Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och astronomiska undersökningar i Central-Sahara
1908–09). Ett stort antal andra
ortsbestämningar i det inre af Sahara ha vidare utförts af
Niéger, Cortier, Chudeau, Dubuc, A. Cottes m. fl.,
delvis som förarbeten till den planerade
Trans-Sahara-banan (1911–12). I östra Nord-Afrika har
hufvudsakligen Egypten varit föremål för
arkeologiska resor, bl. a. afseende utgräfningar i
Abydos under engelsk ledning 1908–11, på ön
File 1909–10 af Berlins vet. akademi under
ledning af H. Schäfer och H. Junker; den engelske
geologen Ch. W. Andrews (se d. o. Suppl.) har
vid Fajum åren 1900–06 företagit högst
betydelsefulla paleontologiska gräfningar. Till
Tripolis och Cyrenaika ha bl. a. E. Banse
och J. W. Gregory företagit botaniska och
geologiska resor; arkeologiska undersökningar ha af
Halbherr och de Sanctis m. fl. egt rum från 1910
i en rad ruinstäder och nekropoler, hvarjämte vid
Mahedia i Tunisien genom utgräfningar på
hafsbottnen afsevärda antika skatter bragts i dagen.
Bland resor i det inre märkas Stromer von
Reichenbachs resa 1910–11 i Libyska öknens
randområden samt Gautiers 1917 äfvenledes i Libyska
öknen. Till Abessinien och dess gränsland
ha företagits många färder, såsom af
Duchesne-Fournet (1901–03), G. K. Rein (1907–16), L.
de Castro och C. Annaratone, och en rätt noggrann
kunskap har vunnits om de förut föga kända
trakterna n. ö. om Rudolfsjön; äfven i södra delen af
Abessinien ha arkeologiska och geologiska
undersökningar företagits af bl. a. Littman, von
Mylius, A. Holtz, M. de Rotschild, Collat och
Tancredi (1909) m. fl. Vidare må erinras om Mac
Millans färd 1904 på Hvita Nilen och Sobat till
Abessinien. I Eritrea ha bl. a. O. Marinelli,
G. Dainelli, Mochi och Loria företagit geologiska
studieresor; äfven svenske missionären G. R.
Sundström (se denne; d. 1919) har inlagt betydande
förtjänster om dessa trakters etnografiska,
arkeologiska och framför allt lingvistiska utforskning.
Danakil-landet har studerats af Bianco (1907), Collat
och D. Odorizzi, under det att Italienska
Somali-landet besökts af bl. a. kapten Ferrari (1909),
Egyptiska Sudan af Ch. Alluaud (1906) och F. C.
Selous, Bahr el-gasals lopp studerats af Percival
och Comyn samt Dar-Fur och Kordofan af flera
af Sudans regering utsända expeditioner.
Centrala Sudan och Tsadområdet ha
berörts af ett stort antal delvis ofvan omtalade
expeditioner. Från Kamerun ha flera tyska resor utgått,
från de franska och engelska kolonierna andra för
att fastställa gränserna eller studera koloniernas
resurser. I Tsadområdet, mötesplatsen för alla dessa
sträfvanden, dit äfven Tsadsjöproblemet bidrar
att sporra reseifvern, må särskildt
uppmärksamheten fästas på expeditioner af Tilho (1904 och
1907–09 samt 1915–17
Tsad–Wadai–Dar-Fur–Nilen), Bauer och Waldow (1903), Audoin och
Faure (vattenvägen från Binue till Tsad), den
fransk-tysk-engelska gränskommissionens arbeten,
hvari flera af de förut nämnde forskarna deltagit,
lamt hertigens af Mecklenburg resor till Tsad,
Schari och Bagirmi (1910–11). Västra
Sudan och de västafrikanska koloniernas innanland
ha äfven varit målet för många besök, äfven dessa
ofta föranledda af önskan att fixera gränserna för
områdena och lära känna koloniernas ekonomiska
resurser. Bland dessa forskare märkas Frobenius
(Väst-Sudan, Nigerkröken, Togo 1907 ff.,
Nord-Kamerun 1911), löjtnant Labonne (Mauretanien),
Chautard (järnfynd i Franska Guinea), A.
