Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öronkolesteatom ... - Öronsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
öronkolesteatom-öronsjukdomar
168
större antal molarer (se Tänderna, sp. 742),
nämligen 3-4 i öfver- och 4 i underkäken på hvar-
dera sidan, än hos andra nu lefvande Eutheria (se
D ä g g d j u r, sp. 1202). Förekomsten af det större
tandantalet har förr antagits såsom något ursprung-
ligt, ett arf från äldre geologiska perioders hund-
djur med ett rikare tandsystem. Men redan före-
komsten i Indiens tertiärlager af en nära släkting
till öronhunden med det för hundsläktet Canis van-
liga lägre tandantalet gör det mer än sannolikt,
att det större antalet är ett senare förvärf. Tän-
derna äro dessutom delvis ombildade och försva-
gade, hvilket torde stå i sammanhang med dju-
rets hufvudsakliga kost: insekter och frukter. Den
lef ver i torra trakter i södra och östra Afrika. L-e.
Öronkolesteatom. Se öronsjukdomar,
sp. 171.
Öronmakier, zool. Se Ga la gös.
Öronmandlar, anat. Se Mandel 2.
Öronmaneten, zool. Se Cælenterata, sp. 489.
Öronpplyper. Se ö r o n s j u k d o m a r, sp. 171.
Öronsjukdomar äro icke blott synnerligen van-
liga, utan kunna ock räknas till de besvärligaste
och farligaste sjukdomar, för hvilka människan kan
råka ut. Om deras verkliga frekvens sväfvar man
i allmänhet i fullkomlig ovisshet. Enligt i Tysk-
land gjorda undersökningar sakna ej mindre än
30 proc. bland barnen normal hörsel; bland medel-
ålders personer skall man helt säkert bland 3 indi-
vider finna åtminstone en, som ej längre hör nor-
malt på ettdera örat, och bland äldre personer
äro vi så vana att träffa individer med nedsatt
hörsel, att vi ej längre fästa oss därvid. Flera
män än kvinnor (3 : 2) ha skadade hörselorgan.
Många af örats sjukdomar förlöpa med så lindriga
symtom, att de lätt förbises och äfvenså försum-
mas, i hvilka fall de kunna medföra synnerligen
menliga följder för såväl barn som vuxna. Ett
barn, som genom en eller annan öronsjukdom fått
sin hörsel betydligt nedsatt, har råkat ut för ett
svårt hinder för sin andliga utveckling; förlorar
barnet sin hörsel, innan det ännu lärt sig tala,
blir det döfstumt. Friska hörselorgan äro med få
undantag nödvändiga villkor för, att den vuxne
individen skall kunna sköta sin verksamhet i offent-
liga lifvet. Några öronsjukdomar äro förenade
med synnerligen besvärande symtom, t. ex. de
s. k. öronsusningarna, hvarmed förstås subjektiva
hörselförnimmelser af växlande styrka och karaktär
(sjungande, ringande, pipande, klingande, kokande
eller sjudande); dessa, som kunna förnimmas såväl
dag som natt, bli ej sällan, i synnerhet hos nervösa
individer, en verklig plåga, då de verka nedstäm-
mande på lynnet och olust för andligt arbete, ja
det ges exempel på, att svåra öronsusningar varit
orsak till själfmord. Med a u t o f o n i förstås ett
alltför tydligt hörande af den egna rösten med
ökad resonans i hufvudet. Sjukliga processer i
vestibulapparaten (se d. o.) medföra balansrubb-
ningar, till en början åtföljda af äckel och kräk-
ningar. öronsjukdomar med dödlig utgång äro
ingen sällsynthet; de ha i sådant fall ledt till
inflammation i h järnhinnorna, i hjärnans stora
blodledare, till hjärnabscesser och allmän blodför-
giftning. - Få organ äro i så hög grad som örat
utsatta för skadliga inflytanden. En vanlig för-
kylning, åtföljd af katarr i öfre delen af respira-
tionsorganet, andra sjukliga processer i detta,
t. ex. ulcerationer och svulster i näsan, varbild-
ning i dess bihålor, förstoring af en under nor-
mala förhållanden befintlig körtel i nässvalgrum-
met hos barn, s. k. adenoida vegetationer (se därom
Nässjukdomar, sp. 350-351), kunna fram-
kalla öronsjukdomar. Sådana äro vanliga komplika-
tioner till de flesta af våra akuta och kroniska
infektionssjukdomar, t. ex. scharlakansfeber, in-
fluensa, mässling, difteri, nervfeber, syfilis, tuber-
kulos m. fl. Sjukdomar, som leda till cirkulations-
rubbningar (hjärtfel, vissa lung-, lef ver- och njur-
sjukdomar), kunna ha menligt inflytande på hörsel-
organen. Detsamma kan sägas om vissa läkemedel,
t. ex. kina, salicylsyra, morfin, af ven alkohol
m. m., samt om buller, antingen tillfälligt (t. ex.
