Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärelöshet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faktorer, som hvar för sig ej ha någon verkan,
men i förening utlösa en egenskap, vidare
likverkande eller polymera faktorer (upptäckta af H.
Nilsson-Ehle), som hvar för sig ha samma verkan
och, när de förekomma tillsammans, förstärka
hvarandra.
Genom faktorernas omkombination förklaras det
återuppträdande af från tidigare släktled kända,
skenbart försvunna egenskaper, som under namnet
atavism (se d. o.) har spelat en stor roll i den
biologiska diskussionen. En korsning mellan två
hvita luktärter kan t. ex. ge upphof till en bastard
med samma purpurfärg som de odlade
luktärtsorternas vilda stamform; förklaringen till detta
"bakslag" är, att färgen framkallas genom samverkan
af tre komplementära faktorer, som förenas genom
korsningen.
Ärftlighetens materiella underlag. Många
undersökningar ha visat, att arfenheternas materiella
underlag, arfplasman eller groddplasman, finns i
cellernas kärnor, närmare bestämdt i kromosomerna
(se Cell, Cellbildning och
Kärndelning), som finnas i ett bestämdt antal hos hvarje
organism. I könscellerna nedbringas
kromosomantalet till hälften genom reduktionsdelningen (se
Kärndelning); könscellerna ha en enkel
uppsättning af kromosomer (äro haploida), de öfriga
cellerna ha en dubbel uppsättning (äro diploida).
Reduktionsdelningen står i ett nära samband med
den mendelska klyfningen. En bastard mellan en
rödblommande och en hvitblommande växt har ju,
för att taga ett enkelt exempel, uppkommit genom
förening mellan en könscell innehållande en
kromosom med en faktor för rödt (A) och en annan
med en kromosom utan denna faktor (a);
heterozygoten eger alltså själf i sina diploida celler en
kromosom af hvartdera slaget. Före
reduktionsdelningen förena sig kromosomerna två och två
("para sig", konjugera), och därvid ordna de sig
så, att hvart par består af en kromosom,
härstammande från individens fader, och en
härstammande från dess moder. I exemplet bildas alltså
ett par bestående af en A- och en a-kromosom.
Vid reduktionsdelningen skiljas kromosomerna i
hvarje par och gå in i hvar sin könscell; det måste
därför bildas lika många könsceller med och utan
den ifrågavarande faktorn (med A och med a).
Bildningen af rena könsceller förklaras alltså genom
reduktionsdelningen. När kromosomerna åtskiljas,
är deras fördelning på könscellerna beroende på,
hur de tillfälligtvis äro riktade; därigenom
förklaras den fria kombinationen mellan faktorerna
(kromosomparen A–a och B–b äro lika ofta vända
med A- och B-kromosomerna åt samma och åt
motsatt håll; i det förra fallet bildas könscellerna
AB och ab, i det senare Ab och aB).
Läran om kromosomerna som ärftlighetsbärare
har fått starka stöd genom nyare undersökningar
öfver könsolikhetens och könsbundna egenskapers
nedärfning. Hos många djur finnas särskilda köns-
eller x-kromosomer. Hos insekter och en del andra
djur, utan tvifvel äfven människan, ha t. ex.
honorna i sina kroppsceller två sådana
x-kromosomer, hannarna blott en (i st. f. den felande
x-kromosomen finns ibland en annan kromosom med
afvikande utseende). Vid reduktionsdelningen
fördelas ju kromosomerna på två könsceller, och
äggen få därför alla en x-kromosom; vid den
hanliga reduktionsdelningen finns blott en
x-kromosom. Den går in i den ena cellen, och halfva
antalet spermier blir därför utan x-kromosom. Af
äggen befruktas följaktligen i genomsnitt hälften
af spermier med x-kromosom; zygoterna få
därvid två x-kromosomer och utvecklas därför till
honor. Halfva antalet ägg befruktas af
sädesceller utan x-kromosom; zygoterna få blott en
sådan kromosom och utvecklas därför till hannar.
Ytterst viktiga undersökningar ha af Morgan m. fl.
utförts öfver den amerikanska bananflugan
(Drosophila). Detta djur har 8 kromosomer, m. a. o.
4 par; honorna ha två x-kromosomer, hannarna
blott en (dessutom en "y-kromosom").
Bananflugan lämnar ett vackert exempel på koppling,
och det finns fyra grupper af sammankopplade
arffaktorer, precis lika många som kromosomparen
(ett par kromosomer är mycket litet, likaså en af
faktorsgrupperna). En del egenskaper ärfves
könsbundet. Korsning mellan hvitögd hona och rödögd
hanne ger t. ex. en afkomma af rödögda honor och
hvitögda hannar. Detta "korsarf" förklaras (och
hvarje annan förklaring är utesluten), om man
antar, att faktorn för röd färg är förlagd till
hannens x-kromosom; de ägg, som befruktas af
spermie med sådan kromosom, ge ju honor. En
liknande könsbunden nedärfning förekommer hos
människan (färgblindhet m. m.). De enligt teorien
till samma kromosom förlagda faktorerna äro ej
oskiljaktigt förenade, utan stundom inträder en
klyfning. Till förklaring häraf har en sinnrik
hypotes uppställts, enligt hvilken de hvarandra
motsvarande (homologa) kromosomerna på ett visst
stadium före reduktionsdelningen korsa öfver
 |
| Fig. 4. "Crossing-over" på olika ställen, schema. Bokstäfverna utmärka genernas läge i kromosomerna. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
