisners
försök att genom långt drifven undfallenhet för
ententen på egen hand framkalla ett snabbt
fredsslut. Den nya bajerska regeringen höll 12 jan.
1919 val till en konstituerande nationalförsamling,
och i denna fingo socialdemokraterna 62 platser,
mot centrums 66, demokraternas 25, bajerska
bondeförbundets 15 och de konservativa
gruppernas 9. Jäsningen mellan partierna växte raskt,
och på väg till nationalförsamlingens öppnande
blef Eisner 21 febr. nedskjuten af en f. d. officer,
grefve Arco. En upphetsad folkhop stormade
nationalförsamlingen, där den högersocialdemokratiske
inrikesministern E. Auer (se d. o. Suppl.) svårt sårades
af ett revolverskott. En tids förvirradt rådsvälde
följde i München, medan en af
nationalförsamlingen med utomordentliga befogenheter utrustad
socialistisk ministär under högersocialisten Hoffmann
slog sig ned i Bamberg och därifrån, stödd på
riksregeringen i Berlin och befolkningens flertal i
Nord-B., med hjälp af preussiska, württembergska
och lojala bajerska trupper, organiserade ett
formligt fälttåg mot München, som återeröfrades från
de röde l-3 maj. Hänsynslösa repressalier på
de rödes terror följde nu och gingo i flera fall ut
öfver oskyldiga. De oberoende socialisterna
utträdde ur ministären Hoffmann, som i stället
stärktes genom inträde af två borgerliga demokrater och
två representanter för den katolska bondegruppen
bajerska folkpartiet. Denna vänsterblockministär
genomdref en ny författning (se ofvan sp. 422),
som utfärdades 14 aug. 1919. - Mot de rödes
excesser hade regeringen uppmuntrat bildandet af
lokala skyddskårer (einwohnerwehren), och ur
dessa framgick småningom en omfattande frivillig
organisation, som snart nog fick rätt utprägladt
borgerlig-antiradikal karaktär. Den politiska
strömkantringen markerades af ett ministärskifte i
samband med "Kapp-kuppen" i Berlin, då en helt
borgerlig koalitionsministär von Kahr bildades, och
valen i juni stärkte de borgerliges ställning i
landtdagen. En ny koalitionsministär von Kahr
bildades juli s. å., och i den inträdde äfven en
representant för de konservative; den katolska
bondegruppen bajerska folkpartiet var tongifvande för
den nya ministären, hvilken äfven stöddes af
bondeföreningen, ett mera frisinnadt bondeparti under
ledning af d:r Hein. Ententen betraktade B:s
"einwohnerwehren" med stark misstro och kräfde
med åberopande af Versaillestraktaten deras
upplösning. Bajerska regeringen förklarade dem
oumbärliga för ordningens upprätthållande och sökte
uppvisa deras förenlighet med
traktatbestämmelserna. Då emellertid ententen i ett ultimatum (maj
1921) vidhöll sitt kraf och fransk ockupering af
Ruhrområdet befarades, nödgades Kahr låta sitt
motstånd falla, och dessa "Orgesch-formationer"
(så kallade efter en af skyddskårsrörelsens ledare
vid namn Orgesch) upplöstes äfven i B. Under
den starka politiska spänning denna fråga
föranledde i B. föll vänstersocialisternas ledare i
München, Gareis, offer för ett politiskt attentat.
Kahr, som vid flera tillfällen råkat i skarp
konflikt med riksregeringen i Berlin, afgick i sept.,
och en ny borgerlig koalitionsministär bildades med
grefve Hugo von Lerchenfeld som
ministerpresident. Den nya ministären har starkt betonat sin
rikstrohet, men gynnar äfven den till en viss grad
de partikularistiska bajerska strömningar, som gå
ut på segt motstånd mot hvarje
centraliseringssträfvan från Berlinregeringens sida. De ha ej sällan
gett upphof till grundlösa eller öfverdrifna rykten
om bajerska planer på skilsmässa från Tyska riket.
Starkare äro nog då de till huset Wittelsbach knutna
monarkiska sympatierna inom rätt vida kretsar af
den bajerska befolkningen.
Litt.: W. Götz, "Landeskunde des königreichs
Bayern" (1904), Th. Bitterauf, "Bayern als
königreich 1806-1906" (1906), "Die
wasserkräfte Bayerns" (1907), F. J. Bromner, "Volkssitten
und volksgebräuche in Bayern" (1908), S.
Riezler, "Geschichte Bayerns" (bd 5-6, 1903; går
till 1651), M. Doeberl, "Entwickelungsgeschichte
Bayerns", I (3:e uppl. 1916; går till 1648), och
J. Luebeck, "Die wirtschaftliche entwicklug
Bayerns" (1919). V. S-g.
Bajerska dialekten. Se Fornhögtyska.
Bakelit, tekn., ett af L. H. Baekeland i
Yonkers, New York, uppfunnet konstharts, som sedan
1909 fått användning som ersättning för ebonit,
galalit, schellack, celluloid, elfenben, stennöt, horn
etc. och som i stor skala begagnas för tillverkning
af elektriska isoleringsartiklar och en mängd andra
föremål, såsom knifskaft, grammofonplattor,
handtag, knappar m. m. Bakelit framställes genom
kondensering af fenoler med formaldehyd, hvarvid
enligt Baekeland närvaron af baser eller alkaliskt
reagerande salter verkar katalytiskt påskyndande
på processen. Bakelitbildningen försiggår i 3
stadier under successivt aftagande af produktens
löslighet och smältbarhet sålunda, att första
kondensationsprodukten, benämnd produkt A, som
är trögflytande, men äfven kan vara fast och spröd,
är löslig i alkohol, aceton m. m. samt i natronlut
och smälter vid försiktig upphettning. Nästa,
produkt B, är vid vanlig temperatur fast,
spröd och olöslig, men sväller i aceton; den är
osmältbar, men mjuknar vid upphettning, så att
den blir elastisk och gummiartad samt kan formas.
Vid afsvalning blir den åter hård och spröd.
Slutprodukten C är osmältbar och olöslig
i alla lösningsmedel, äfven alkaliska. – I följd
häraf kan bakelit i stadierna A och B lätt formas,
t. ex. genom pressning, hvarpå föremålen genom
ett slags härdningsprocess öfverföras i produkt C
eller fullt färdig bakelit. Detta åstadkommes genom
försiktig upphettning under några timmar vid
ungefär 160° i tryckkärl, uti hvilka luft eller
kolsyra inpressas till omkr. 8 atmosfärers tryck. Den
rena bakeliten är en färglös till ljusgul, luktlös,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