Chevalier (bl. a. Nigers källområde 1908–10 samt
franska kolonierna på Guineakusten under flera
resor 1898–1910), Gironcourt (1909–10 geologi
och antropologi i Nigerområdet), löjtnant
Desplagues (Guinea), Falconer, Trenchard m. fl.
(Nord-Nigeria), F. Jentsch, M. Büsgen, Moisel (Togo
och Kamerun), Ledermann och Riggenbach
(1908–09 Kamerun), Boyd Alexander (1908–09
Kamerun), W. Volz (Sierra Leone och Liberia 1906),
Chevalier och Hubert (Dahomey), H. Schomburg
(Liberia 1911), F. Thorbecke (1911–12 Kamerun)
och J. Elbert (1913–15 geologi i Kamerun).
Central-Afrika. I västra
Central-Afrika har Ogoves dalgång studerats af
Cambier (1905), Kassaiområdets etnografi 1905 af
Frobenius och 1907–09 af E. Torday, Franska Kongo
af Lenfant (1906 ff.) och P. Prins (1901 ff.), C.
van Overbergh m. fl. I Kongostaten ha
dvärgfolken bl. a. studerats af J. Harrison vid Ituri,
andra etnografiska expeditioner ledts af Fr. Starr
m. fl. samt många smärre botaniska och zoologiska
forskningsfärder företagits. Äfven hertigens af
Mecklenburg expedition har inom Kongoområdet
besökt dittills föga bekanta trakter.
Bangveolosjön har utom af den förut omnämnda svenska
Rhodesia–Kongoexpeditionen studerats af löjtnant
Graetz samt Merusjön af Stäpper 1911. Till
östra Central-Afrika, såväl det
engelska som det förutvarande tyska området, har ett
betydande antal färder, ofta af stort intresse,
företagits, hvarvid flera bestigningar af de höga bergen
egt rum. Så besöktes Kibo och Meru 1904 af
Uhlig, Gungert och Jäger, Ruwenzoriområdet 1904
af David, 1906 bestegs Ruwenzori af hertigen af
Abruzzerna, 1908 af Adolf Fredrik af
Mecklenburg; Kilima-ndjaro, Kenia, Ruwenzori och
Albertsjön besöktes 1908–09 af geologen Alluaud,
Mawenziområdet af Klute och svensken Y. Sjöstedt
(1905–06), Ruwenzori af en af British museum
utsänd expedition, Kenia och Elgon m. fl. af A.
Berger och de Bary, brittiska Uganda af H. Bell
och H. B. Lewin, brittiska Njassa-land af F. H.
Hardy m. fl. Tyska Öst-Afrika utforskades vidare
etnografiskt af Weule (1906–07), Brittiska
Öst-Afrika af svensken G. Lindblom (1910–12), den
östafrikanska grafsänkans geologi af Fritz Jäger
(1907). Under åren närmast före Världskriget
bedrefs i Tyska Öst-Afrika ett intensivt
studiearbete af bl. a. H. Meyer, P. Vageler, E. F.
Kirchstein, äfvensom Tendaguruexpeditionen
(utgräfning af en betydande fyndort för jättesaurier,
under ledning af Janensch och Hennig); vidare af
H. Reck, E. Obst (etnografi 1911–12), H. v.
Staff m. fl., i Brittiska Öst-Afrika af F. Oswald
(1911), R. Kmunke och R. Stigler (1911–12). Ett
stort antal jaktfärder har företagits till Öst-Afrika,
såsom af Roosevelt (1909–10); flera ha medfört
insamlande af vetenskapligt intressant material;
här må nämnas blott svenskarna E. Lönnbergs och Å.
Sjögrens expedition 1910–11. 1920 besöktes Mount
Elgon af en svensk zoologisk-etnografisk expedition
under S. A. Lovén och G. Lindblom, hvarjämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
