Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfvervakning af brottslingar ... - Öga l. Synorgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Öfvervakning af brottslingar-Öga
56
Öfvervakning af brottslingar. Se Polisupp-
sikt, Villkorlig dom och Villkorlig
frigifning.
Öfvervallningsved, skogsh., lokalt koncentrerad
tillväxtökning hos barr- och löfträd för skyddande
af skador i kambiet. Som exempel på dylika ska-
dor kunna nämnas vanlig bläckning i träden, men
af ven grenfällning, frostskador i stampartierna
o. d. Veden växer då ut för att omge och skydda
det sårade partiet, som ofta h. o. h. täckes af
det nya vedlagret. Då skadorna ha långsträckt
form, kunna ofta betydande ansvällningar, särskildt
hos lofträden, uppstå, öfvervallningsveden används
stundom på grund af vissa egenskaper, såsom seg-
het och elasticitet, till speciella ändamål, t. ex.
yxskaft. W. E-n.
Öfvervattenskropp, skpsb., den del af fartygs-
kroppen, som ligger of ver vattenytan. C. K. S.
Öfvervattenstub, sjöv. Se Torpedtub.
Öfververk, mus., en manual i orgeln. Se
Bröstpositiv och Manualer. Har en
orgel endast 2 manualer, kallas den of re af dessa
vanligen öfververk.
Öfververkmästare. Se Verkmästare 3,
sp. 1244.
Öfvervintrande, löt. Se’Sempervirent.
Öfvervintringshus, trädg. Se Växthus.
Öfvervägare. Se Järnvåg, sp. 420.
Öfveränglar. Se Ängel, sp. 1216.
Öfverön, Stora och Lilla, öar om tills, l,5
kvkm. på nordsidan af Alf vef j or den, Torsby soc-
ken, Bohuslän.
Öga (lat. ofculus) 1. S y n o r g a n. 1. Anat., det
organ i djurkroppen, som genom inverkan af ly-
sande värmestrålar (ljus) förmedlar en synförnim-
melse. Det är hos de högre djuren byggdt som
en camera obscura med en ljusbrytande apparat,
genom hvilken en bild af det sedda föremålet upp-
kastas på en ljuspercipierande hinna (näthinnan),
alldeles på samma sätt som i en fotografiapparat
genom objektivet en bild uppkastas på den ljus-
känsliga plåten. Till formen är ögat hos människan
nära nog sfäriskt ("ögonglob", "ögonklot", bul-
bus), med en öppning, f ramtill, i hvilken den ljusbry-
tande apparaten är infogad. Denna utgöres främst
af en genomskinlig hinna, hornhinnan (cornea; h,
se pl. I, fig. 1), hvilken såsom en kalott är fäst
på öppningens rand, och där bakom af ett lins-
formigt organ, kristallinsen, l, framför hvilken en
särskild hinna, regnbågshinnan (iris), i, är utspänd.
Den sistnämnda, som alltefter rikedomen på pig-
ment är af brun eller blå, stundom skiftande grå
eller grönaktig färg, är ej hel, utan i midten per-
forerad och har förmågan att sammandraga sig och
utvidga sig, så att det centrala hålet, pupillen
(ögonstenen), blir större eller mindre. Den verkar
på detta sätt som en blända af olika storlek och
släpper alltefter behofvet mer eller mindre ljus in
i ögat samt afstänger å andra sidan randstrålarna
i den brytande apparaten, hvarigenom den erhållna
bilden vinner i skärpa. Eummet mellan hornhin-
nan och linsen, hvilket genom iris är afdeladt i
två af delningar, främre kammaren, /, och bakre
kammaren, p, utfylles af en vattenklar vätska,
kammarvattnet (humor aqueus) . bakom linsen åter
utgöres bulbens (ögonglobens) innehåll af en gelé-
artad, glasklar substans, glaskroppen (corpus vi-
treum), g. Själfva höljet kring bulben utgöres af
en stark bindväfshinna, senhinnan (sclera 1. tunica
externa], a, som framtill vid gränsen mot hornhin-
nan är försedd med en ringformig blodförande kanal
(canalis Schlemmii). Den är på insidan tapetserad
af en mycket kärlrik hinna, åderhinnan 1. kärl-
hinnan (chorioidea 1. tunica vascularis 1. tunica
media), d, som i sin tur på insidan beklädes af nät-
hinnan (retina 1. tunica interna), n. Denna senare
innehåller de ljuspercipierande element - stafvar
och tappar -, genom hvilka det lysande värmets
energi omsattes i ner v verksamhet, och befinner sig i
ett Öga med normala brytningsförhållanden i den
brytande apparatens brännpunkt. Det är för den
jämna och säkra nutritionen af dessa element, som
åderhinnan är utspänd mellan senhinnan och nät-
hinnan. Framtill öfvergår åderhinnan uti den
muskulösa strålkroppen 1. ciliarkroppen (corpus
ciliare), s, som bildar en ringformig vulst inåt
ögat och genom en särskild fin bandapparat, zonula
Zinnii, uppbär linsen. Genom sammandragning af
muskeltrådarna i strålkroppen förändras linsens
form, så att dess ytor, i synnerhet den främre,
bli starkare krökta, hvarigenom ögat blir in-
ställdt för en närmare belägen punkt (se A c k o m-
modation 2). Medelst synnerven, e, som genom-
borrar åderhinnan och senhinnan något innanför
ögats midtlinje, sammanhänger näthinnan med de
nervösa centralorgan i hjärnan, där den nervverk-
samhet, i hvilken ljuset blifvit omsatt, förorsakar
en synförnimmelse. Dessutom genomborras senhin-
nan på åtskilliga ställen såväl af andra nerver
(hvilka likväl ej ha med synförnimmelsen att
göra, utan dels leda känselintryck och smärtförnim-
melser, dels förmedla kärlinnervationen samt regn-
bågshinnans och strålkroppens muskelverksamhet),
som ock af blod- och lymfkärl. I senhinnans yttre
lager utstråla senorna af de sex rörelsemuskler:
fyra raka (en of re, en yttre, en nedre, en inre)
samt två sneda (en of re och en nedre), genom
hvilkas verksamhet ögat kan röras i alla riktningar
och blicken sålunda riktas åt alla möjliga håll. I
själfva verket ligger ögat fullkomligt rörligt i den
fettväf, som på alla sidor utom framåt omger
det och hvars begränsning åt ögat till utgör en
formlig bindväfshinna (capsula Tenonii). Vid horn-
hinnans rand fäster sig rundt om bulben ögats
bindehinna (conjunctiva), b, hvars epitellager ut-
gör en direkt fortsättning af hornhinnans epitel-
lager och som bekläder den synliga delen af bul-
ben, "hvitögat" (conjunctiva bulbi), och viker sig
om till insidan af ögonlocken, som den af ven be-
kläder (conjunctiva tarsi), sålunda bildande ett
slags säck, bindesäcken (saccus conjunctivæ).
ögat ligger, väl skyddadt, inuti en särskild håla,
ögonhålan (orbita), hvars väggar åt alla sidor
utgöras af ben utom framåt, åt hvilket håll den
kan slutas medelst ögonlocken. Den är af huf-
vudsakligen pyramidformig gestalt, med spetsen
riktad snedt bakåt och inåt. Längst in bredvid
själfva spetsen sammanhänger den med hjärnkavi-
teten medelst ett hål, joramen opticum} genom
hvilket synnerven passerar, åtföljd af en pulsåder
och tillhörande blodåder. Längre utåt och uppåt
finnes en annan kommunikation mellan ögonhålan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
