Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärftlighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ärftlighetsforskning intresserade vetenskapsmän vid Lunds
universitet stiftade 1910 Mendelska sällskapet.
Sedan 1920 utger det tidskriften "Hereditas"
under redaktion af Robert Larsson.
Litt.: Se Mendelism, Mutation och
Rashygien (nya uppl. ha utkommit af många här
nämnda läro- och handböcker) samt N. von
Hofsten, "Ärftlighetslära" (1919), W. Johannsen,
"Arvelighed i historisk og experimentel
belysning" (3:e uppl. 1918, sv. öfv. af R. Larsson
s. å.), Th. Morgan, "The physical bases of
heredity" (2:a uppl. 1921), J. Runnström,
"Befruktningens och fosterutvecklingens problem" (kap.
"Cellen som ärftlighetsbärare"; 1920). Mera populär
litt.: Sv. sällsk:s f. rashygien skriftserie, fr. 1919
(I: Hultkrantz, "Rashygien"; II: Lundborg, "En
svensk bondesläkts historia"; III–IV: v. Hofsten,
"Modern ärftlighetslära"), H. Federley,
"Ärftlighetsforskningens resultat tillämpade på
människan" (i "Verdandis småskrifter", 1918), H.
W. Siemens, "Rashygienens biologiska
grundvalar" (1918), flera uppsatssamlingar af R.
Larsson.
N. v. H-n.
Ärftlighetsforskning. Se Ärftlighet; jfr
ock Rashygien.
Arg (af lat. orúgo, af os, koppar), ett blå-
grönt öfverdrag af basiskt kopparkarbonat, som i
fuktig luft uppstår på koppar, mässing, brons och
andra kopparhaltiga metall-legeringar. Om ädel-
ärg, antikärg se Ærugo n o bi l i s. P. T. C.*
Äril, ugnsbotten. Se Eldstad, sp. 182.
Ärila, socken. Se Arla.
Äring (da. aaring, isl. árangr, fsv. ar, årsväxt,
år), årets större eller mindre fruktbarhet (jfr
A r s g å n g 1), årsväxt, gröda, skörd.
Äringskult, elnol., relig. vet., helighållande af
skörden, hvilket framträder i med sådd och skörd
förbundna riter af magisk och religiös innebörd:
äringsriter. I äringskulten, hvilken, af allt
att döma, i mer eller mindre utvecklade former
är lika gammal som sädesodlingen själf, framstår
naturdyrkan (se d. o.) i sin högsta utveckling.
I helighållandet af de vilda växter, som bära ätliga
frukter (jfr Trädkult), finner - man en före-
gångare till äringskulten, hvil-
ken framgått ur och öfver-
tagit riter från nämnda reli-
gionsstadium. Äringskult före-
kommer hos så godt som alla
odlande folk i såväl Nya som
Gamla världen och visar på
bägge hållen sällsamma paral-
leller och motsvarigheter.
Utom vid sådd och skörd fram-
träder den ofta äfven vid bere-
dandet och förtärandet af den
ur skörden framställda födan
eller drycken. Ehuru ärings-
kult förekommer mer eller
mindre förbunden med närings-
växter i allmänhet, är det dock
företrädesvis med afseende på
sädesodling, som detta ord
används. Skörderiter anknyta
sig såväl till de af oss odlade
sädesslagen som till de mera
seet, Stockholm.) tropiska (ris, majs o. s. v.)
och äro, liksom all naturkult, i själf va verket ett ut-
slag af animatism eller primitiv animism (se d. o.).
Såväl de enskilda sädesstånden som dessa i samman-
fattning och äfven den sädesbärande åkern, sedd i
helhet, betraktas som på ett särskildt sätt besjälade:
såsom inneslutande en lefvande mystisk kraft, som
eger förmåga att under vissa förhållanden frigöra
sig. Härvid kan den antaga gestalt af något
djur: bock, galt, tupp, hare, varg o. s. v., men
äfven af en människa. Vid sädens skördande tager
den osynliga makten eller demonen till sist sin
tillflykt och uppehållsplats i de sist kvarstående
stråna, hvilka därför ofta skonas, på det att
makten må kvarbli på fältet, eller ock öfvergår
han i den af dem gjorda "sista kärfven" eller
"lyktneken", hvilken därför behandlas med sär-
skild försiktighet, omsorg och vördnad. Stundom
inneslutes däri en tupp eller dödas i samband med
dess skördande en get, hvilka djur sedan rituellt
förtäras af arbetarna. Stundom erhåller, såsom
fallet är i Sverige, kärfven (hos oss julkärfven)
form eller benämning af ett djur (bock, tupp). Vid
sådden inblandades sädeskorn från denna kärfve i
utsädet. Äfven till de af säden beredda kult-
rätterna, speciellt gröt, bröd och öl, öfvergår sädens
mystiska lifskraft. Af våra gammaldags julbröd
(se Jul) äro flera i själf va verket rituella skör de-
Fig. 2. Såkaka från Bohuslän. (Nord. mus.)
och såkakor (fig. 2). Dessa bröd tillreddes af den
sista degen vid julbaket, men ha af allt att döma
urspr. bakats af det mjöl, som erhållits från den
sist skördade kärfven (se vidare Kul t bröd). -
Äringskulten sträcker sig äfven till de vid åker-
bruket använda redskapen. I synnerhet plogen,
men äfven harf, skaror o. s. v. äro föremål för
riter, i det att de behandlas som lefvande varelser,
hvilka skola erhålla kraftnäring och sin andel af
skörden, om allt skall bli till välsignelse. - I
och med det att äringsdemonen antog mänsklig
gestalt, erhöll den ock förutsättningar för att ut-
danas till en gudomlighet, på samma gång som
de med åkerbruket förbundna folksederna utveck-
lade sig till ceremonier, mysterier och skådespel.
Som det sädesbärande fältets gudom framstår
sålunda inom t. ex. den grekiska mytologien
Demeter (se d. o.), och såväl Dionysos (se d. o.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
