Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Österrike, förbundsrepublik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barn. 1918 funnos af elementarskolor (gymnasier
och realskolor) 73 offentliga, underhållna af staten,
"länderna" och städerna, med 20,955 lärjungar,
samt 38 privata, med 14,632 lärj. Dessutom funnos
26 elementarskolor för flickor med 4,896 lärj. Ö.
har 3 statsuniversitet: i Wien, Graz och Innsbruck,
2 teologiska högskolor: i Salzburg (romersk-katolsk)
och i Wien (protestantisk), 2 tekniska högskolor:
i Wien och Graz, samt 16 teologiska seminarier
(14 romersk-katolska, 1 armenisk-katolskt och 1
judiskt). 1919 funnos också 35 öfningsskolor för
lärare med 788 professorer och 4,900 studenter.
Rättskipningen handhas i första instans
af 256 kretsdomstolar (bezirksgerichte), 2 handels-,
4 industri-, 1 författnings-, 1 förvaltnings- och 1
valdomstol. I andra instans komma 17 lands-
och kretsdomstolar (landes- und kreisgerichte) och
i tredje instans 3 högre landsdomstolar
(oberlandesgerichte). Högsta domstolen är Oberster
gerichts- und kassationshof i Wien.
Författning. Ö. är sedan 12 nov. 1918
republik med författning af 17 okt. 1920. Enligt
denna tillkommer lagstiftande makten en
förbundsförsamling (bundesversammlung), bestående af
förbundsrådet (bundesrat), valdt af "ländernas"
landtdagar i förhållande till deras folkmängd (46 medl.
1922), samt nationalrådet (nationalrat), på 175
medl., valda genom allmän, lika och direkt
rösträtt, efter en proportionell metod. Verkställande
makten handhas af en för 4 år af
förbundsförsamlingen genom sluten omröstning vald president,
som vid sin sida har en af nationalrådet vald
förbundsregering (bundesregierung), bestående af
kansler, vicekansler samt ministrar för olika
departement. Rösträtt tillkommer alla österrikare,
män och kvinnor, som fyllt 20 år, och valbarhet
till riksdagen dem, som fyllt 29 år. Fullständig
religionsfrihet är en af republikens grundlagar
och stadfäst genom art. 63 i freden i S:t Germain
(10 sept. 1919).
Försvarsväsen. Enligt fördraget i S:t
Germain är den allmänna värnplikten afskaffad, och
armén får utgöra högst 30,000 man, officerare
inräknade. Den är indelad i 6 blandade
(infanteri- och kavalleri-) brigader och omfattar 6
infanteriregementen, 6 alpjägarregementen, 2
infanteribataljoner, 2 jägarbataljoner, 6 velocipedbataljoner,
5 kavalleriskvadroner, 7 artillerikårer och 6
tekniska kårer. Flottan består af 4 flodpatrullbåtar på
Donau.
E. A-t.
Historia. När den österrikiska monarkien i
okt. 1918 började sönderfalla (jfr Österrike,
kejsardöme, sp. 254), bildades i Wien (21 okt.)
en "provisorisk nationalförsamling för
Tysk-Österrike" under presidium af socialdemokraten Seitz;
den öfvertog 30 okt. formligen regeringsmakten,
och sedan kejsar Karl 11 nov. förklarat sig afstå
från all andel i regeringsärendena, utropades 12
nov. republiken Tysk-Österrike (ty.
Deutsch-Österreich) med Seitz som provisorisk president. S. d.
afled den nya regeringens ledande man,
utrikesministern Yiktor Adler, och i spetsen för den nya
ministären trädde socialdemokraten Karl Renner. Den i
upplösning stadda gamla armén demobiliserades
och ersattes af en till en början af soldatråd efter
ryskt mönster ledd milis (volkswehr). Försöken att
åt den nya republiken rädda Böhmens tyskbefolkade
delar under förvaltning af ett särskildt
tysk-bömiskt nationalråd strandade på väpnadt
ingripande från Tjecho-Slovakien; italienarna höllo tyska
Syd-Tyrolen ockuperadt, och jugo-slaver besatte
tyskbefolkade områden i Kärnten och Steiermark.
