Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ödman, Nils Petrus (Pelle) - Ödmann, 1. Samuel Lorens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Ö d man n
14
"Ved nytaarstid i Nöddebo præstegaard". Först
1873 återupptog han sitt författarskap genom
korrespondensartiklar från Paris till "Göteborgs-
posten". I bokform hopförde han ett urval af sina
humoresker och skisser i följande samlingar: Ung-
doms- och reseminnen, Vers och prosa (2 bd, 1887
-88), Ny samling studentminnen och resebilder
(1891), Växlande bilder, prosa och vers (1893).
En minnesteckning of ver J. A. Josephson (i "Ur
en svensk tonsättares lif", 1885-86) vittnar vac-
kert om hans förtrogenhet med svensk romanssång.
ö:s lyriska alstring är föga omfattande. Bland
hans humoristiska poem märkas Kammar junkar en
och Souper-, en tilltalande genrebild har han gifvit
i Lilla Anna. Som kåsör och reseskildrare vann
han popularitet i vida kretsar. Han berättar på
en gång skämtsamt och varmhjärtadt, med frisk
ursprunglighet och i en flärdlös, ibland kanske något
för bred stil. Äkta svensk ton och oskrymtadt
religiöst allvar prägla allt hans verk. Jfr ödman,
"Från ungdomsåren" (i "Vintergatan", 1894), L.
Dietrichson, "Svundne tider" (189&-99) och "En
norrmans minnen i Sverige" (1901), K. Warburg,
"C. Snoilsky" (s. å.), och R. G:son Berg, "Snoil-
sky och hans vänner" (1917-18). G. M-in.
Ödmann. 1. Samuel Lorens Ö., teolog,
psalmist, naturforskare, sedeskildrare, universi-
tetslärare, musiker, f. 25 dec. 1750 i Växjö, d. 2
okt. 1829 i Upp-
r –.-»– .....–: - ~q gaja^ uppfostrades
till sitt tionde år
efter en "sokra-
tisk" metod och fri
från läxtvång, hos
sin morfader, pro-
sten Samuel Wiesel
i Vislanda. Vid
Växjö skola och
gymnasium inhäm-
tade Ö. därefter en
för sin tid grundlig
elementarbildning, i
synnerhet i latinet.
Student i Uppsala
1768, studerade han
först grekiska och österländska språk, men drogs
alltmer öfver till zoologiens och botanikens stu-
dium samt blef en af Linnés intimare och mest
uppmuntrade lärjungar. Sitt uppehälle hade han
denna tid af en akademisk kondition, som
under mellanterminerna förde honom till norra
Delsbo, hvarest han med framgång försökte sig som
predikant och af den lärde prosten Lenæus invigdes
i teologiskt vetande. Filos, kandidat blef han 1772,
men hindrades af medellöshet att undergå promo-
tion, prästvigdes i Växjö 1773 och fick därefter
plats som informator och huspredikant på Ingarön
i Stockholms skärgård först hos general Pfeiff, sedan
1776 hos baron Cederström på Beatelund. Denne
inrättade 1776 för hans räkning en fast skola med
boställe och ett kapell i Pilhamn på norra delen
af ön. Ö., som gift sig, måste emellertid upp-
hjälpa sina små löneinkomster genom fiske (han
sålde på ett år fisk till Stockholm för öfver 1,000
daler). Han vardt en skicklig iktyolog, liksom han
från början af sin skärgårdsvistelse särskildt lagt
sig vinn om studiet af simfåglarna. På en jakt
efter dylika förkylde han sig 1783 och ådrog sig
en ihärdig frossa, som öfvergick till dubbel- och
slutligen tredjedagsfrossa af egendomlig typ. Vid de
minsta försök att gå ut i fria luften återkom sjuk-
domen, -hvarför han blef kammarsittare och snart
föredrog att ligga (påklädd) till sängs samt på dessa
villkor åtnjöt ypperlig hälsa under sitt långa åter-
stående lif. I bokligt vetande hade han i sin undan-
gömda skärgårdsort tillfälle att förkofra sig genom
att låna böcker från biblioteken i hufvudstaden.
ö:s originalitet som naturforskare upptäcktes af
Vet. akad., som i sina "Handlingar" 1780 införde
en ornitologisk recension af honom och s. å. hans
Väderleksanmärkningar för 7 år i Wermdö skär-
gård, ett slags naturlig almanack, grundad på
noggranna observationer af i synnerhet flyttfåglar-
nas vanor. Under flera följande år lämnade han
till akad:s "Handlingar" bidrag, merendels ornito-
logiska monografier, hvilka länge ansagos mönster-
gilla och ännu hållas i aktning. Dylika studier
sammanknötos med hans undersökningar i biblisk
filologi, och så uppkom arbetet Strödde samlingar
utur naturkunnigheten till den Heliga skrifts upp-
lysning (6 flockar, 1783-94; delvis flera uppl.),
hvilket i tysk öfv. (1786-96) skaffade honom ett
ansedt namn af ven i utlandet. Det följdes af
Arabernas seder och lefnadssätt (1873; bearb. efter
utländsk källa jämte tillägg). 1784 valdes Ö. till
led. af Vet. akad. Vid denna tid öfversatte han
några predikosamlingar, och från 1783 sysslade
han under årtionden med ett säreget slag af skrift-
ställeri (först för utkomstens skull, då han icke
längre kunde fiska, och sedermera för sitt nöje),
nämligen öfv. jämte bearb. af resebeskrifningar
från olika världsdelar, hvarvid originalen genom
hans sammandragningar, omarbetningar och tillägg
fingo ökadt och i ej ringa mån själfständigt värde.
Han hade genomläst snart sagdt alla kända rese-
beskrifningar alltifrån 1500-talet, och han hop-
skref ett resebibliotek af mer än 40 bd. ö:s rese-
beskrifningar voro på sin tid den svenska allmän-
hetens mest omtyckta läsning och undanträngde
romanläsningen.
Göteborgs Vet. o. vitt. samhälle prisbelönade
1788 ö:s skrift Tankar om sättet att förekomma
tiggerier i städerna, i hvilken några framtidstan-
kar finnas uttalade. 1790 utnämndes Ö. till kyrko-
herde i Gamla Uppsala (utan aflagd pastoralexa-
men) och teol. adjunkt vid Uppsala universitet
(tillträdde 1792) och befordrades 1799 till teol.
professor, blef i samband med Gustaf IV Adolfs
kröning 1800 teol. doktor och förordnades 1806
(som professor i pastoralteologien) till förestån-
dare för det teol. seminarium, som då på hans
förordande upprättades. 1792 hade han insatts i
bibelkommissionen och 1793 i ecklesiastikkommit-
tén (för nya "kyrkoböckers" författande). I bibel-
kommissionen buro Ö. och Tingstadius den dry-
gaste andelen af arbetet, men de drogo icke jämnt.
Tingstadius ville försköna originalet, Ö. endast för-
tydliga detsamma, med varsam hand parafraserande
mera dunkla ställen. I den 1816 utgifna editionen
af nya testamentet har Ö. största andelen. Ö. ut-
gaf 1797 Försök till kyrkosånger (2:a uppl. 1806),
innehållande 77 af honom diktade nya (och 8
omarb.) psalmer, af hvilka 28 fått plats i 1819 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