detonationer) eller långsamt verkande (t. ex. i in-
dustriella anläggningar, smedjor, valsverk m. m.).
Af denna anledning bli öronsjukdomar ej sällan
s. k. yrkessjukdomar (bland artillerister, flott-
anställda, smeder, mjölnare, lokomotivförare, tele-
fonister m. fl.). - Sjukdomar i ytter-
ör a t. öronmusslans sjukdomar äro mindre vik-
tiga. Bland sådana må här endast erinras om
otematomet (öronblodsvulst), hvilket, framkalladt
genom en blödning under ytterörats broskhinna,
igenkännes som en blåröd, elastisk och fluktue-
rande svulst, som ej framkallar andra obehag än
en känsla af spänning i huden. Det bildas dels
spontant, dels efter yttre våld (vanligt hos brot-
tare). Det ansågs länge vara egendomligt för
sinnessjuka, men träffas af ven hos fullkomligt friska
personer. Åkomman försvinner hastigast och säk-
rast efter det koagulerade blodets aflägsnande ge-
nom ett snitt i huden, långsammare under använd-
ning af massage och tryckförband. - Ofta träffas
personer, som äro onödigt ängsliga öfver utébltfven
af söndring af örvax i hörselgången: denna ano-
mali har endast den betydelsen, att känsla af
torrhet och klåda framkallas. Vid för riklig örvax-
afsöndring bildas proppar, som kunna fylla hela
hörselgången, i hvilket fall minskad hörsel, känsla
af tilltäppning, smärta och någon gång susningar
uppstå. Är proppen mjuk, kan den aflägsnas med
insprutning af ljumt vatten; i annat fall måste den
först uppmjukas genom indrypning af något lösande v
ämne, t. ex. ljumt vatten, glycerin, tvållösning. -
Inflammation i yttre hörselgången kan vara antin-
gen diffus, d. v. s. utbredd Öfver hela dess yta,
eller begränsad till ett mindre parti af densamma
(otitis externa diffusa s. circumscripta); i det
senare fallet har den karaktären af en vanlig s. k.
finne (öronfurunkel). Båda formerna och i synner-
het den senare kunna bli mycket smärtsamma åkom-
mor. Smärtorna äro liksom vid de flesta andra
öronsjukdomar starkast under natten. Förr eller
senare af söndras en mer eller mindre varig vätska.
Under å lämplig tid anbringad användning af köld
eller värme (isblåsa eller våtvärmande omslag) kan
åkomman gå tillbaka. Mycket intensiva smärtor
påverkas endast af s. k. smärtstillande medel (mor-
fin, opium, kokain). Den snabbaste lindringen och
läkningen vinnas dock genom insnitt å själfva sjuk-
domshärden, hvilket af läkaren verkställes med en
härtill särskildt konstruerad s. k. furunkelknif. -
Barn ha stor benägenhet att införa främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