Val höllos febr. 1919 till en konstituerande
nationalförsamling; i denna voro socialdemokraterna det
största partiet, men fingo ej absolut majoritet. De
bibehöllo dock ledningen af regeringen, i hvilken
det näst största partiet, det kristligt sociala, nu
äfven blef företrädt. Redan provisoriska
nationalförsamlingen hade (jan. 1919) enhälligt uttalat sig
för Tysk-Ö:s ingående i det nya Tyska riket, och
utrikesministern Otto Bauer inledde förhandlingar
därom i Berlin, men segrarmakterna nedlade sitt
veto mot dessa planer, Bauer afgick i juli, hvarpå
Renner öfvertog äfven utrikesministerposten, ledde
fredsunderhandlingsdelegationen i S:t Germain och
där undertecknade fredstraktaten med de allierade
(10 sept. 1919).
Genom freden i S:t Germain bestämdes, att
gränsen mellan Österrike – genom detta ords
användning i traktaten nödgades den nya republiken afstå
från sitt först valda officiella namn Tysk-Ö. –
och Tjecho-Slovakien skulle följa Böhmens och
Mährens gamla administrativa gränser mot Öfre och
Nedre Ö. med några smärre afvikelser till Ö:s
förmån. Gränsen till Italien kom att i hufvudsak
följa vattendelaren mellan Inn och Drava å ena
sidan, Adige, Piave och Tagliamento å den andra,
hvilket betydde förlust af Syd-Tyrolen s. om
Brenner samt af Trentino, Trieste, Kustlandet och
Dalmatien (som delades mellan Italien och
Jugo-Slavien). Till Jugo-Slavien afträddes dessutom
Krain samt delar af Steiermark och Kärnten, bl. a.
de tyskbefolkade städerna Marburg och
Radkers-burg. Däremot skulle Klagenfurt-bäckenets öde
af göras genom folkomröstning; den företogs i okt.
1920 och utföll till Ö:s förmån. Från Ungern skulle
till Ö. afträdas några öfvervägande af tyskar
bebodda västungerska komitat, "Burgenland" (jfr
d. o. i Suppl.); ungrarna gjorde emellertid
svårigheter, och först sent på hösten 1921 kunde
öfverlämnandet ske, sedan en i strid mot fredsfördraget
Ö. vid en konferens i Venezia påtvingad, partiskt
anordnad folkomröstning ledt till, att staden
Oedenburg med omnejd fick förbli ungerskt område. Ö.
gaf skyddsgarantier för språkliga och religiösa
befolkningsminoriteter, och Tjecho-Slovakien utfäste
sig att i fördrag med de allierade stormakterna
lämna motsvarande garantier. Österrikiska armén
skulle ej få öfverstiga 30,000 man, officerare
inräknade, och värnplikten ersattes med värfning.
Import och export af vapen, ammunition och
krigsmaterial förbjödos. Luftvapen fick ej finnas i armén.
Hela flottan utlämnades definitivt åt de allierade,
byggande af undervattensbåtar förbjöds. Om
utlämning af s. k. "krigsförbrytare" stadgades ungefär
lika med i Versaillesfördraget (se Versailles,
sp. 1295). Likartade med dess bestämmelser voro
äfven S:t Germain-fredens stadganden om Ö:s
skadeståndsplikt; beloppet skulle bestämmas af en
särskild "sektion för Ö." i den enligt
Versailles-traktaten tillsatta skadeståndskommissionen. Till
Italien, Jugo-Slavien och Rumänien skulle utlämnas
tusentals kor, tjurar, hästar, får o. s. v. En
mängd under kejsartiden till Ö. öfverflyttade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
