Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ögondiagnos - Ögondietetik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Ögondietetik
64
godtroget folk - och i lyckligaste fall äfven sig
själfva -, att de på regnbågshinnornas färg och
teckning kunna igenkänna (diagnosticera) kroppens
sjukdomar. Det är detta, som af dem själfva
kallas ögondiagnos. Ordet .förekommer ej i den
vetenskapliga litteraturen, och den förmenta diagno-
sen saknar hvarje reellt underlag. G-d.
Ögondietetik, läran om ögats vård och skötsel
såväl i friskt tillstånd (ögonhygien) som vid sjuk-
domar (se ögonsjukdomar). Det normala
ögat är liksom of riga organ i kroppen inrättadt så,
att det, om yttre skadligheter afhållas och öfver-
ansträngning undvikes, i allmänhet sköter sig själft.
Bland utifrån kommande skadliga inflytanden spe-
lar smittämnens direkta införande en hufvudroll.
D(e mest förstörande ögonsjukdomar, såsom den
gonorroiska konjunktiviten (en varig bindehinne-
inflammation) och den egyptiska ögonsjukan, bero
på direkt införande af smittämne uti bindesäcken.
Andra ögonsjukdomar, såsom det frätande horn-
hinnesåret (ulcus serpens), uppkomma genom obe-
tydliga skador, t. ex. genom en främmande kropp,
om bindesäcken eller tårsäcken innehåller varbil-
dande bakterier. Men äfven från andra delar af
ögats omgifning kan smittämnet komma in, så till
exempel från såriga processer i näsan eller från
ett utslag på den närgränsande huden vid skrofler.
Slutligen kunna äfven föroreningar i luften, såsom
tobaksrök, damm och skadliga utdunstningar, åstad-
komma ögonsjukdomar. Då en rätt vård af det
friska ögat måste afse att förekomma ögonsjuk-
domarnas uppkomst, bör den uppenbarligen mot-
verka dessa skadliga inflytanden,. Smittämnenas
införande i ögat undvikes bäst genom renlighot
icke blott å den omgifvande huden, utan i hela
ansiktet och framför allt å fingrarna samt genom
påpasslig och sakkunnig skötsel af de sjukdomar,
t. ex. gonorré, tårsäckskatarr, skrofulösa utslag,
af hvilka bindehinnan eller hornhinnan kan smittas.
Till en samvetsgrann vård af ögonen hör äfven
att undvika sådana ställen, där luften är starkt
förorenad, såsom schweizerier, balsalar o. s. v.
Ett annat slag af yttre skada, som kan träffa ögat,
är blandning, för hvilken i synnerhet de personer
äro utsatta, som utan försiktighetsmått en längre
tid stirra på solen (såsom vanligen sker vid sol-
förmörkelser) eller hvilkas ögon direkt utsättas
för det starka, från solbelysta ismassor eller snö-
fält reflekterade ljuset, såsom vid gletschervandrin-
gar eller långa vinterfärder i nordliga länder, eller
slutligen arbetare, hvilka nödgas uppehålla sig i
omedelbar närhet af starka elektriska båglampor.
I alla dessa fall undvikes skadan genom använd-
ning af mörka, helst gråa, glas i lämplig nyans.
Svåra sjukdomar kunna orsakas i ett öga genom
en främmande kropp, t. ex. en metallsplittra eller
en stenflisa, som träffar ögat med stor hastighet.
I synnerhet arbetare inom vissa yrken, förnäm-
ligast metallarbetare och stenhuggare, äro utsatta
för dessa faror, till hvilkas undvikande lämpliga
skyddsglasögon äro att förorda. En försiktighet,
som hvar man bör iakttaga, är att blunda med
det öga, som är mest utsatt för faran, då man
passerar förbi en stenhuggare vid hans arbete, ett
hus, som håller på att rifvas o. s. v. Slutligen
bör ej lämnas obeaktadt, att man bör undvika
häftigt luftdrag, t. ex. vid öppet fönster i en järn-
vägskupé, h vilket, om det också ej i och för sig
skulle kunna orsaka sjukdom, likväl under alla
omständigheter genom inverkan på kärlsystemet
kan bereda en fruktbar jordmån för ett tilläfven-
tyrs i bindesäcken förhandenvarande sjukdomsfrö.
Utom afhållande af dessa yttre skador från ögat
bestå dess skötsel och vård i det friska tillstån-
det hufvudsakligen i undvikande af öfveransträng-
ning, hvarmed menas ej blott sådan sysselsättning,
som åstadkommer en känsla af obehag eller trött-
het i ögonen, utan äfven sådant arbete, som utan
att förorsaka någon förnimmelse af ansträngning
kan leda till sjukliga förändringar i ögat. Det är
framför allt arbete på nära håll, som på detta sätt
verkar skadligt. Yid läsning, sömnad o. s. v., i
synnerhet om stilen är mycket fin och otydlig eller
stygnen måste vara små och tråden föga afsticker
mot tyget, t. ex. svart tråd på svart tyg, förefin-
nes en naturlig böjelse att närma boken eller
handarbetet intill ögat, en böjelse, som nästan
antar formen af ett tvång, om belysningen är
dålig. Detta närarbete innebär i själfva verket en
stor ansträngning såväl af ögats ackommodation
som af dess yttre rörelseapparat. Den förra måste
sörja för, att ögat städse är skarpt inställdt för
den för ögonblicket fixerade punkten, och den
senare måste ombestyra de metodiska rörelser af
ögonen, som äro nödvändiga t. ex. för flytande
läsning, hvarvid dessutom städse båda ögonen måste
vara inriktade för samma punkt. Att skarpt
fixera en punkt, äfven en jämförelsevis närbelägen,
innebär en långt obetydligare ansträngning än den,
som är förenad med läsning af otydlig stil på samma
af stånd, enär härvid ackommodationen måste växla
med snart sagdt hvarje bokstaf och konvergensen
(samriktningen af ögonaxlarna till en punkt) är
underkastad kontinuerliga växlingar, under det att
samtidigt båda ögonens riktning förflyttas åt ena
eller andra sidan. Endast i de fall, då raderna äro
så korta och afståndet till boken så stort, att hvarje
bokstaf befinner sig på ungefär samma afstånd från
ögonen, bortfalla dessa skadliga element. Slutligen
må omnämnas, att en onaturlig kroppsställning med
framåthängande hufvud och genom en styf eller
åtsittande halskrage orsakad hoppressning af halsens
blodkärl är synnerligen egnad att genom försvå-
rande af nutritionen i ögat göra ansträngningen så
fördärfbringande som möjligt. I synnerhet under
uppväxten och skoltiden äro dessa ansträngningar
farliga och leda lätt till närsynthet, ehuru härmed
ingalunda är sagdt, att hvarjo individ, som under
denna period anstränger sina ögon of ver måttan,
blir närsynt eller att en person med utprägladt
ärftligt anlag för närsynthet kan vara säker att
undgå sitt öde genom iakttagande af tillräcklig
varsamhet. Men äfven under senare perioder af
lifvet kan ansträngningen orsaka sjukdomar. Så
ha fakta framlagts, hvilka bestämdt tyckas häntyda
på, att uppkomsten af den verkliga gråa starren
i viss mån är beroende af överansträngning af
ögats ackommodation.
De mått och steg, som man har att vidtaga till
undvikande af denna of ver ansträngning, bestå för-
utom i en tidig korrektion af sådana medfödda
brytningsfel i ögonen (hypermetropi och framför
allt astigmatism), som i och för sig medföra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
